Nu har han kommit, min kära storebror har blivit pappa åt en pojke till! Bara söner i den familjen, och den här gången var det en koloss på 4800 gram.... stackars Lotta säger jag, jag får ont mellan benen bara av att tänka på eländet. Ja jag får ont mellan benen bara av att tänka på MIN förlossning, trots att jag fick kejsarsnitt så känns det. Där.Alltså... kolla huvudet på nyfödda...det är ju inte storlek tampong direkt.
När folk får bebisar åker jag tillbaka i tidsmaskinen. Kommer ihåg känslan och den känslan gör att tårar börjar samla sig i ögonvrån. Inte bara känslan av smärta, den rena och helvetetiska smärta som går hand i hand med själva begreppet barnafödande, utan också känslan av den fullkomliga och helt galna lyckan man känner när man ser sin bebis för allra första gången. Den är euforisk och jag tror (trots att jag långt ifrån testat alla droger i världen) att det inte finns en enda drog som slår den känslan. Magnifikt. Inte alls konstigt att folk väljer att föda fler barn efter sitt första, trots all smärta är det soooo worth it. Jag vill ha mer barn. Inte just nu, men om nåt år eller två. Gärna utan smärta också om man kan få det?
Stort grattis till pojken, Lotta & Johan! Vi kommer på lördag och hälsar på, vi ska ju ändå till förbannade IKEA för att byta ännu mer luckor så denna gången får vi förena nytta med nöje :)

