Pottfrilla

Jag klippte bob. A la Pulp Fiction. Men lite snyggare.

Tjing. Nu ska tant sova.

Herr minister!

Lönar det sig att skriva brev till vår stadsminister? Jag kunde inte sova och bestämde mig för att göra det hur som helst.
Tråcklade i hop ett mail och nu tänker jag vaka min inkorg. Jag betvivlar på att jag får svar. Möjligen ett "tack för ditt brev, Fredrik Reinfeldt hoppas på DIN röst i nästa val!".

Suck. Jag kanske inte kan påverka ett skit, men jag var tvungen att få ut lite ilska och frustration i alla fall. Som en av hans tidigare väljare tycker jag att jag har en plikt att framföra att han gör sitt jobb mindre bra än vad jag hade hoppats och trott.

you got mail

Monday monday

För bövelen. Jag jobbar kväll i dag och trodde mig därför vakna pigg och utvilad. Var det ett sadistiskt skämt eller? När jag klev upp så susade det i öronen - jag försökte intala mig själv att jag är PIGG, för 17 ... jag har ju sovit mina 8 timmar.
En timme senare nu är jag lika trött som jag var i går när jag låg i sängen och mötte John Blund i Kristiania.
Är inne på min tredje kopp kaffe, och det enda som händer är att armarna skakar lite. Måndagar är ingen höjdare och de blir inte mer lockande när man kikar ut genom köksfönstret och ser slask, slask, slask.
Se där, en hund som lyckligt springer lös med kopplet fladdrande efter sig och en husse som springer efter så vattnet stänker. Hunden har inga intentioner på att stanna, det syns klart. Kanske har ägaren i detta ögonblick en intention att lägga ut hundfan på blocket när han kommer hem, vad vet jag. Det är måndag.
Man ser mycket om man bara tittar efter.

Hästtjej

Tog kort sist på stallet. Varsegod - här ser ni Sveriges framtida hopp inom ridsporten.
(Och en blivande miljonär som gärna delar med sig till sin mamma.)

Fråga: Varför har de inte värme i stallen? På läktarna åtminstone? Det är tok-kallt nu på vintern och man har sån fullt sjå att skaka liv i lemmarna, att man ofta missar spännande saker som händer nere i manegen, (som sprattlande ungar halvvägs ner från sadlarna, hysteriska utbrott från läraren & olydiga ponnyhästar som tröttnat).

Wheres the fun in that?

Kom igen Lena

Gäsp.

I går drabbades vi av en manisk åkomma. Jag och Emil spelade 40 patiensdueller på msn på raken. Kallas för besatthet. Klockan var halv fem när vi kom i säng. Vi skulle ha myslördag med massage och kärlek. Istället blev det besatthet vid köksbordet i mysbrallor och kaffe i sprucken kopp.

Min bror var över med sin flickvän tidigare på kvällen och frodades i mat till Melodifestvalen. Alla som känner mig vet att jag älskar det där. Showen - knappast musiken. Men nu för tiden är det inte så mycket show kan jag känna. Jag saknar glammet, jag saknar att tycka att det är "STORT". Förr i tiden satt vi tysta som små lamm vid tv:n (notera 2 st kanaler) och sög in precis allt, mamma dukade till fest och ja, det var faktiskt större än fredagkvällarna med Dallas. Melodifestvalen - en gång om året, alldeles för sällan. Revbenspjäll var festmat och Lena Ph på tv. Kolla kläderna! De hade tom en festlig orkester som spelade falskt. Sicken fest!

Nu: EMD (?), förinspelad mix-megapollåtar och så zappar vi över lite emellanåt till nån av de andra 49 kanalerna. Dottern brydde sig knappt, hon hade mer bråttom tillbaka till datorn, hörde henne mumla nåt om att "hojta till när röstningen är klar".
Mitt schlagerhjärta gråter.

saknad

Jättetrevligt

God morgon - god middag

Så mina vänner... vad har hänt?

Med mig : Jag har börjat ett nytt jobb, bara för att få veta att jag kommer att bli varslad. Jag fick många julklappar och ett gott nytt år började. Min energi och lust till att skriva försvann. Istället gick jag korta och långa rundor i parken med hunden, och pratade om väder och vind med grannarna när jag var ledig.
Emil och jag mår bra, det gör vi. Kanske lite för lite nakenhet, kanske lite för mycket vakna timmar på dygnet men hey, vardagar i januari kan väl bli så, right?

Nu är det februari. Jag joinade Facebook sist av alla och blev vän med de människor i mitt liv som jag haft något otalt med. I de flesta fallen hade vi glömt vad det hela egentligen handlade om. Facebook löste det. Se där ja.
Min ena vän har funnit kärleken, liksom jag och en annan vän har precis påbörjat resan mot någon efter ett skadat hjärta, och lite så där skyndsamt öppnat dörren till de andra. De där som står utanför och bara vill in. Så henne önskar jag allt gott, you go girl :)
En annan av mina vänner gick tillbaka till sitt gamla förhållande. Jag vet inte - kan sånt fungera?
Har aldrig gjort det för mig, men alla är inte som jag och tur är väl det.

Hjalmar har växt upp till en inte så ståtlig hund, det är mest hår och fyra ben som rör sig knyckig, likt ett grudge-spöke på golvet kring våra fötter. Han är en charmant herre som inte vet vad han vill. And oh how i love him.

Lee, min lilla dam blir ju bara större och större. Snart når hon ner att faktiskt sparka så hästen känner det, när hon är ute och rider. Innan har de små stövelbeklädda benen inte nått ner, och jag har stått och medlidsamt hejat på när hon med sann kämparglöd frenetiskt försökt kicka igång hästskrället genom att sparka på ... sadeln. Hästen har inte känt ett skit men lydigt gått fram i trav. Nåja.
Varje ledig tid på dygnet vill hon till stallet. Och vi kör henne dit, påbyltad och med liten väska med smörgås, varm choklad och ett "var försiktig". En liten stalltjej och det värmer mitt stackars moderhjärta att se den lilla människan med det blonda långa håret springa med sån glädje från bilen och in i stallet, bara för att kasta sig ut i en värld av hästskit, städning och puts av seldon. Hon är ett sant bevis för att små människor kan lära att tycka om att städa. Tyvärr märks det inte här hemma.

Ikväll är det melodifestvalen. En del säger att det är fördummande att titta på sånt. I love this shit, och ve den som pratar under låtarna. Jag är dum och riktigt stolt över en av de få passionerna jag har i livet :)

Rösta!