Jag & mina skor

Jag älskar skor. Vissa gillar väskor, smycken..jag är skokungen. Fast jag har faktiskt inte alls så mycket skor just nu som jag brukar ha. Jag slängde en säck strax innan jul, och skulle handla såklart under våren. Skruttiga 4 par har det blivit. Tack ekonomi.
Nu har jag jobb igen, åter till skohimlen med andra ord.


Jag hittade en guldgruva som jag inte hade en susning om fanns. Här ska jag shoppa kläder i fortsättningen och framförallt....*jag grät nästan en skvätt när jag såg det* VILKA JÄVLA SKOOOOR!!!










Helt sjukt. Hej då Scorett.

Gillar ni dojor och riktigt justa klänningar, kika in på http://www.asos.com/

mu

Jag har en låt på hjärnan och har haft det efter natten i natt.
Tack Emil för de glada nattaktiviteterna, det har varit underbart actually :). Min förkylning till trots så känns kroppen ändå rätt harmonisk och väldigt nöjd just nu.

1 vecka to go nu. Och inte en pinal har blivit packad. Idag ska jag baske mig sätta igång, jag måååste. Jag får ångest varje gång jag tänker på det, så lika bra att leva i förnekelse och istället lägga energin på att verkligen få nåt gjort här hemma.
Mitt hår är fortfarande väldigt mörkt efter min våghalsiga färgning så idag är det jag som beställer tid hos frissan för slingor. Jag kan fortfarande inte vänja mig vid att vara så här mörk, det är okej men inte mer. Fortfarande hajar jag till när jag ser mig i spegeln faktiskt, jag måste få lite ljushet. Speciellt viktigt är det att inte stå goth på lördag, när jag ska stå i kyrkan framför en massa folk.
Oh shit, dop-present måste jag också handla! Jag har helt glömt. Bajs! Vad köper man? En silversked? Som att han inte lär få tusen skedar, det lär ju vara det nr one dop-present all times. Hm. Får klura på nåt som, när jag ändå går och får mitt första gudbarn så behöver jag lägga lite tankeverksamhet på detta. .

Annars är det ungefär som vanligt. Det går lite upp och ner mellan mig och Emil, vilket är tråkigt. Jag vill verkligen att det SKA funka mellan oss, och jag kan inget annat än hålla tummar och tår för att han är den jag en gång trodde han var. Sakerna som hänt har gjort att jag minst sagt ställt mig tvivlande till oss, och att det fortfarande dyker upp saker är inte direkt nåt plus. Men, jag har tradat nog om just det här problemet i den här bloggen, så jag pallar inte skriva mer om det. Jag önskar och hoppas bara att det sinar av och sinar ut.
Jag vill bara vara lycklig, glad och harmonisk (så som jag är född tänkte jag skriva men det stämmer ju inte ett skit, eftersom jag skrek som en gris i flera timmar efter ankomsten tydligen).

Hjälp mig göra oss hela igen för jag älskar dig verkligen, Emil.

Idag har varit en rätt okej dag, om man bortser från de där jävla turisterna som envisas med att fika. I en strid ström kommer de, som små lämmeltåg med siktet inställt på stället jag jobbar på.
De kommer inte heller i stora grupper, utan förpassar sig till små små grupper, lagom stora för att hålla mig och Jenny i arbete och masar sig tillräckligt mycket för att de ska ta sin bricka & gå vidare i exakt samma ögonblick som nästa grupp fattar tag i handtaget.
Sekunderna efter hör man mummel på tyska och vips så har man en stadig karl vid namn Hans och de flertalet överviktiga barn han och frugan innehar ihop, framför sig. Här ska beställas, och gärna på tyska. Själv pratar jag engelska.
Idag förklarade jag det för en sån här Hans, att jag inte kunde varken tala eller förstå tyska och att vad han sade till mig inte gick fram. Han började viftade med armarna istället för att köra på engelska och på nåt sätt fick han vad han ville ha och verkade rätt nöjd när han gick. Han viftade igen då, och sa samma sak som Heidi Klum gör i det där programmet .

Att jobba på cafè är jävligt kul stundtals, det är så ubersocialt och kreativt på många sätt, speciellt när vi har helt fria händer. Men när man inte får sitta ner mer än 3 minuter på hela dagen (det är den ungefärliga tiden det tar för mig att kissa) så känns det som världens sunkigaste arbete helt ärligt. Man skriker efter en rast. Jenny skriker hon också, men hon gör det tystare. Hon går in i nån sur-mode och svarar inte på tilltal.
Jag behöver ventilera. Och ofta står jag och skriker könsord efter kunderna, kastar pajer i ansiktet på dem, i mitt huvud alltså när jag står och gör dagens tusende cappucino.
"vad skönt det skulle vara att slänga den här koppen på den surfittan som står och glor bistert på mig just nu....som frågat mig två gånger om kaffet verkligen är färskbrygget eftersom hon är uppfostrad till att misstänka allt och alla"
-Ja Gert, fråga alltiiiiiid minst 2 ggr och låt dig inte luras av deras vänliga uppsyn.



I morgon är jag ledig och jag ska tvätta och jag ska städa. Jag ska även få besök av mitt malmö-ägg. Han som jag hatade ett par rader nedanför. Vi har talat och vi har diskuterat. Inte mycket har nått fram till mig, mer än att han ångrar sig och att han lovat att vara straight up hädanefter. Jag älskar honom, och det är mitt skäl för att inte lämna det där sjunkande skeppet, som numera flyter rätt bra.
Jag hoppas vi kan segla på ett bra tag så här, för är det något jag verkligen vill så är det att få vara lycklig med någon som jag själv gör lycklig. Jag hoppas och tror att det är han. Så. Nu är det sagt.
Nu börjar Heidi Klum programmet. Måste se lite. Adios.

Ziz is me. Idag är en bättre dag actually. Ska uppdatera bloggen ikväll. Adios.

Man måste gilla att vara ensam

Man måste gilla sig själv och stå ut med att vara ensam. Det tror jag är grunden för ett lyckligt förhållande.


Jag är hemma idag från jobbet, jag gick hem snarare. Pallar inte med jobb just nu, orkar inte stå och le mot folk när jag egentligen vill slänga nåt i golvet.

Detta är Ozzy Ozbourne. Han ser helt waste ut på bilden. Eller snarare manisk. Drogad. Rik.
Han ser ut som motsatsen till hur jag känner mig ungefär. Tänkte ni ville veta. Och ja, jag skulle förmodligen ligga med honom om han fortfarande såg ut så där idag. Det gör han inte så det lär inte bli av.