Ack och ve

Lösenord!

Nån mer än jag som har ett gäng favoriter man klurat ut under årens gång, och som men sedan använder lite här och var ? Märk väl: Ett GÄNG. För man är väl lurig....så korkad att jag kör ett till alla är jag ju inte.
En annan sak som också följt mig under årens gång är också att jag märkbart ofta tenderar att glömma vilket lösenord som hör till vilken sajt. Det skapar förvirring, ändlöst klickande på "logga in" och en serie svordomar när de ber mig fylla i min e-mailadress för NYTT JÄVLA LÖSENORD.
För tillfället hoppas jag på fru fortuna när jag ska klicka in mig någonstans, har även minskat på antal sajter jag besöker. Allt för att minska irritationen som alltid ligger på lur under musmattan. (Datorstrul, no matter what = Slå sönder dator, gnaga köksbord, dunka skallen i väggen).
Ni tänker kanske att jag borde be webläsaren att spara skiten. Men se, det gör jag! Bara att vår webläsare inte känner för att göra som den är tillsagd from time to time.
Nog om det. Det ÄR ett stort problem här i huset, men jag är övertygad om att skiter man i vattet, så löser det sig till slut.


Idag är vi sjuka här bort i bak. ALLA. Det är också ett problem. Jag kan inte längre be om min massage från sambon, då han skyller på värkande leder och svag fysik. Själv är jag så nära utmattning jag kan komma, det är med nöd och näppe jag sitter upprätt på stolen faktiskt.
När man är sjuk så ska man ligga nedbäddad i en varm säng, ha en film påslagen (vi har ingen tv i sovrummet men med lite god vilja och ett knippe tålamod kan man (emil) puffa fram sängfan till dörröppningen och se film med omvänd textning i hallspegeln da beckhams style) och en stoor påse godis brevid sig. Lägg till ett askfat på sängbordet, raggsockor på fötterna och en bomullstuss i näsborren så är man good to go!
Tyvärr ser inte verkligheten ut så hemma hos Familjen Kaos. Inte när bägge vuxna är sjuka, då är det bäste dräng reder sig själv :(. Tur att dotter är hos sin pappa ute på landet så hon slipper ta del av äkta martyrskap.
Jag sitter alltså i köket med en kopp Zoega framför mig, iklädd sambons t-shirt och trosor från Lindex 15 spänn på rea och fryser. Ingen massage, ingen filt, ingen termometer i rumpan. Det är allt lite synd om mig.






Detta är väl värt en titt : http://www.svedimf.3w.se/

För er som är övertygade om att ni egentligen är en delfin. Och ja, de har en JOURTELEFON också!

Bona golvet gav mersmak, det var synd tyckte min pojkvän. .

Omg jag är så trött idag... emil med, för vi vaknade hela högen vid halv åtta, jag buffar på honom och han svarar : " Näe, jag är trött".... hehe. En bra förklaring på varför man inte vill gå upp. Jag tycker allmänt att den anledningen borde vara ett jättebra skäl till att få slippa jobbet! Själv är jag ledig idag men tvingas ändå knata till jobbet för att ta emot en inspektör från Miljö & Hälsa..suck.

Igår hade vi städdag där. Cafèt stängde vi påpassligt och satte i gång att skura och bona golvet. Alltså, att stå med SVINTO och se dagen fladdra förbi medan svart skum bubblar upp från golvet är både perverst omtumlande och en aning äckligt. Men vad fint det blev när det var klart :). Det lös som aldrig förr, och solen sken in på mig och Sara, där vi satt och käkade en pizza i våra svettiga, skitiga kläder men vi njöt av oss själva duktigt kan jag meddela.

Annars är det om vanligt med oss här bort i bak. Leah dundrar på i skolan, hon har fått vårt gamla sovrum nu och känner sig mer tonåring än innan tack vare det. Jag tvingade Emil till att hjälpa mig att flytta våra rum emellan oss i helgen, han suckade och fick panik i ögonen när han fick smaka på den berömde Jennie-manin. När jag får nåt i skallen, så ska det bara göras. Helst samtidigt som jag jobbar, och kan jag tvätta fönstren i pauserna så är det ju ännu bättre haha. Dock inträffar inte manin så där superofta, mer vanligt är att jag är en degklump i soffan med en mugg kaffe i händerna och fötterna på bordet. ...

Men men, det blev bra. Bägge rummen. Jag är lyrisk för att nu slipper jag våra jävla grannars TV som de envisas att sätta på vid sjusnåret varje morgon. VARJE morgon. Jag vet inte hur många morgnar jag rusat runt som en galen spårhund här i lägenheten, ut på balkonger och trapphus i trosor och elektriskt hår och känt blodsmak i munnen, fast besluten att ta reda på (och mörda) vilka av grannarna det är som inte har vett att respektera att MAN INTE HAR PÅ TV:N PÅ ALLRA HÖGSTA VOLYM PÅ OKRISTLIGA TIDER.
Emil hör inte ett skit, "jag är halvdöv" säger han, men JAG...har utvecklat en stark aggression vid det här laget. Jag är helt enkelt så skittrött på att aldrig få sova ut ordentligt. Men nu sover jag som en stock. Alla nöjda och glada.

Hjälp vad klockar rusar i väg märker jag...avslut för nu, skriver mer later! Ha en fin dag alla =)