Nu har de hittat kroppen efter Engla. Jag känner mig helt bestörd, som jag alltid känner mig när man får läsa om sånt här skit. Bestörd och arg.
En i familjen har bott där han kommer i från, vet vem han är. Det gör det ännu vidrigare. Ett en hemstad ska bli för alltid ihågkommet för en sån här sjuk människa och hans gärningar.
Vill inte ens snudda vid tanken hur det måste kännas idag för Englas mamma. Så grymt, så fruktansvärt hon måste må.
Ta hand om alla som vi älskar, dunka in det i huvudet innan man vaknar upp en dag och inser att det är för sent att säga "Jag älskar dig".
