.....

Puh, vilken helg. Vi har flängt som nissar både lördagen och söndagen.
Lördag : Invigning på golfklubben. Jag slog golfbollar och drack ett plastglas med cider. Golf är inte så lätt som det ser ut, till slut satte vi oss i bilen till förmån för stranden.
Leah fick hålla sig uppe på stranden, hon har fått en djup och enveten hosta och gick således runt i sanden med en olycksalig min och krasslade. Farfar kom cyklande så nåt utbyte tror jag ändå att hon fick av utflytkten.

Söndag: Picknick i det gröna (minst sagt, vi trampade kohagar i en kvart), i Skövde med Emils familj. Det bjöds på pastasallad med pesto och öl. Festis til Leah. Jättetrevligt, men när jag nöp bort min första fästing från handen fick det vara nog med naturfolket.
En sväng till Biltema resulterade i en ny cykel till lilldamen.

Sen vidare mot Forsvik, där min lilla pappa ligger begravd. Vi hade så fint väder och i det vackra solljuset var begravningplatsen om möjligt ännu vackrare än jag minns den. Jag känner mig alltid så fridfull och trygg när jag går in på den, och upp mot pappas sten. Bakom den breder ängarna ut sig och hela området är så lugnt, så tyst ....med bara fågelkvitter som hörs genom de susande björkarna i skogen som tornar upp sig runt om. Det är en fin plats, mitt ute på landet och med en gammal vacker röd träkyrka som tronar i mitten.

Där har jag varit sedan jag var 5 år, och för mig är det väldigt speciellt att åka dit. Hela resan, turen igenom samhället och parkeringen utanför. Upp längst grusgångarna som låter under skorna, och sen fram till den lilla stenmuren och säga hej. Fixa med blommor, prata en stund. Vila in ögonblicket under tystnad. Ja jag njuter verkligen av att ha det stället att kunna åka till. Där är det enda stället jag kopplar så hårt till min pappa, inte bara genom en kyrkogård eller en sten, utan genom hela samhället där. Det är så mycket honom över allt, och gamla minnen poppar upp som svampar när man är där. Minnen man inte trodde att man har nästan, hur mycket minns en 5-åring? Men även om de inte är detaljerade på samma sätt som klara minnen för mig är idag, så är det en känsla mer. Kanske är de präglade av vad jag fått berättat för mig om honom, kanske inte. Jag vet inte, och bryr mig inte så mycket om det heller. När jag är där är jag hans dotter och jag känner mig alltid stolt över att vara det. Jag var hans lilla sparv.



Han var en härlig människa (som alla som dör är tydligen....) men jag VET att han var verkligen det. Jag vet det av vad folk berättat om honom, och jag kan känna det inne i mig. Han var tydligen så oerhört levnadsglad, positiv i sinnet under hela sitt alldeles för korta liv och enligt vad alla berättat: helt galen på ett underbart fritt sätt, tydligen sån där man vill vara i sinnet, men aldrig riktigt vågar.. hämningslöst omfångade han livet och han tjatade alltid på alla andra att ta tillvara på allt, leva för dagen fullt ut.
Han var dessutom en sanslös snygging, och den kvällen han fick ögonen på min mamma så var det kört för hennes del. Han lyckades locka med henne ut till vildmarken och där fick de sina bästa år tillsammans, min storbror och jag kom i tät följd. Lyckan log och livet lekte.
Så kom den där jävla sjukdomen och förstörde.
Jag tänker på min mamma, hur jävla pissigt det måste ha känts att se sin största kärlek i livet förtvina, försvinna framför ögonen på henne, utan att hon kunde göra ett dugg. Jag har fått läsa hennes dagbok från den tiden, en 24-årig ung kvinna, mamma till två små barn, en person jag inte kände då som skriver förtvivlan på tårindränkta pappersidor. Jag har läst alla de där skrynkliga sidorna, och det skriker kärlek, förtvivlan och det skriker varför varför varför.

När han dog föll hela det här lilla samhället i nån gemensam mental dvala under en lång tid. Han hann göra avtryck under sin tid på jorden och jag är ett utav dem.
29 år är ingen ålder att dö. Det hade varit otroligt roligt att fått lära känna honom ordentligt hur som helst.


Det är i alla fall väldigt fint att åka dit, och det är alltid med sån värme i hjärtat jag vinkar adjö till honom, sista knycket med huvudet för att titta på hans sten när man vandrar utåt igen, och den är så fin med nya blommor...ja , det gör gott för själen.
Jag saknar dig lilla pappa.








. Idag är jag arbetslös. Jippi vad det känns SURT.

:)

Nu är jag tillbaka igen, jag har varit en slö jävel de sista veckorna :)

Det har hänt ganska mycket. Strul på jobbet som fortfarande inte är löst tex. Jag har lite ont i magen av det så fort jag tänker på det, men men....ingen idè att gråta över spilld mjölk förrän man ser fläcken, right?
Vi är fortfarande ute och jagar lya. Har insett dock att med de här jävla överpriserna som råder i den här stan, så är chansen för att oss att hitta det vi vill ha till rätt pris...minst sagt slimma. Så vi har bytt strategi. Vi har det sista istället sprungit på visningar på lägenheter MED balkong. Då får vi iaf det, plus att vi kommer ner ordentligt i hyra, och plus att med lite tur går skiten med vinst när vi säljer så småningom, vem vet?

Så. Nu budar vi på en stor trea i stället, med den fetaste balkong jag nånsin sett. Inglasade dessutom, vilket är toppen för katterna. Äntligen har vi marginaler, både till att bjuda och att renovera upp den.
Vi får hålla våra små tummar nu.

Jag saknar Lee som en dåre här. Vaknade av att jag hörde hennes röst, men se det gjorde jag inte. Vaknade av att jag drömde att jag hörde hennes röst. Surnade till av att det inte var på riktigt, såpass att jag inte kunde somna om utan fick vackert trava upp, trots att jag hade tänkt sova minst till elva iaf idag.

Vackert väder idag, ska dra upp min älskling snart och åka ut och lägga oss på en filt och hångla. Japp, det tror jag blir dagens rätt.

Njut av solen alla!

R.I.P Engla

Nu har de hittat kroppen efter Engla. Jag känner mig helt bestörd, som jag alltid känner mig när man får läsa om sånt här skit. Bestörd och arg.
En i familjen har bott där han kommer i från, vet vem han är. Det gör det ännu vidrigare. Ett en hemstad ska bli för alltid ihågkommet för en sån här sjuk människa och hans gärningar.

Vill inte ens snudda vid tanken hur det måste kännas idag för Englas mamma. Så grymt, så fruktansvärt hon måste må.

Ta hand om alla som vi älskar, dunka in det i huvudet innan man vaknar upp en dag och inser att det är för sent att säga "Jag älskar dig".

.....

PARTY!

zzzzzz vad gör man uppe nu?

Så var vi i väg och kollade på huset. Smockat med folk såklart. Men det var bra, huset. Med lite färg och nya tapeter så kan vi säkert trivas där. Sabla människor att komma då, och så gick de omkring sådär igen och pratade högt om vad de skulle ha för möbler hit och dit... urk.

Området är kanske inte drömläget numero uno, men man kan inte vara för kräsen i dessa dagar. Dessutom är det billigt. Vi är ändå hemma så mycket, så då känns det som att själva hemmet är viktigare än läget.

Jag är just nu skittrött och förstår egentligen inte själv varför jag sitter här och gaggar. Vi har kollat på Dum & Dummare..kan ni fatta, Emil hade inte sett den. En film som typ alla har sett, men nej då inte han inte. Skönt att skratta av sig ibland, den filmen är kul fortfarande. Den & Kingpin.
Oj, jag hörde en fågel nyss genom mitt öppna fönster, den kvittrade lite på känn... på natten, alltså börjar fåglar kvittra på natten...det är klar sommarvarning! Nu vill jag ha huset, sommar, och en mumsig man som står i trädgården och sår luktärtor. Och en glad L som får åka på ridläger med pappsen och H, och en glad L som får åka med oss på nåt (vad vete 17, vi har inte kommit så långt i planeringen än). Men nåt blir det. Får se vad damen vill hitta på :)

Nu ska jag sova, i morgon är det jag som blir väckt av en tandläkarfixad Lollo i ottan.

Och till Matilda: jag håller tummarna för dig i morgon :)

en sjuklings dag

Här sitter jag i mörkret och glor. Det är inget vidare att gå sjukskriven har jag kommit på. Alla de andra sover, jag och min chipspåse gör vårt bästa för att liva upp tillvaron.
Magen mår bättre, den är nu vackert gulfärgad men har slutat värka. Nu ömmar den, och det är jag nöjd (are) med.

Jaha...låt tänka. Min dag, vad har jag nu gjort för spännande? Nåt sånt här..och håll i er nu, för det går undan i svängarna när man är hemma på dagarna.

08.00
Jr ringer på mobilen och väcker mig ur min vinterdvala, han säger nåt i luren som jag inte kan uppfatta. Antar att det är nåt i stil med "vad gör du". Lägger på & somnar om.

09.30
Vaknar till av att telefonen ringer ännu en gång, denna gången är det hemtelefonen. Påpassligt har Emil lagt den på golvet brevid sängen, varpå det tar mig 2 minuter extra att få tag på den. Det är denne själv i telefon som ringer för att väcka mig (som jag bett om) samt undrar hur jag mår. Alltid fint att vara påtänkt, dock är jag inte världens talföraste människa om morgnarna, så jag avslutar det relativt fort.

09.50
Gör kaffe samtidigt som jag ringer sjukan. Dags att prata med kirurgen. Han ska återkomma.

10.05
Storebror ringer, vi pratar skit i en nästan en timme. Under tiden dricker jag vatten.

10.45-15.00
Häng med nu. Sitter vid datorn och surfar/spelar Betapet/har tråkigt. Nerdragen rullgardin. Kaffe. Toapauser, men de får ni betänka tiden på själva.

15.00-15.30
Stapplar runt och försöker städa lite. Kniper med tårna och plockar på så vis upp saker från golvet. Får nästan en ångestattack av allt katthår som hopar sig på golvet. Kan inte dammsuga. Löser attacken genom att gå tillbaka till datorn och sätta i gång wow.

15.30-16.30
Spelar wow. Fortsätter spela druid lvl 9 som jag startade dagen innan i ren tristess. Känns småtråkigt, jag dör 2 ggr på raken av 2 st lvl 7 spindlar, och tycker druider suger. Lvlar till 10 och blir björn. Plötsligt blir det kul igen.

16.30
Lillebror kommer hem från sjukhuset, dock ej som patient utan som läkare. Vi pratar strunt, jag springer hela vägen från Darnassus till Stormwind under tiden. Millan ringer och bokar fikatid.

17.00
Kirurg ringer och vi har ett fint samtal, han och jag. Lillebror & jag diskuterar familj. Vi är både inne i wow samtidigt men oj så bra det går.

18.03
Emil kommer hem. Han gör omedelbart kaffe och påpekar att han är lite sugen på wow. Vi stänger av wow.

18.15
Millan kommer och kräver sin del av kaffet. Vi värmer upp mammas korvsoppa.

18. 45
Jr kommer in i arbetarkostym. Jag skickar ut männen till Guitar Hero och återgår till maten och prat. Det låter från vardagsrummet.

19.30
Flykt.
Jag & Millan åker hem till henne för att se på Jeanne D`arc. Bra film för er som missat den. Vi äter godis och dricker cola. Pernilla dyker in och lånar datorn en stund före jobbet. Såret stramar. Millans soffa obekväm.

23.00
Hemma igen. Emil och bror trötta, broder kryper till kojs. Jag saknar min L en smula och kikar på hennes veckoschema.

23.20
Läser tidningar på nätet. Trycker på alla länkar jag ser. Dricker kaffe. Emil ligger i soffan och tittar på tv.

00.20
Emil ska sussa. Han går och sover utan att pussa mig :(. Han är förkyld.

01.40 Här sitter jag. Inte trött. Jag kanske skulle göra mig lite kaffe ? :)

Har jag en idol så är hon denna. Herregud så bra hon är.

Jag har ljugit för snälla sköterskor

Nå.

var inte exakt vad som skulle skrivas, råkade trycka på enterknappen och vips: jag hade gjort mig ett inlägg.


Jag är tillbaka från sjukhuset. För de som inte visste, så skulle jag in och operera lilla magen. Ta det där "lilla" med en nypa salt.
Just nu är jag svullen som en katt vi har här hemma. Jag har lite ont.
Men inte så ont som jag hade kvällen jag kom hem ..(i onsdags). Jag skrek inte för det gjorde för ont i magen av att skrika. Jag gnydde inte heller. Jag såg helt enkelt ut som The Ring-offren och höll mig i kuddar, Emilben och allt jag kom åt mig varje gång jag råkade andas ut lite konstigt eller när jag kände att det var dags att röra pyttelite pytteliteeee på tårna. Gick faan inte att skrika, för då blev det genast värre.

Fi fan säger jag. Ensam i soffan klockan 24 på natten, jag och mina tabletter. När klockan var 2 stirrade jag fortfarande upp i taket och funderade på om det skulle vara enklare att vanka omkring som en plågad pensionär tills dagen såg sitt första ljus, eller om jag helt enkelt skulle bli den första människan i världshistorien som bröt ryggen av att bara ligga ner. Alltså...när man inte har ont i nån mage och magmuskler så tänker man inte riktigt på hur otroligt ofta vi faktiskt använder magen. Till allt. Prata, gå, vissla, sitta, ligga. You name it. Att bli uppskuren och sydd på tvären gör sitt för motoriken.

Jag valde iaf att försöka kravla mig in i sovrummet istället, kändes för ensamt och för jävla ont därute i vardagsrummet helt allena. En kvart senare möttes jag av ett mörkt rum och små snarkningar.
Jag la mig ner. Tror jag skrek innuti en kvart till eller så innan jag sammanbitet försökte vagga mig själv till sömns. Jag vet inte hur länge jag sov, för klockan 08 00 vaknade jag åter. En L och en E på väg till skolan. Jorå, det hörde jag allt.
Min rygg var inte längre en rygg. Inte min mage heller. För i en säng som är mjuk som en god damned hängmatta så fungerar magen ÄNNU mer som stöd. Och mina stackars magmuskler som var skurna i hade väl kämpat tappert. Ytterligare en 20 minuter senare stod jag på de små darriga benen, trosor, socka (1 st), White Stripes t-shirt, hår from hell, blek..you name it.
En resa på 5 minuter och 10 meter senare ......köket.
Tabletter! Yum yum. Innan jag tog den där sista blanka oranga superstarka som sköterskan "varnat" mig för, var jag tvungen att ringa ett hypokondrisamtal till kirurgimottagningen för att försäkra mig om att jag inte skulle få andningssvårigheter om jag tog den.
Hon förstod inte varför jag skulle få det nu, speciellt inte efter cocktailen av tabletter jag blev matad med, på själva operationsdagen.
- Jaja, jag skulle bara kolla! Sen åkte den ner. Ljuvligt.

Så har iaf mina 2 dagar skridit fram sen Operation Day. Hur den var? Jobbig. Jag var inte en gnutta nervös förrän jag låg på en brits i öppen vit skjorta, vita strumpor och band runt armen och narkosläkaren kom och skulle säga "hej".
Han skulle inte alls säga hej. Han skulle se vad jag skulle sövas med! Det räckte för mig att inse det ....för att det skulle börja snurra rejält. Å jesus vad jag ville hem då.
-Vi får nog ta lite lugnande tror jag sa narkosen och inom ett par minuter fick jag redigt med knark! Riktigt bra var det, men jag fick såklart fråga tanten som kom med det, om hon kunde garantera att jag inte skulle dö av dem.
Det kunde hon inte sa hon, men att jag skulle ta de ändå.

Uppenbarligen lät det vettigt så jag svepte allihop. Blåa, vita, gröna. Sen vet jag inte så mycket mer. Jo lite. Jag vet att jag blev ritad på magen, stucken i armen, körd i hiss (jag KAN inte åka hiss, jag har fobi, det försökte jag förklara för dem som körde mig, det minns jag men vi åkte hiss ändå), sen överförd på nån annan bår (den var väldigtliten, och det vet jag att påpekade för dem också) och stucken igen och sen sövd. Skönt för dem. Det sista jag minns är att det luktade sött, och att nån sa att "tänk på nåt fint, för att det är det du kommer drömma om när du sover. "
Vet att jag ansträngde mig för att komma på nåt bra att tänka på, jag försökte tänka på Leah men sen glömde jag nog bort att tänka alls.

Vaknade- Stenfull
Berättade lögner för en sköterska som satt på en stol och vakade ute i rummet. Jag vet att jag ljög, men nånstans i mig lät det så bra att jag fortsatte. Jag pratade om att jag minsann praktiserat på sjukhuset och att det var så fint och bra och att alla var så trevliga. Det har jag aldrig gjort, men jag var så upprymd över att leva tror jag att jag ville ge de en solskenshistoria. Sen bad jag om kaffe. Jag fick en smörgås och en youghurt istället.
Jag bad om kaffe igen. Det gav ingen effekt, jag fick förklarat för mig att jag behövde vakna till lite först på egen hand.
Jag läste Se & Hör och försökte anstränga mig för att förstå vad jag läste.
Ringde i klockan.
- Kan man få lite kaffe tro?
- Jag ska se vad jag kan göra
Sen kom det faktiskt kaffe :). Jag drack 3 koppar på raken, gudagott ! Den sista koppen hämtade jag själv för den fick jag tydligen inte. Says WHO :P. Kan tillägga att jag inte hade ett skit ont, och att jag tyckte det var en bit kaka hela upplevelsen. I efterhand ser jag mer att det nog var lite jobbigt ändå.

Aja. Det var det. Kvällen from hell vet ni. Nu är det bättre. Jag kan gå lite mer nu. Ont gör det fortfarande, men inte på långa vägar som innan.
Vill ni ha tips och råd för hur man lättast förbereder sig för operation, så kan ni fråga mig. Jag vet det mesta nu.

urk

Lite skillnad från Svenska Idol....

Detta är den holländska, och nej sånt ser vi inte här inte. .

...

trött på att ha ont i magen , det förbannade b-r-å-c-k-e-t ömmar så jag vet inte vad. På tisdag opererar de mig, och det ska bli så jävla skönt! Tills dess går jag och hukar mig om nån försöker krama mig, springa och gå fort är inte att tänka på. Blä.
Hår mood: Jag ser just nu ut som Kalle på kaviartuben i håret. Just i detta ögonblick. Nyvaken och en frisyr from hell. Syssla för dagen: Jag ska åka och jobba.
Bara en sån dag idag, när man egentligen bara vill krypa ner under täcket och tycka synd om sig själv.

shiiiit kort hår

Nu kommer det ny frisyrbilder från toan!
Jag har allvarligt shiiitkort hår men jag trivs bra i det hitills, no regrets. Jag ser ju nöjd ut! Funderade ett tag på om det ser riktigt pojkigt ut och ja det gör det ju. Men jag får börja använda kjolar mer IO).

Mina lockar tar sig igenom ett kort hår likt förbannat.

Som sagt var...(mj-näsa ju!)

Nu ska vi svulla mat och se på film. L har åkt till pappa på landet och jag saknar henne redan :(.
Ha en trevlig kväll alles.

blandade bilder

Idag är ingen bra skrivardag, därför pular jag in lite bilder istället. Ja, jag har klippt mig och nej, det blev inte så kort som jag ville. Frisören tyckte vi skulle "lugna" oss en smula, tills nästa lördag (om jag insisterade då med) ...ska nämligen tillbaka för att färga det. Har ingen bild men jag ser ungefär ut som Michelle Williams i (på) huvudet just nu, möjligen är mitt lite längre...fast kortare ska det bli. (bild kommer)


Godnatt och förresten, se Surfs Up om ni får chansen, snyggt gjord film :)













Våra katter slappar hemma med vridna ben.

Angelica & Jan (bror nr 2)

Sötaste gullungen Joel (bror nr 1:s)

Bror nr 1 och trött älskling hugger in på Willys cola.

Bästa Leis och lillskiten Joel

L hemma på bordet , en kattrumpa under.

Ny frilla?

Jag är :



- Glad
-Ledig
-Fullproppad med grapefrukt (ljuva frukt)
-Taggad att klippa mig på lördag.

Jag har fått ett akut behov att bli av med allt hår på skallen. Så medan jag var modig, ringde jag och bokade en tid hos frissan i Gbg. På lördag sker det, då åker skiten av. Jag är så plågsamt trött på mitt hår just nu att jag inte vet vad. Från att jag började nagga i det när jag hade långt, så har det bara blivit kortare och kortare för varje gång jag är hos frissan. Och nu är det dags för da ultimate killklippet.

Nåt i stil med detta hade jag tänkt mig:































Sedan ska det vara superplatinablont förståss.





eller.......





Den sista bilden är lite så jag är klippt idag, bara att jag aldrig orkar göra iordning frisyren. Vilket är en frisyr i onödan. Jag är mest sugen på den översta bilden faktiskt. Återkommer med bild efter påsken, kanske är det med tandgnisslan och ånger.


Glad Påsk önskar jag i alla fall er alla :)

(jag åkte inte till Gbg idag, jag fick ett sött mail från min raring, där han bad mig skriva snällare om honom i fortsättningen hoho).

Kasslernatt (depp)

Klockan är 03 och här sitter jag i natten och äter kassler med kniv från paketet och dricker påskmust direkt ur flaskan. Trashstyle men oh så gott.

Jag är nedstämd. Trött och grinig.
Emil var så jävla korkad förrut. Han betedde sig korkat och jag tog illa upp. När det gäller min pappa så tar jag illa upp.

Min bror heter samma namn som min pappa, fast i mellannamn. Emil läste hela hans namn på nåt papper som låg på bordet, brast ut i gapskratt och sa mellan flåsen : "va?! Skojar du?? Heter Johan XXXXXXXX?? Hahahahaha!...
Jag kunde hålla mig i och för sig. Jag sa att min pappa hette det, men då jag hade redan hunnit bli grinig.
"Jaha, ja".

Sen åt han sin macka, plockade ur diskmaskinen, visslade in sig i duschen och kom ut i köket, krafsade mig i håret "ömt" och sa att han går och lägger sig.
"Gör du så" svarade jag.
Och jag sitter här än, funderandes över hur vissa människor bara är. Ja, jag älskar honom otroligt mycket, jag är lycklig och trygg och vi bråkar sällan. Men jag blir ibland lite störd över hur man märker vissa saker som man aldrig märkt förrut.

Ibland förundras jag över hur pass lätt han skakar av sig saker. Det är förmodligen mer hans nonchalans till vad som hände jag blev mest sur över. Jag tycker han kan vara okänslig. Samma sak som nu, med de här hemska morden på de två barnen. Jag grät till nyheten framför datorn, läste, läste, ojade mig ....och ja..sen när man bor med någon kanske man vill prata, diskutera ochl ventilera lite..., hur jävla sjukt det är i den här världen och yada yada....INTE en reaktion från karln. Han ser ut som vanligt och säger "japp. det är hemskt. Men vad ska vi äta i dag? "
Nåt i den stilen. Det enda jag verkligen har sett som han lappar ihop för är djur som far illa. Då rynkar han i hop ansiktet och ser lidande ut.Att han äter fiskpinnar idag är ju en helt vansinnig grej när jag tänker efter...för egentligen borde han falla i gråt så fort jag tar fram Findus-paketet.




Skit samma. Åter till min pappa och hans (i Emil i Lönnerbergas ögon fula och skrattretande) namn:

Jag har sagt hans namn, och berättat hans historia för Emil men eftersom han inte lever idag så nämns han inte speciellt ofta. Men nog har jag berättat.
Saken är den att för mig är min pappa helig, helt jävla helig för mig. Det blir kanske så när han dog i från oss så tidigt som han gjorde. Han levde aldrig riktigt i mitt liv som jag minns, jag vet bara att när jag tänker på honom så blir jag alldeles varm innuti.
Jag lärde aldrig känna honom som jag kan minnas det, förutom till hans namn och på de kort som finns tagna på honom. Däremot har jag varit flera gånger på ställen där han brukade vara på, där han föddes och där han dog. Och jag går runt och tittar på saker som han gjorde. Jag inbillar mig att han såg på sakerna som jag ser dem, och jag tänker speciellt när jag är på mina pappa-resor att jag faktiskt idag är äldre än han blev, och hur jävligt allt måste ha känts för honom.

Jag tittar på min storebror och ser min pappa i honom, speciellt när alla säger att de är så lika...ja då är de det för mig med. Och jag har alltid gillat det faktum att han bär hans namn i sitt. Lite underligt så bär både jag och min bror på drag av en form av melankoli i botten någonstans och detta är tydligen en pappa-egenskap har vi fått höra. Han hade också den sidan som en extrem kontrast till hans nästan maniska energi-glädje-ubersociala-sida (det där har jag däremot inte fått :(.
Jag har såklart vissa drag från min pappa och vissa från min mamma (som resten av världen), och min bror detsamma...däremot har min bror fått fler och mycket mer påtagliga egenskaper från honom än jag ... jag har ibland känt mig avundsjuk på honom för det....Wierd you say?

En egenskap som alltså egentligen inte alls är så värst positivt känner jag ändå stolthet över, bara för att det är från honom. Och att både jag och min bror har en klart speciell jobbig sida som få förstår sig på... är också nåt vi delar, och vi delar den med vår pappa. Vi har ärvt det där från honom. Min bror ärvde dessutom hans namn. Jag skulle inte vilja byta bort den jag är för något i världen. Jag är skitstolt över att vara XXXXX:s dotter.

Så nej, han hade kanske inte världens finaste namn för vissa, men det är sannerligen inte världens fulaste heller och för mig är det skit samma. Jag älskar det namnet bara för att.
Och han var min pappa och att den person som jag älskar idag och bor ihop med skrattar åt hans namn gjorde mig ont :(. Jag blev ledsen och jag tror inte ens att muppen begrep det.
Det är inte en världsgrej, ett major problem i mitt liv detta. Det är bara en typisk känslosak som jag var tvungen att sitta uppe till tre, med påskmust i glaset och en kassler i munnen för att bearbeta.



Nu ska jag :





I morgon åker jag till Göteborg som planerat, men nån gullig avskedslapp på köksbordet kan han fetglömma.

Bebis behöver pulver

I september 2007 vägde denna katt knappt 2 kg. Vad hände?

Myyyys

Påsktårta med Oboy chokladsås och påskgodis från Willys på

Damen är hemma :)
Hon fick mig att baka "påsktårta". Utan att handla innan. Det blev 3 ägg, det som var kvar av socker och lite annat grejs i. Påskäggsgodis funkade bra som garnering. Se så god den blev.... Vi åt även en traditionell påskmiddag i förväg (tacos och chokladkaka) och sen mös vi ner i soffan och tittade på :



Den var halv (30 %) rolig, halvlångsam, och lite småpinsam. Men L verkade gilla den, för att inte tala om Emil. Han skrattade nog mest, kraken. Enchanted och Monthy Python. Jag säger då det.
NU ska vi hämta lilla M från skolan, hon ska husera med L hela dagen idag, kanske får jag jobbet gjort om jag barrikerar mig i köket.

Kram och mest till Emil :)

Min stora (lilla) kärlek

Lek.

"Ok mamma, NU, drama!!!!! energi och vrak i samma säng.

"Å nu, nu gör vi allvarlig min,arg!! "
Gick åt pipan...

just det ja.....

No moore. Nu är det allvar. 53 kg är 2 kg för mycket på min korta kropp. Emils goda pastasåser har gjort sitt i detta hus. Nu är det ordning och reda.
Klart slut.

söndag

här sitter jag och har nyss torkat bort kaffe som jag råkade spruta över hela tangentbordet och skärm. Ett galet roligt inlägg på en blogg fick mig att råskratta, trots att jag är nyvaken och egentligen är på ett surt morgonhumör.
Skadeglädje är skoj, och när någon skriver roligt, ärligt och vansinnigt = skrattattack.

Nu är jag iaf sansad, och ser att den här söndagen inte kanske bär med sig nåt jättehalabaloo, värt att skratta vidare för.

Ok, en sak ......som är vansinnigt skönt : L kommer hem idag, och det ska bli helt underbart att sno lite kramar, jag har inte haft henne hemma nu på 3 (!) veckor så nu är det akut. Hon ska hem, och jag ska vika ner mig i hennes säng i natt och sova ihop med henne som jag rätt ofta gör när hon kommer hem. Antingen det eller så knör hon sig ner hos oss. Efter xxx ggr avslitna täcken som konstigt nog alltid råkar drabba stackars Emil..sedan tycker jag iofs att hans 20 cm sängyta inte borde vara nåt att gnälla om...så är det just det han gör :). Det suckas, mumlas på skånska att det är kallt. Lägg till två katter i sängen varav den ena väger sina modiga 9 kg, så kan man teoretiskt förstå att det blir trångt. Vi märker dock inget, jag och L. Men men, jag har ju nu förstått att vi tar både täcke och all plats i sängen, alltså tar jag oftast och dyker i L:s säng istället. Sover som en gris i hennes rum, det är nåt visst med barbiegrejer och rosa attiraljer. Det är mys =).

Mindre skoj : Jag ska sitta och göra egenkontrolls-programmet idag. Orkar inte ens gå in på vad det är, bara att det handlar om jobb, det handlar om dokumentation och det handlar om antal timmar vid datorn. Suger....:(

Perellikvinnan vann i går. Okej.

Idag är det melodifestval och det är ju höjdpunkten i vårt patetiska lilla liv.
Mitt iaf.
Jag tror Emil tittar för att hålla mig sällskap mest, för att göra mitt lilla schlagerhjärta glatt, men ta mig tusan om inte fötterna trummar mot golvet när "Just a minute" spelas...
Nu har han har satsat 200 spänn på att den vinner. Nu är han engagerad till tusen, och alldeles nyss kom han ut och frågade ivrigt när vi ska börja med maten . Ögonen lyste på det där schlagerusiga viset (känner igen det miles away), och han gnuggade handflatorna mot varandra när jag påpekade att det nog kommer bli spännande i kväll.
"jaaa" sa han på låååång skånska och gick väldigt nöjt ut i vårt påskpyntade vardagsrum (visslande muntert) för att spela lite mer krigsspel på lilla PS. Han är så mogen min älskling.

Vi har påskpyntat. ÖB is the shit. Billiga gula saker och svarta tuppar. Jag pyntar för min L:s skull, hon gillar sånt. Själv gillar jag påskfärgerna. Vi köpte en sekatör för 15 spänn, en kexchoklad för mitt blodsocker (som snart 33-åring är det full koll på sånt), och sen åkte vi ut i skogen (nåja, en äng brevid en väg). Där snodde vi björkris. Emil har den klart högsta moralen av oss två, han svär minst och han äcklar sig minst. Han tycker om att betala skatter, han gillar inte att ladda ner musik och film olagligt. Jag är tvärtom, fuskar gärna där jag kommer åt, och har en ganska obefintlig moral för det mesta. Jag svär dessutom mycket mycket mer, och gillar att tänka ut de mest äckliga fantasierna. Ibland klarar inte E av att höra, utan lämnar rummet med "fy fan vad du är äcklig ibland alltså". Jag tar det som en komplimang.
Tillbaka till ängen. Jag klippte av grenar, han samlade på marken. "Man får inte klippa..."
-Nej jag vet. Men de är finare här uppe. Dessutom borde kommunen tacka mig för att jag filar på deras träd, jag har hört och läst att träden mår bra av att bli beskurna."
Vi nöjde oss ganska snart iaf, och nu har vi påskris lite här och var. En av katterna drog nyss ner en stor vas med ris i marmorgolvet, det gick en flis både i det, och i vasen. Jag svor i vansinne och jagade djuret för att låta det skåda ljuset, Emil sa "ajabaja" lite lugnt och sopade sedan upp röran.

Nu är det fridfullt i alla här hemma. Jag har slutat koka katt och förbereder magen och huvudet mentalt för maten. I morgon börjar jag diet, i morgon ska det där pulvret som stått här i en vecka börjas tas. I kväll ska det frossas!

ha en trevlig kväll alla, kram kram i yran.

Ps. självklart hejar jag på röda kavajerna, vilka hejar ni på? (like i care :)

pip.


var tvungen. bara så ni vet exakt hur bored jag är just nu.

SOMMAR

JAAAAAAAa...nu blev det bilder. Jag är uttråkad, trött på kyla och saknar både L och sommaren så jag nästan vibrerar här på stolen! DAMN.
Jag tittar på bilden och ser båda, den osar sommar så jag vet inte vad. Dröm er bort, och håll tummarna för att sommaren snart ska visa sitt lilla vackra tryne igen...

Nu ska jag nanna. Eller läsa en bok åtminstone. Jag läser boken "Dolly Parton-En smart blondin". Vilken böna hon är, love her!

hår

Hår Hår igen. Snörp på munnen.

På tal om
mitt hår förresten. Trassel som ses, och även om kortet är från i somras så ser det likadant ut nu. Trassel. Slitet. Bläh. Mitt hår trasslar sig lätt.

Jag sitter i köket och min älskling har åkt till jobbet. Min lilla L är hemma igen ;), fast denna vecka är hon hos sin pappa och jag lääääängtar tills hon kommer hit. Smög iväg till skolan i går för att träffa henne en sväng, men jag var kanske inte den mest populära i skolan när alla kompisarna stod runt omkring hehe.

Min broder och sambo och bebis i magen och Joel (gullungen som aldrig får mitt vykort) har köpt hus och jag är jätteavis. Såklart. Jag vill också flytta. Saknar trädgård, ja jag saknar balkong tom för det har vi inte heller. Saknar jeans på benen just nu också. Och borste till håret, som lever sitt eget liv om morgnarna.

Annars, ni andra: Lever ni & mår bra?

orättvist

Här är min lilla goding just nu:

Fuerteventura yah man

Här är mina päron just nu:

Mauritius yah man

Jennie:

Det suger yah man.

Dessutom har jag blivit dålig i magen till råga på allt. Nu ska jag vila och tycka synd om mig själv ett tag.

Maskerad och goding på vift

Jag sitter och trummar nervöst med fingrarna just nu. Min lilla älskling sitter på ett flygplan med farmor och farfar (världens bästa) på väg ner till Kanarieöarna och de ska ringa bumsan när de kommer ner. Jag, som inte är en stor fan av att flyga själv är såklart nervis men jag försöker lita på statistiken. Det måste man.
Själv är jag extremt klaustrofibisk, bara tanken på att klämma in mig i en hiss gör mig kallsvettig. Flygplan är ungefär på samma skala. Jag har faktiskt flygit en hel del förr i tiden, men den sista gången jag gjorde ett försök (2 år den) så slutade det i ett bryt. Jag fick inte åka med, eller vad jag minns iaf. Allt var en dimma från att jag gick in på Landvetter tills jag satt hos läkaren en timme senare.

Mitt sunda förnuft säger en sak, min kropp reagerar annorlunda. Hur som helst, jag har den rädslan och det är jag som måste bearbeta den. Jag vägrar låta den ta över min dotters vardag dock, och därför uppmuntrar jag henne (mot all logik i min skalle) att flyga. Hennes gulliga farmor frågade om hon fick ta med henne på en tripp och det var självklart för mig att hon fick. Dels finns det nog ingen annan som jag litar på så mycket (när det gäller L) som hennes farmor & farfar, dels är det otroligt tacksamt att bli bjuden på en resa till solen. Så nu sitter de och puttrar fram däruppe.
Jag tänker sitta hemma tills de ringer :).






I lördags var det maskerad. Hejudamej säger jag. Mest om dagen efter, för det var en baksmälla som hette duga. Ganska vanligt i mitt fall. Själva maskeraden var trevlig, organiserad till tusen (Louise stod som en överdopad mimmi pigg och hytte med papper och händer, ja hon tuktade folk till ålydnad, vilket är imponerande när folk är fulla). Allra mest impad blev jag av att vi fick kladdkaka, grädde och kaffe klockan elva på kvällen. Man är inte bortskämd med sånt när man super haha.
Vi lekte lekar. . . . (tack Louise igen). När leken "håll en galge mellan benen, en krona i ditt öga och GÅ och brumma som en bil" startade, tackade jag och min ultrakorta pirat/porrkjol för sig och gick ut och rökte en cigarett. Jag är inte den som gör allt för konsten.
Jag var en rosa pirat, Emil var nyrik Texasbo/mexikanare/pimp (vi kunde inte enas) och var så fett snygg i sina utsvänga brallor, sina pilotglasögon och sitt brunkrämsinsmorda öppna bröst. Ja det var en härlig kväll.
Vi dök ner i bäddsoffan runt tre, jag vaknade av en sol som strålade obarmhärtigt in genom fönstren, satte mig upp, såg mina armar och bröst vara starkt rosafärgade (min piratdräkt var inte av högsta kvalitè), och kände att det dags för besök på toa.
Jag är typen som måste kräkas när jag druckit sprit. Vilket jag gjorde, båda delarna. Det var tom en sån misär att vi fick stanna 3 gånger på vägen hem för att jag skulle få ...tja...ta en paus som vi säger. Jag mår så otroligt mycket bättre efter, men det suger duktigt att stå utanför en lantkyrka klockan halv elva på morgonen och se solen göra klart intressanta reflektioner i det som kommer ut... blä, visst är jag rätt äcklig? haha.. men sen mådde jag som en sol, och vi stöp i säng när vi kom hem.

Hur som haver, tack Lollo & Henrik för en jättekul fest :)

vi gick & köpte oss ett ....

sånt här.








Nu skriver jag inte nåt mer på hela helgen, för jag är en ROCKSTJÄRNA.

min lilla L

ZZZZZZZZZZZZZZ

Jag har legat som en däckad gris i sovrummet, far away från allt vad telefoner och katter heter. Resultatet blev att jag vaknade halv tolv denna måndag. Det är nästan otäckt, hur man rusar upp med hjärtat i halsgropen och sprätter omkring som en yr höna i jakt på att komma i kapp dagen. Tex så sätter man på kaffebryggaren utan att byta ut filtret med nytt kaffe, snacka om lite förvåning där i "morgonköket" när blask rinner ner och sprider väldoft. Mumma, man kan återanvända det mesta. Krafsa en eller två katter på huvudet, hittar ett par byxor 10 nummer för små att dra på sig, in med magen, fuck översta knappen och sen fort fort, dra ner rullgardinen i köket. Fasligt nyfikna grannar och en syn in här i dag kan ge den bäste lågt blodtryck. Det förtjänar de inte.
Men nu så, nu börjar man kvickna till och med nytt kaffe i koppen och lite mysprat med älskling på telefon är jag snart fit for fight. Idag ska jag få min lilla goding hem igen och som jag saknat henne! Vi ska mysa till oss ikväll ordentligt som det bör när man inte träffats på en vecka.






Jag och hennes pappa har henne varannan vecka. För de som har barn varje vecka hemma, låter det hemskt. Och visst 17 saknar jag henne så jag går åt den veckan, speciellt på slutet av den. Men vi är trots allt vana att ha det så. Vi har haft det så sedan hon var 1 år gammal. Idag är hon 8 och man kan nu även se alla fördelar det finns för en förälder ialla fall med upplägget.
Hon får det bästa av både mig och hennes pappa tex. Vi får en vecka helt barnfri att leka tonåringar (om vi nu vill), och kan ladda batterierna på ett sätt de med barn hemma jämt aldrig kan. Första dagen själv hemma njuter man . Andra dagen njuter man mindre. Tredje dagen går man in på hennes rum och känner lite på hästpläden som ligger slängd på sängen. Telefonsamtal. Saknad. Fjärde-femte-sjätte-sjunde dagen är ett konstant pickande i skallen, man känner sig halv.
Dock, summan av det jag ville ha sagt nånstans är ändå att få ha "vuxentid" är viktigt och ger energi, och jag kan nästan bli lite nojig för nästa barn...då blir vi vuxna 24/7. Stort! Annorlunda! Hur laddar de som har barn hela tiden? Vem blir man? Blir man trött konstant, sur? Blir man vuxnare? Barnflicka någon ? :)

Från min dotters synpunkt tror jag dock inte att det alltid är så ball att fara emellan oss hela tiden, även om hon inte vet om något annat. Själv är jag inte något skilsmässobarn så jag vet inte riktigt hur det är att bo på två ställen, men som sagt, är man van vid något från när man var minimini, så tror jag man tar det naturligt. Jag är ändå så glad för att det har gått såpass bra som det gjort. Hon är en trygg liten dam med huvudet på skaft och jag är så stolt över henne att jag går av på mitten i bland.
Det bästa jag har gjort är hon! Och idag kommer hon hem! Längtar efter hennes kram som lär åtföljas av "men mamma...sluta nu...släpp". . suck. Hon är min baby även om hon är 8 år och längtar efter intigritet. Jag ser fram emot att följa med henne till hennes första disco när hon är 21, och det ska gå städat till banne mig. Sen ska det bli kul att få träffa hennes nya pojkvän när hon är runt 25 nåt, jag kommer ha ett och annat att säga. Ack, den tonåren.

Nu är det bråda tider, klockan tickar. Ha en fin dag alla och ta hand om era nära och ytterst kära!

en bil jag inte får köra

Igår fick vi bilen! Å den är sååå fin. Men väldigt ljus innuti...bilgubben gratulerade oss till att vara modiga som valde ljus klädsel haha. Det där skrattet lär jag få äta upp både en och två gånger när jag & L tappat vår tredje glass i baksätet.
Men men, ej gråta över spilld mjölk. Den är så söt att man kan äta upp den. Nu vill det till att jag tar arslet ur vagnen och börjar köra med, DET mina vänner...en helt annan femma.
I helgen ska vi ta en sväng upp mot gbg och inviga den riktigt. Jag tänker sitta och sjunga med i låtar, äta min bulle och dricka mitt kaffe vid en bänk nånstans på vägen, och titta på alla kor som susar förbi. Mucho skoj!
NU däremot är det jag som traskar iväg. Har jag förklarat att förmiddagar suger när man varit uppe alldeles för länge natten innan? Det gör dem.

En trevlig dag bjuder jag er alla, och speciellt ni i Gbg (en arg liten fågel skrek på min mobil att VAR FAN ÄR DU? =). Flåt Micke, jag är en sån segis, men jag skrev faktiskt på MSN för typ en månad sen..du svarade inte :O.

Ajöss!

I dont love Christer

I går var det en städdag här i huset (fast det märks då inte idag kan jag meddela). Klockan fem gick jag och L och handlade prylar till vår melodifestivaltårta som vi skulle frossa i.
En väldigt god och kletig jordgubbstårta blev klar kvart i åtta och sen började det. Vi pimplade cider och väntade spänt på att eländet skulle börja.
Christer Sjögren...förstörde min kväll.

-Men huuuuuur i helaaa j-a kjhduthgewkf,l.¨.-l ??

Ensam satt jag i soffan och ylade, påpekade katastrofen för en totalt ointresserad Emil som inte ens var i tv-rummet och samtidigt försökte jag påkalla L:s uppmärksamhet (L hade övergett mig och spektaklet för länge sen vid det laget) för det hemska som utspelade framför mina ögon. Christer S till final! Ännu en gång dissar jag skiten, ännu en gång funderar jag på varför jag gillar Melodifestivalen så mycket. Ännu en gång säger jag att nu ska jag inte titta mer.
Men jag kommer sitta nästa lördag och glo igen, det vet jag ju.
Men Christer Sjögren liksom...uack. Han är sådär gemytligt supersvensson, och alla pensionärer runt om i Sverige skrockar belåtet och säger "se den där Christer, nu är han helt crazy..haha.."oj oj så han skojar till det den där Christer". Låt oss rösta bort 40 spänn på Christer, han har vi ju gillat det sista seklet och detta är ju riktigt skoj! "
Så wild-and-crazy Christer fick denna kvällen Sveriges pensionärer (ja du kan vara en även om du är 25 med), att känna sig rebelliska, "tokiga" och lite internationella. Christer gav oss ett artigt fuck off finger, sen hoppade han upp på sin Born To Be Wild-båge och försvann i ett dimmoln. Se den där Christer, han rår ingen på.

Nog om Christer, han lyckades förstöra min maniska schlagerkväll.

Jag vill flytta. Jag trivs inte, ingen av oss gör det. Nu har diskmaskinen gått sönder också. Vi lär få en ny lagom till sommaren om jag känner vår värd rätt. Lägenheten är fin, thats it. Noll hemmakänsla här, har aldrig vantrivts i en lägenhet innan som jag gör i denna, och då har jag bott på en del riktiga skitställen i mina dar. Underligt... man kan tro att man ska trivas, glädja sig åt hur fin en lya är och vilket läge den har och bla bla..och sen: ingen hemmakänsla. Det mesta känns fel och vi bor kvar så länge vi gör det. Vi är ju på jakt efter ett mindre hus eller radhus, det har knappast någon missat men vi är inte hysteriska efter första bästa heller. Nej, det ska kännas rätt. ...men man får klaga lite ändå här :) Planeringen suger också, och att att sätta upp nåt på väggarna går fetbort. Cementen de har använt måste vara hitfraktad från Berlin, skulle inte förvåna mig om det är berlinmuren som sitter i våra väggar, så stark är den. Ett antal borrar har gått sönder i våra försök att få hål på skiten, och nu har vi gett upp. Det som hänger, det hänger. Med jämna mellanrum trillar nåt ner, ofta mina egna uppsättningar med s.k betongspik eller likn... som ska vara braaa men är rena smörjan. Tidsbegränsad funktion, promise.

Vädret suger, i miss badkar. Thats söndag här i stan. Längtar till Göteborg. Och till ett badkar.
Over & out.

Ultimat sagt om otrohet

http://www.veckorevyn.com/kronikor/hannah/2007/denna-farbannade-otrohet/index.xml


Det hon skriver stämmer så otroligt bra och alla som ägnar sig åt denna vidriga syssla som hobby, borde skämmas inför sig själva om inte annat. Ni suger !

Berätta inte allt för barnen och även om ni försöker så gör ni ett misstag

En kompis till mig har blivit väktare. Jajamensan, nu har vi Lagens långa och lite korpulenta arm i bekantskapen också.
Min L gjorde rätt stora ögon i går när han stod med batong, handklovor och hela kitet och förklarade med myndig röst att "nu lilla L får du ge mig kepsen där så jag kan åka iväg och ta tjuvar". Kvarten innan hade hon pumpat honom på den mesta informationen hon kunde komma på. . . .för DÅ.
Hon gav iaf tillbaka hans keps, han vinkade hej då till oss och kaffet och åkte sin väg. Hon kom bort till mig, med rätt så allvarlig min när jag satt i soffan och frågade sen:

L: "du, vad händer med XX om en tjuv kommer?"
J: "då tar han tjuven med till polisen"
L: "men är han inte polis själv?"
J: "Nä, han är en väktare"

tystnad.
L: "Vad händer om tjuven dödar XX?"
J: ".........öh..men det gör han inte, XX är stark vet du"
L: "nej men skärp dig mamma, vad? "
J:" ........om tjuven dödar XX.....han dör?"
tystnad igen.
J: (snabbt) "men det är klart att han inte gör, tjuvarna har ingen chans mot XX :)"

*uppmuntrande rygggnugg som man gör på barn för att barn ska känna trygghet och en diskret fingervisning på att frågostunden börjar ebba ut*

L: "jamen tänk om i alla fall.
J: "jamen XX slänger alla tjuvar i finkan säger jag ju"
J: "och han har en batong vet du. Och handklovor, *rich-ratch* säger det och vips, så är tjuven fast!"
L: "Jamen du sa att han inte var polis..?"
J: "Han är nästan polis"
L: "hur kan man vara nästan polis?"

*zappar och hoppas på att hitta nåt tecknat, en Avril Lavignevideo eller bara en enda liten hästjävel på tv..... - snälla?*




*nehej inte det..*

J: "Hum....Han får inte gripa folk hur som helst, som polisen får"
L:" Varför inte"

J:
J:

Vad säger man? Hur förklarar man något för någon som aldrig slutar fråga? Det är ganska fräckt samtidigt, att barn frågar tills de är nöjda. Men pain när man inte lyckas göra dem nöjda med svaret.
Jag har sagt till henne att nästa gång vi träffar XX, så ska XX få förklara precis aaaaaallllt för henne om hur det fungerar :).


Nu ska jag och min hals gå och sova.
Natti.

Vidrigt

www.furisdead.com/fe...eFurFarms/


AAAH vad förbannad man blir, jävla idioter! Jag kan inte lägga upp den här filmen här, för den gör mig tårögd och jag klarade själv inte av att kolla på den förutom de första 5 sekunderna, så varning utfärdas.
Däremot är det viktigt att vi är medvetna om hur djur behandlas över världen och att sånt här får förekomma är SKANDAL.

Å fortfarande så bra.....

Så söt ....

Skitsnack

Miserabel fortfarande, det är som att någon satt på en kran just nu i näsan, ögonen tåras och jag stapplar runt i morgonrock och bara känner mig så jävla eländig.
E sover fortfarande, missade Leah på MSN för jag stod med huvudet över kastrull med kokande vatten och försökte så luft, telefonen ringde : MISSAT SAMTAL. Gaaah.
Sjuk söndag suger.

Annars? Ja, annars känns det väl som att bloggen har blivit en öppen avrättningsplats där domarna faller hårt. Det var inte tänkt så, och jag funderar på att lösenordsskydda den nu. Att kunna skriva av sig är skitviktigt för mig, och att det ska bli liv och taikon för något jag skriver i den här bloggen känns inte som det ultimata. Helt plötsligt inser jag att ha en blogg är att faktiskt bjuda in folk till att bli en fluga på den där väggen, något vi alla vill vara någon gång i livet, men oj vilka konsekvenser det skulle bli om vi kunde. Jag skulle förmodligen avsluta bekantskapen med 80 % av mina vänner, och de med mig., om det gick att transformera sig till en fluga och flyga in genom de öppna fönstren, tag plats och sen sitta och lyssna till snack. Saker och ting framstår värre i det skrivna ordet, och med handen på hjärtat så skulle jag inte vilja veta hur mina vänner pratar om mig. Jag vet mina fel och mina brister, och jag litar såpass på mina kompisar att jag, även om jag inser att de också känner till dem..ändå tycker om mig.

Jag vet att ingen är perfekt och jag vet att när jag lämnar rummet, så snackas det. Men jag bryr mig ärligt talat mer om att de finns där för mig när jag behöver dem, att jag får ett krya på dig kort när jag ligger på sjukhuset än om att de kan prata om mig, om hur kass jag är på att ringa upp när jag borde, eller att jag har ett humör och ett tålamod som är tändstickslångt (det är ju sant). Sanningar är kanske är lite jobbiga att handskas med, sånt vi själva vet om oss själva ÄR surt att få upp i ansiktet. Alltså våra dåliga sidor. Vi kallar det skitsnack, men är det inte egentligen bara snack? Förtal är sånt någon ljuger om. Snack är snack, det farliga med att snacka är att det ofta kan misstolkas, av alla parter självfallet. Och speciellt av den som inte är med.

Alla snackar vi, och vi snackar om de som inte är med allra oftast, det gör ALLA. Det handlar också om vem man är, vad man själv har för relation med personer i fråga, vart man är i livet och egna tankar och funderingar. Jag är en person som gärna vill veta varför en människa tex inte gillar mig, om jag inte själv har ett svar på det. Har jag inget svar, tenderar jag att tolka in dem. Det tror jag är rätt mänskligt å andra sidan. Den som söker, han finner. Och med en grundtanke om saker och ting, läggs det ena på det andra.
Oavsett. Saker och ting förstoras upp, läggs på vartannat och inget gott kommer utav det.

Varför blogga? Jag ska fundera på det.

NU äntligen är det dags för mat i huset. ÄNTLIGEN blir jag omhändertagen som sig bör när man är sjuk. Äntligen!
Pizza & film, yiha.

men va fan


fick ett samtal från en kompis. tydligen har ett inlägg upprört en person som läst det.

För det första vill jag påpeka att min blogg inte varit till för att någon ska känna igen sig, ta åt sig eller må dåligt över den.
Jag har varken angett stad eller namn förutom de närmaste i min krets i den här bloggen.
För det andra skriver jag bloggen som en dagbok. Dvs, jag utrycker glädje, ilska, irritation och allt annat man nu nu genomgår på daglig basis. Det är min sanning jag skriver, som jag upplever den, som jag tolkar den. Inte nödvändigtvis din eller någons annan sanning, bara hur jag upplever saker och ting.

Om du läser detta nu, så vill jag säga följande.

Jag har aldrig haft svårt för dig, däremot har jag fått känslan av det motsatta. Vilket har fått mig undrande. Jag har känt att du inte gillar mig, och det är också ganska knasigt i min värld, då vi faktiskt inte har något otalt alls med varandra. Jag tycker det är skumt att veta om det bara. Allra helst sedan jag och du inte ens känner varandra.
Jag har ett barn som pratar ofta om dig, om ER i mycket goda ordalag och det känns inte så kul alltid att veta om vad du tycker om mig, när hon är där och hälsar på. Jag alltså, hennes mamma.
Jag skriver veta, men det gör jag ju inte självklart. Vad L har sagt är enbart att du har svårt för mig, och att det härleder till din kille och nån gammal tonårsfling han hade på mig. Jag har undrat såklart, frågat henne. Jag tror inte ens hon vet exakt, bara att hon ihop med mig spånat fram ett tänkbart scenario.
Jag är inte guds bästa barn, kanske har det blivit så att vi stört oss på varandra bägge två på något sätt. Du för din anledning, och jag har så småningom funnit mina.

Jag har tagit bort det inlägget, det var skrivet som jag kände det men det var inte skrivet för dig eller för någon som känner dig. Jag vet inte vem som läser min blogg som kan härleda detta till just dig, men det måste ha varit ett detektivarbete som heter duga iaf.
Mitt inlägg var ganska drygt och småkul i mina ögon, dock ej i dina (vilket jag förstår) och det var lite värre skäll än det var bitande, men det var heller aldrig menat för dina ögon..jag namngav ingen, jag skrev ur hjärtat, jag skrev för att just då hade jag fått indikationer på att det faktiskt var så som jag skrev. Skyll inte detta på L, hon har enbart sagt det jag skrivit här ovan. Inte heller har jag fått en uppfattning om att hon skulle snacka skit om dig, för det gör hon inte. Jag skulle tycka att det var obehagligt att en kompis snackar så om en annan, vilket i så fall skulle innebära att hon gör det om mig med. Jag litar på L och det tycker jag du med borde göra. Trots att hon känner oss båda. Vi som inte går ihop. Här kommer en spekulation, men kan du med handen på hjärtat säga att du inte sagt liknande saker om mig än om sånt jag skrev, fast du kanske pratat med folk irl? Människor funkar så, vi pratar om varandra, om folk som nuddar varandras liv fast ändå inte och det låter många ggr värre än vad det är.

Alla är snackisar och ingen är bättre än någon annan på det, och jag tycker härmed att vi låter det vara vid det. Det var mer jag som var naiv och trodde att min blogg var hemlig, att den var till för några få människor utanför stans gränser men nu ser jag att så var inte fallet. Kan inte radera bort alla inlägg om folk och fä, om saker jag tycker och tänker men det där inlägget tar jag bort. Jag ångrar det, nu när jag fick se att det påverkade en kompis verklighet, det var verkligen inte meningen.

Ledsen om jag fått dig att tvivla på L dock, det är hon inte värd.

exakt

hur många gånger har jag nu bytt färg på sidan? Vem trodde jag att jag kunde lura med min "nu är sidan och jag lugna"??
Jag är ännu inte nöjd ett skit. Nu är det en rosa grisfärg på sidan men jag orkar inte pilla med den mer nu..svettas som en gris här i min ulliga kofta... det är inte sant, ser på klockan att jag lagt ner 1 h på skiten :(. Varför? Ska aldrig mer ändra, för ändrar man så stör man sig så bara till slut och sen minns man inte hur man hade det.
Jag har tom döpt om sidan nu, nu heter den som min gamla blogg. Vadå det ekar liksom? Har aldrig fattat det själv, troligen ingen annan som gjort det heller hah.

Nu heter den kort och gott Phalania. Vad det betyder? Inget. Det är ett namn jag använt mycket på nätet igenom åren, och jag har anammat det som mitt lilla alterego. Innan jag fick Leah var det Acido, efter en katt jag hade. Phalania efter ett amerikanskt band jag hörde på en svartklubb i Göteborg. Troligen den enda spelning de hade utanför USA.

Nåja. Nu är min gris-sida klar för idag, jag ids inte titta på den mer.
Dags för säng och nässpray.

haha så himla bra fortfarande..

Utmaningen check!

Fick på mailen och ska roa mig kungligt tills Lets Dance börjar...zzzzzzzzzzzz



Hur svarar du i hemtelefonen? "jaaa det är Jennie" . Typ.

Hur svarar du i mobiltelefonen? "Aaaah det e Jennie"
Ringer det mycket till dig? Kan jag inte påstå. Är jag inte på jobbet är telefonen tyst

Ringer du mycket? nej inte direkt.

Vem ringde du senast? Mäklaren.

Hur mycket pengar har du? 70 spänn i plånboken cirka. På kontot är det väl lite mer, men inte mycket :)

Senast kramat och när? Min gulliga bästa sambo

Antal timmar sömn inatt? 6 h

Sov du ensam? Nej, Emil låg brevid och höll om mig, rart men svettigt.

Vem sov du hos senast? Sov över hos? Familjen i Göteborg.

Vem sov hos dig senast? Jan & Angelica

Vem vet mest om dig? Emil tror jag. Sen ligger nog Camilla och min kära mor inte långt efter.

Vem vet du mest om? Leah.

Vad ser du fram emot? Helgen, kvällen, tacos.

Vad vill du ha just nu? En halstablett för min hals gör ont som fan. Och en massage.

Vem hånar du? Emil för hans dialekt.

Vem längtar du mest efter? Leah

Vem vill du helst slippa? Jobbiga människor som aldrig håller käft, och som bara gnäller.

Vem stör du dig på? Min chef

Vem vill du sova bredvid inatt? Sambon såklart

Vilken buss åker du oftast? Åker aldrig buss

Vilken årstid är det nu? Vinter?

Anser du dig själv snygg? Inte snygg, mer söt.

Har du varit kär? Jag är kär!

Är du kär nu? se ovan

Är du en bra partner? Ska man säga nej här? Klart jag är bra. Klart jag är dålig. Som alla andra.

Pratar du fortfarande med personen du kysste senast? Ja, för det är min godboll!

Vad åt du senast? Macka med makrillfile i tomatsås och ett stort glas Oboy

Är du polare med grannarna? nej

Har du varit på ett party? haha. Öh. Ja.

Har du varit utomlands? Ja, jag är en berest kvinna. För länge sen nu bara.

Var är dina syskon just nu? Min storebror nattar förmodligen sin son just nu, min lillebror sitter med näsan i läkarböckerna alt. spelar wow så adrenalinet lackar.

Vilken tid gick du upp imorse? 11.00

Vad gjorde du kl 2 inatt? Kollade på film, Resident Evil. Småläbbig.

Vad är det första du gör på morgonen? Sätter på kaffe.

Vad ska du göra efter det här? Se på Lets Dance, dricka kaffe och tända ljus!

...............ja. Jag har nyss roat mig med att byta färger på bloggen ca tio gånger. Till slut fick jag nyss ett smärre utbrott och tryckte NY MALL istället. För många val gör en människa orolig och hysterisk. Nu är sidan och jag lugna igen :=)

Go kväll

Detta är vår mainecoon/ skogis blandning Ozzy. Han är 6 månader och ligger som en överkörd groda.

Jag sitter här och snorar fortfarande, har fasligt ont i halsen och i bröstet när jag hostar..som tur är hostar jag inte så mycket längre. Rethosta tror jag det heter.

Idag har vi varit och kikat på 2 kåkar. Det ena var ett radhus, nedgånget och till överpris som vi nu funderar på att lägga ett skambud på. Ett styck skambud och sen är det vi som får renovera till tusen. :/. Planeringen var bra iofs, och så får vi en liten täppa att sitta ute och dricka öl på.
Det andra var underbart charmigt. En gammal banmästarbostad (en gång i tiden), sekelskiftskåk i trä, högt i tak, luftigt och sååå sött så det var galet. Marbodalkök, panelväggar, bastu och bubbelbad. Lägg därtill en söt liten trädgård med massa frukträd och vedbod så har ni det. Problemet var bara att det låg tätt intill en järnväg.
En annan skruvad sak var där inte finns grannar, på gott och ont. Istället är det rätt trafikerat, så sällskap får man ju ändå.
Tja. Inget av de där kändes väl som VI ändå...kanske inte till 100. Men men, vi ska ta oss en funderare f på detta. På vägen hem laddade vi upp med tacokäk och mina favoriter: Ett gäng fina tulpaner som nu står i vas här och livar upp köket. Blommor livar verkligen upp rum, och det kan behövas i detta skitväder. Två sjuklingar behöver nåt fint att titta på också :).









Nu är det Lets Dance, ja jag är en tönt men det är kul att kolla på. Jag har märkt att jag kollar på mycket skit på tv, faktiskt mycket mer än jag trodde. Men jag har slutat skämmas för det. Och snart, mycket snart mina vänner...är det dags för...... MELODIFESTVALEN! Jag älskar det. Så maxat haha! Emil kräks.

Ha en trevlig kväll alla !

Ack och ve

Lösenord!

Nån mer än jag som har ett gäng favoriter man klurat ut under årens gång, och som men sedan använder lite här och var ? Märk väl: Ett GÄNG. För man är väl lurig....så korkad att jag kör ett till alla är jag ju inte.
En annan sak som också följt mig under årens gång är också att jag märkbart ofta tenderar att glömma vilket lösenord som hör till vilken sajt. Det skapar förvirring, ändlöst klickande på "logga in" och en serie svordomar när de ber mig fylla i min e-mailadress för NYTT JÄVLA LÖSENORD.
För tillfället hoppas jag på fru fortuna när jag ska klicka in mig någonstans, har även minskat på antal sajter jag besöker. Allt för att minska irritationen som alltid ligger på lur under musmattan. (Datorstrul, no matter what = Slå sönder dator, gnaga köksbord, dunka skallen i väggen).
Ni tänker kanske att jag borde be webläsaren att spara skiten. Men se, det gör jag! Bara att vår webläsare inte känner för att göra som den är tillsagd from time to time.
Nog om det. Det ÄR ett stort problem här i huset, men jag är övertygad om att skiter man i vattet, så löser det sig till slut.


Idag är vi sjuka här bort i bak. ALLA. Det är också ett problem. Jag kan inte längre be om min massage från sambon, då han skyller på värkande leder och svag fysik. Själv är jag så nära utmattning jag kan komma, det är med nöd och näppe jag sitter upprätt på stolen faktiskt.
När man är sjuk så ska man ligga nedbäddad i en varm säng, ha en film påslagen (vi har ingen tv i sovrummet men med lite god vilja och ett knippe tålamod kan man (emil) puffa fram sängfan till dörröppningen och se film med omvänd textning i hallspegeln da beckhams style) och en stoor påse godis brevid sig. Lägg till ett askfat på sängbordet, raggsockor på fötterna och en bomullstuss i näsborren så är man good to go!
Tyvärr ser inte verkligheten ut så hemma hos Familjen Kaos. Inte när bägge vuxna är sjuka, då är det bäste dräng reder sig själv :(. Tur att dotter är hos sin pappa ute på landet så hon slipper ta del av äkta martyrskap.
Jag sitter alltså i köket med en kopp Zoega framför mig, iklädd sambons t-shirt och trosor från Lindex 15 spänn på rea och fryser. Ingen massage, ingen filt, ingen termometer i rumpan. Det är allt lite synd om mig.






Detta är väl värt en titt : http://www.svedimf.3w.se/

För er som är övertygade om att ni egentligen är en delfin. Och ja, de har en JOURTELEFON också!

Bona golvet gav mersmak, det var synd tyckte min pojkvän. .

Omg jag är så trött idag... emil med, för vi vaknade hela högen vid halv åtta, jag buffar på honom och han svarar : " Näe, jag är trött".... hehe. En bra förklaring på varför man inte vill gå upp. Jag tycker allmänt att den anledningen borde vara ett jättebra skäl till att få slippa jobbet! Själv är jag ledig idag men tvingas ändå knata till jobbet för att ta emot en inspektör från Miljö & Hälsa..suck.

Igår hade vi städdag där. Cafèt stängde vi påpassligt och satte i gång att skura och bona golvet. Alltså, att stå med SVINTO och se dagen fladdra förbi medan svart skum bubblar upp från golvet är både perverst omtumlande och en aning äckligt. Men vad fint det blev när det var klart :). Det lös som aldrig förr, och solen sken in på mig och Sara, där vi satt och käkade en pizza i våra svettiga, skitiga kläder men vi njöt av oss själva duktigt kan jag meddela.

Annars är det om vanligt med oss här bort i bak. Leah dundrar på i skolan, hon har fått vårt gamla sovrum nu och känner sig mer tonåring än innan tack vare det. Jag tvingade Emil till att hjälpa mig att flytta våra rum emellan oss i helgen, han suckade och fick panik i ögonen när han fick smaka på den berömde Jennie-manin. När jag får nåt i skallen, så ska det bara göras. Helst samtidigt som jag jobbar, och kan jag tvätta fönstren i pauserna så är det ju ännu bättre haha. Dock inträffar inte manin så där superofta, mer vanligt är att jag är en degklump i soffan med en mugg kaffe i händerna och fötterna på bordet. ...

Men men, det blev bra. Bägge rummen. Jag är lyrisk för att nu slipper jag våra jävla grannars TV som de envisas att sätta på vid sjusnåret varje morgon. VARJE morgon. Jag vet inte hur många morgnar jag rusat runt som en galen spårhund här i lägenheten, ut på balkonger och trapphus i trosor och elektriskt hår och känt blodsmak i munnen, fast besluten att ta reda på (och mörda) vilka av grannarna det är som inte har vett att respektera att MAN INTE HAR PÅ TV:N PÅ ALLRA HÖGSTA VOLYM PÅ OKRISTLIGA TIDER.
Emil hör inte ett skit, "jag är halvdöv" säger han, men JAG...har utvecklat en stark aggression vid det här laget. Jag är helt enkelt så skittrött på att aldrig få sova ut ordentligt. Men nu sover jag som en stock. Alla nöjda och glada.

Hjälp vad klockar rusar i väg märker jag...avslut för nu, skriver mer later! Ha en fin dag alla =)