Miserabel fortfarande, det är som att någon satt på en kran just nu i näsan, ögonen tåras och jag stapplar runt i morgonrock och bara känner mig så jävla eländig.
E sover fortfarande, missade Leah på MSN för jag stod med huvudet över kastrull med kokande vatten och försökte så luft, telefonen ringde : MISSAT SAMTAL. Gaaah.
Sjuk söndag suger.
Annars? Ja, annars känns det väl som att bloggen har blivit en öppen avrättningsplats där domarna faller hårt. Det var inte tänkt så, och jag funderar på att lösenordsskydda den nu. Att kunna skriva av sig är skitviktigt för mig, och att det ska bli liv och taikon för något jag skriver i den här bloggen känns inte som det ultimata. Helt plötsligt inser jag att ha en blogg är att faktiskt bjuda in folk till att bli en fluga på den där väggen, något vi alla vill vara någon gång i livet, men oj vilka konsekvenser det skulle bli om vi kunde. Jag skulle förmodligen avsluta bekantskapen med 80 % av mina vänner, och de med mig., om det gick att transformera sig till en fluga och flyga in genom de öppna fönstren, tag plats och sen sitta och lyssna till snack. Saker och ting framstår värre i det skrivna ordet, och med handen på hjärtat så skulle jag inte vilja veta hur mina vänner pratar om mig. Jag vet mina fel och mina brister, och jag litar såpass på mina kompisar att jag, även om jag inser att de också känner till dem..ändå tycker om mig.
Jag vet att ingen är perfekt och jag vet att när jag lämnar rummet, så snackas det. Men jag bryr mig ärligt talat mer om att de finns där för mig när jag behöver dem, att jag får ett krya på dig kort när jag ligger på sjukhuset än om att de kan prata om mig, om hur kass jag är på att ringa upp när jag borde, eller att jag har ett humör och ett tålamod som är tändstickslångt (det är ju sant). Sanningar är kanske är lite jobbiga att handskas med, sånt vi själva vet om oss själva ÄR surt att få upp i ansiktet. Alltså våra dåliga sidor. Vi kallar det skitsnack, men är det inte egentligen bara snack? Förtal är sånt någon ljuger om. Snack är snack, det farliga med att snacka är att det ofta kan misstolkas, av alla parter självfallet. Och speciellt av den som inte är med.
Alla snackar vi, och vi snackar om de som inte är med allra oftast, det gör ALLA. Det handlar också om vem man är, vad man själv har för relation med personer i fråga, vart man är i livet och egna tankar och funderingar. Jag är en person som gärna vill veta varför en människa tex inte gillar mig, om jag inte själv har ett svar på det. Har jag inget svar, tenderar jag att tolka in dem. Det tror jag är rätt mänskligt å andra sidan. Den som söker, han finner. Och med en grundtanke om saker och ting, läggs det ena på det andra.
Oavsett. Saker och ting förstoras upp, läggs på vartannat och inget gott kommer utav det.
Varför blogga? Jag ska fundera på det.
