Bebis hjärta Leah

Leah kommer hem efter veckan hos pappsen, hon hinner knappt innanför dörren för att sätta sig och äta, förrän Bebis kör välkomstritual deluxe.
Kärlek.

Idag vaknade jag och knallade in på dotterns rum, satte mig på golvet och begrundade det faktum att här bor en tonåring, soon to be i alla fall. Inte länge sedan var hon en knodd i blöjor som man kånkade runt på.
Time flies. Hon är den bästa dottern man kunnat önska sig och jag är förbannat glad över att hon kom till när hon kom, att hon blivit som hon blivit : smart, kvick, intelligent och har humor som jag vet inte vad - det är som att prata med sig själv ibland och för vissa må det vara en pain in the ass när vi två sätter i gång (läs emil) men vi har så roligt ihop åt våra egna små skämt, så vi står och skrattar så tårarna rinner hehe. Interna skämt är underskattade, Emil suckar bara och försöker dra sig undan när de här skratten tar över lägenheten.
Vi har en del alias, jag och Leah nämligen. Jag har å min sida alltid haft det, jag behöver det, min personlighet behöver ha någon annan att skylla på när jag tänker och pratar dumheter. Leah har apat efter och vi kör för närvarande på dessa:


1. Polisman Bengt. En moralens väktare som pratar med släpig värmländsk dialekt. Han pratar högt om moral, om rätt och fel men innerst inne är han en misslyckad kontorsråtta som jobbar på polishuset i stan vars högsta drömmar cirkulerar kring att sätta dit tonårsligister som snor cyklar. Tämligen ofta misstänker han familjemedlemmarna och vill sätta de flesta i ett fängelse som inte existerar. Detta är förmodligen Emils hatobjekt nr.1 - han klarar inte av dialekten :)

2. Emma. Knasig 6-åring med röst som en av husmössen i Askungen. Emma är bäst på allt och lider av mindervärdskomplex. Hon är Leahs favorit, Emma diskutera ofta ridning och hästar, allt som Leah kan göra - gör Emma bättre.

3. Bebis. Vår katt kan prata han också. Suptut vars främsta intresse är mat och öl från Danmark. Har stora talsvårigheter men det är inget som stoppar honom från att göra covers på de kändaste artisterna. "Bebis tolkar-serien är ett välkänt kapitel i hans karriär, nu senast gav han ut "Bebis goes Graceland" - en minnesutgåva för att fira storheten hos Bebis, ops förlåt - The King menar vi såklart.
Ihop med Millans katt Huggan, planerar de för stora partyn som aldrig blir av. Huggan åker ofta med färja till Danmark med Millans pengar på fickan, men stoppas för jämnan i tullen, så nån öl blir det sällan.
Är oerhört påfrestande för de andra djuren, då Bebis styr stället med järntass.

Jag får poängtera dock, att detta inte är scitzofreni. Det är humor. Stor humor.

Ok. Nu kan männen i vita rockar hämta mig, jag har biktat klart.

GOD JUL

i förskott.

Själv är jag väl ingen julpåhejare av rang direkt. Har lite problem med julsånger och den där spontana julkänslan som alla ska gå och bära på. Dessutom lider min plånbok av något, jag tror det kallas tomhet. Den vill inte öppna sig och för varje tjugolapp jag pressar ur den, så åmar den och vänder sig i plågor tills jag stängt den igen. Jag är för fattig för julen.
Det lär bli en och annan julklapp i alla fall, jag har en tendens att ignonera plånbokens protester när det ska handlas, det vet både jag, Emil och Intrum Justitia. Värst är när jag och dotter är ute på tur på stan, vi går knappt in i en affär utan att vandra ut från den med en påse. Efteråt tittar vi på varandra och fnissar "tihi vad kommer Emil säga nuuu", varpå vi tar en fika på ett dyrt cafè för att stilla vår ångest.

"Oj mamma, varför gör vi alltiiiiid så här" - säger Leah med ett flin från öra till öra, glatt mumsande på bakelse med grädde på (37 spänn).
"Ja du, jag vet inte, hi hi hi hi hi !!" - klämmer jag ur mig med nån sort manisk klang i rösten, stirrig blick men observera: i ett oerhört lyckligt tillstånd , och huggar därefter raskt in på min tonfisksallad (65 spänn slätt) + ett glas vatten (där kom samvetet och gjorde en smula av det den är till för).
Vi äter och mumsar i samförstånd över vårt dåd. Vi vet båda att vi betett oss illa men vi kan inte göra något åt det, det ligger i vår natur förklarar vi för varandra och nickar, ler och köper varsin kaka för 20 pix (mjöl, vatten, socker, en nöt i) att smälta maten med.
Sen knallar vi hemåt, tyngda av påsar, ivrigt språkandes om exakt vilka dumheter som ligger i de där påsarna och exakt vad kalaset gick på. Och såklart, hur vi ska gömma vissa saker för Emil + så diskuteras eventuella konsekvenser utav det hela, klämmiga ursäkter, och rena lögner som vi bör dra när han kommer på oss.
Det blir en liten ritual som vi båda värderar högt, jag och dotter.

Tja. Är inte alla kvinnor mer eller mindre lite shoppinggalna undrar jag? Jag anser ju att vi får lov att komma undan med det, just för att vi faktiskt relativit sällan går ut på stan. Vi minimerar riskerna rätt flitigt ändå tycker jag.
Nu måste jag ila, för det är faktiskt julafton snart. Och då måste man handla lite julklappar, inte sant?

I går hade jag 87 vänner på Facebook. I dag har jag tydligen bara 86.

Någon har svikit mig, lämnat mig. Frågan är vem.

Jag känner mig oerhört ensam och kränkt.

20 tal

Så fint!

Sömnlös

JAG ÄR TRÖTT!!!

Jag har sovit som en kratta i natt. Vi delar dessutom på ett jäkla täcke just nu (Tack Hjalmar för att du kissade på vårt andra) och är det nåt jag avskyr så är det att ligga tätt när man ska sova. Men nu är jag tvungen, med ett täcke så får man krypa ihop.... Mysigt tycker många, ååh vad mysigt. Inte ett skit mysigt. Jag blir skogstokig på händer, fötter, ben, värme och pytteliten plats att veckla ut mig på. Så jag har legat med högra delen av kroppen utanför täcket, vickat på högerfoten i takt med Emils andetag, hämndnypit Hjalmar när jag kommit åt med tårna och stirrat upp i taket halva natten.
Dessutom har vår säng utvecklats från en helt normal säng till en gungmatta, vilket innebär att när Emil ligger nära mig, så ligger jag i uppförsbacke. Jag ligger och krafsar med händerna för att komma "uppåt" men inser det omöjliga i uppdraget sekunden efter då jag hjälplöst glider neråt. Att min sovande sambo blir varm som en kokplatta på nätterna dessutom hjälper inte till, han bränns mer eller mindre och jag får med jämna mellanrum förflytta de skånska händerna som på något sätt hittar sin väg till mig.
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA. Jag är så trött!

Kaffe. Kemisk uppvakning. Jag är på tredje koppen nu, inget händer.