nattångest

shit. jag insåg att jag måste framstå som en rätt så sur och deprimerad människa, med tanke på vad jag väljer att skriva om.

nu blir jag nästan lite deprimerad på riktigt. Vad har hänt? Har jag inget roligt att skriva om? Jag skriver om mig själv mest och inbillar mig att jag rannsakar mig själv. Att jag skriver för att ventilera. Men jag gnäller mest över andra. Över hur jobbigt allt kan vara och hur dåligt jag mår.

Nu ska jag verkligen gömma mig under mitt täcke. Och hoppas på att jag drömmer en porris i natt.

min sura dag

Nu ska jag snart gå och lägga mig. Med min bok som jag redan läst 4 sidor i och fortfarande inte fattar ett skit av. Vad handlar den om ? 4 sidor in i nån ängel på sjunde trappsteget och inget klickar ännu.

Torsdagen har förlöpt dock, klockan är natt och jag är snart tillbaka i sängen.
Idag har jag :

• Sovit riktigt dåligt
  
• Varit ledig från jobbet!
  
• Promenerat i kallt väder
• Duchat varmt och läst skvallertidning samtidigt.
  
• Missat svara i telefon 2 ggr.
  
• Haft besök av Millan som var entusiastisk inför hennes nya Hermes byrå. Fantastiskt att man kan gå i gång så över en möbel. Allt vi har köpt i vår nya lägenhet bleknade inför detta fantastiska konstverk.
• Haft en mensvärk from hell. Speciellt skönt är det när värken sätter sig i benen, i låren. Det känns som någon har stuckit in extra långa tandpetare i hälarna, som når ända upp till höfterna. På dessa får man stappla runt på. Inte alls skönt, gör att humör och stämning sjunker.
• Sett på Top Model. De är ruskigt smala och röker som borstbindare. Undrar om jag blir extra tjock om jag slutar med cigg helt och hållet?
  
• Funderat på om jag skulle ta och börja måla om bordet. Detta har jag tom gjort flera gånger under dagens lopp, men har inte hunnit längre än till att tänka det.
  
• Ätit vegopizza. En mycket god sån ska tilläggas. På vegopizza är Lidl kungar.
• Blivit informerad om att jag minsann inte är oskyldig. Det finns stora skäl till oro för framtiden. Jag darrar och piper i min ensamhet, inser att det är lönlöst...... jag är dömd på förhand, face the music madame! Man är alltid dömd på förhand goa vänner, när du har med en kvinna att göra. Om hon dessutom har en son så är du fucked direkt (jag vet, jag har en mor och två bröder). När jag hör min egen mor resonera om sina pojkar små, så blir jag bara ännu tröttare. Det är märkligt hur underbara och felfria söner är i en mors ögon. Säger jag pip om saken så blänger hon surt på mig. Försvarar jag flickvännerna så är jag verligen ute och dansar på minfältet. Jag ska inte lägga mig i. Sönerna är fina pojkar, det är flickvännerna som det är lite mer fel på. De är ok, men är det något min mamma inte förstår, så är det tjejerna. Alltid. Always. Och så jag då, det lilla svarta fåret som alltid har ett pip att säga. Kritiserar jag mina bröders tilltagande så kritiserar jag ju henne. Hon har ju uppfostrat dem! Vart jag kom ifrån, det vet jag inte och jag tror nog min mamma undrar hon också ibland. Känns kalasbonkers iaf som vi säger på min lekskola. Jag lovar härmed dyrt och heligt, att blir jag en sån mamma åt en framtida son, så har vem som helst tillåtelse att låsa in mig på mitt rum.
  
• Insett att jag har haft en ganska händeleslös dag, för annars hade jag förmodligen inte avslutat den med att skriva det här meninglösa inlägget. (Jag viiiiill inte gå och lägga mig, det är trååååkigt. Men själva sovandet är jäkligt skönt).

Alltså gör jag det. Går och lägger mig.

Jag mår bra?

"Du verkar må bra nu".
Mitt ex och jag satt i telefon och pratade om dotterns vinteroutfit. "Jorå" sa jag.

Saker som har gjort att jag mår bra är:

- Jobbet. Jag fick ett.
- Killen, dvs Emil. Jag blev kär.
- Lägenheten, den är riktigt fin och jag börjar trivas.
Sen har det varit grejer omkring som gjort att jag mått sämre. Vilka saker det har varit vet nog de flesta vid det här laget, så det är inget att lista upp.

Men jag svarade jorå. Han sa att det märktes. Jag frågade tillbaka, hur han själv mådde. Han svarade "Jorå, det får väl gå".

Det får väl gå. Så svarar man om man inte är varken eller. Man köper läget enkelt uttryckt.
Det fick mig att tänka på att precis sådär svarar de flesta. Att det är "ok". Vad är ok...egentligen?
Hur märks det på mig egentligen att jag mår bra? Visst mår jag bra, i jämförelse hur jag mådde förra sommaren tex. Då var jag varken trevlig eller social, det enda gav det andra när jag tänker tillbaka. Men bra som i BRA...det vete fan det.
Jag mår ok. Jag är lycklig vissa stunder. Andra drabbas jag av en sjukt jobbig oro i kroppen, där saker dyker upp i skallen. Jag ÄR en människa som grubblar och jag analyserar ofta och gärna saker som inneburit problem för mig.
Jag har svårt att släppa saker, och jag har svårt att förlåta någon som gjort mig illa. Jag är sällan falsk, istället är jag nog rätt tydlig med vart jag står. Hum.. ibland önskar jag att jag kunde glömma saker, förtränga grejer. Men det retar mig, jag hatar att känna mig låg. När någon gör narr av mig...redan som mini-jennie fick jag extrema utbrott om någon retade mig. Om någon fick mig att känna mig dum. Någon som snodde sig på min bekostnad.







I lågstadiet var en del killar i klassen på mig för att jag var minst. Och det var inte en gång som min mamma fick hämta mig på skolgården efter skolan. Mörbultad och arg som ett litet bi. Min mamma förklarade för mig att min fysik inte lämpade sig direkt för slagsmål med killar, men det struntade jag förmodligen i.
Jag hämnades gruvligt på mina kamrater om de retades med mig, och jag minns fortfarande att jag kunde planera för hämnd på ett minst sagt avancerat sätt för att vara 8 bast. En gång hällde jag lim i Gunillas skor. Hon var stor och klumpig, och hade roat sig med att skicka lappar om mig, hur liten jag var. Hur annorlunda jag var, och vilken svartskalle till pappa jag hade. Jag hade en negerpappa.
Nån vecka efter hällde jag en hel tub med lim i Gunillas nya skor som stod uppställda utanför klassrummet. Tyvärr fastnade inte Gunilla själv i skorna, men skorna blev förstörda för all framtid.
Jag erkände aldrig brottet, men dådet i sig gjorde att jag mådde mycket bättre.
Gunilla - Jennie : 1-1.
Och så har det förblivit.

Jag har svårt att vända ryggen till helt enkelt. Att hämnas kan lika gärna vara att utsätta en person för samma jobbighet som hon eller han gjort mig. Eller så agerar jag exakt likadant. På pricken.
När mitt ex var otrogen, var jag otrogen tillbaka. Fast jag mådde som en skunk dagen efter. Det var det värt, för efter det kunde jag tom skratta med honom igen. Sen, att det gick åt helvete ändå..är en annan visa.
Så vad är slutklämmen av mitt babbel den här gången? Att jag inte håller med ordspråket : "två orätter gör inte en rätt". Det gör det. I mitt huvud gör det det.
Just nu är jag på en lägre nivå.
Där trivs jag inte. Där mår jag inte bra.

Min kärlek har öroninflammation

Jag fick en dos av en känsla i går och idag med för den delen.


Och det fick mig att inse hur mycket jag tycker om dig, hur mycket jag älskar dig och hur mycket jag vill ha och behöver dig i mitt liv. Ett par steg bort i den tanken fick mig att våndas :(. Fy.


Jag vet att jag inte litar på dig, det behöver inte någon säga mig. Men jag vet också att jag älskar dig på riktigt. Annars hade jag varken försökt fixa oss, eller känt spyfärdig ångest över att något hemskt hade kunnat drabba dig.

Usch. Jag är så glad iaf att allt var bra. Bortsett från en liten öroninflammation då :)

Jennie, 22 augusti 2007 kl 18.30.

Mitt kaffe är kallt och jag har ett ben i jeansen, det andra dinglar under bordet. Jag är slö och är ungefär en trea på en tiogradig skala när vi pratar jobb : = anus.
I kväll ska vi frottera oss med Alfie och jag, jag kommer förmodligen att somna tidigt.

Lägenheten ser ut som skit btw, och den känns mer skit än vad den ser ut. Jag har noll hemmakänsla och jag ids inte göra ett smack. Den blöta tvätten har legat i tvättkorgen sen i onsdags och jag tror nog den får ligga ett par dagar till. Vältra sig i skiten, finns det något bättre?
Mitt kaffeberoende har ökat rejält, i går drack jag minst 10 koppar. Skakade i ren koffeinfrossa när vi gick över torget, omgiven av 50-tals kolosser på hjul, fyrverkerier och rökande svärande ungdomar i keps och läderväst. Detta är småstad by all its nature.

Vi pratade ingenting, ingen av oss sa ett ord. När vi kom fram till min port (som självklart var så jävla fel så det finns inte...man måste gå in från ANDRA PORTEN efter klockan nio (tio?) såklart, så mumlade jag att jag är trött, vi sa hej och sen gick jag runt huset, öppnade porten och runt huset igen för att komma in i trappuppgången.
Vilket idiotiskt system.
Nyckeln passar endast till vissa dörrar. Inte till alla, för hu så hemskt ifall jag skulle kunna ta mig in från andra hållet, jag som bor här. Nej, det går inte serru.
In genom dörren, där satt katten. Med en söndersliten docka vid sina tassar och jamade yrvaket på mig.
Orkar inte klappa. Dunsar ner i soffan och inser att jag missat del 2 av Tsunamin. Fan och helvete.
Gör mer kaffe såklart. Kaffe är bra för kroppen. Ringer mamma. Orkar inte prata med än 5 minuter.
Mitt hem. Ett slagfält, och det är inte ens hemtrevligt.
Det känns som att jag bor på ett hotell, jag känner mig hemlös och rastlös. Det är ingen bra tid just nu.
Nu ska jag jobba.

Farligt farligt

Silkonets glansdagar



Under min semester var jag på besök i en av Sveriges farligaste städer. Jojo, det stämmer. Enligt deras eget dagsblad kan man läsa om de 11 farligaste platserna i själva Helsingborg. Helsingborg är tydligen en djupt kriminell stad.
Jämför man med Dallas i Usa så hade Helsingborg ca 2000 anmälningar av brott per 100 000 invånare. (Färre dvs eftersom staden inte ens har 100 000 invånare.
Dallas å andra sidan hade 9328 registrerade brott per 100 000 invånare. Förstår vi skillnaden mellan registrerade och anmälda?


Det man inte heller verkar ta hänsyn till i Helsingborg är att de flesta brotten inte är brutala överfall av pensionärer i parken, utan snarare är av typen "Majsan stal pengar från Gåtan som Gåtan skulle ha haft till att finansierat sitt kokain på torsdagskvällen, och då jagade Gåtan ikapp Majsan och slog henne i huvudet med en tom ölburk. Majsan lackade ur och gick till snuten. Båda är kända av polisen sen tidigare."

tittut

Livet på en gren.