Fisk gick för långt.

Följande har hänt. Ett gäng fiskare blev anfallna och nära på dödade av en helt galen fisk. När jag hör kapten Jason berätta om dramat så reser sig mina nackhår. I nacken. PÅ.
Jason och hans kamrater var fasligt nära dödens käftar. Jag skulle nästan kunna gå så långt nu att jag vill uppmana ALLA att börja äta fisk och kanske tom börja protestera mot fiskgängets beteende - så här får det inte gå till!

Kaptenen på Mother Lode, Jason Hallmark, krokade makohajen i gälarna med en huggkrok för att ”säkra” den:

– Och då blev fisken helt galen, säger Paul Sims, som var ombord på Mother Lode till Northwest Florida Daily News.

Vilken lättirriterad fisk. Märkligt beteende det där, att go heeeelt wacko för en huggkrok i köttet, jag menar hallå - face the music och anamma ditt öde. Go with the flow menar jag, ja det är vad jag menar. Överreaktion nån, hellooo? duuh.... Hade jag varit den galna fisken så hade jag börjat spinna av välbehag förmodligen.

Inte alla som blir uppdragen på en båt som heter Mother Lode.

Sur.

Yes ! Jag har fått ett jobb!

Start : Måndag (i morgon) kl 12.00
Återkommer med detaljer.

I dag tänker jag på dig. Idag är en sån där dag, där huvudet egentligen behöver få ur sig ord på ett papper, ändå sitter jag här framför en skärm och skriver att jag saknar dig. Bara så. Jag har egentligen inget att säga mer än att jag saknar dig, alltid.

I går natt satt jag uppe. Jag gick inte och la mig alls alltså.
Idag är jag på väg mot samma håll. Klockan är snart fem på morgonen och jag är helt klarvaken. Inte alls som när jag gick på penicillin (jag har inte berättat men jag blev faktiskt ruskigt kattbiten i benet för ca 3 veckor sen), med medicin i kroppen kunde jag knappt hålla uppe ögonlocken, utan masade ner mig i sängen om kvällarna och STENSLOCKNADE runt halv-elva tiden. Ni vet huvud på kudden - blunda - väck.
Inte nu minsann. Jag känner inte ens en annalkande trötthet.
Det är faktiskt jävligt märkligt.

Jag tittar ut över vårt vardagsrum och ser en tv, en stege, ett par flyttlådor och ungefär tusen sladdar. Vid mina ben på golvet ligger Hjalmar och sover, brevid sig har han tofflan han fick av Millan idag. Den är lite lätt söndertuggad nu.
Jag spränger snart lägenheten i bitar. Den blir ALDRIG klar och jag vet varför tyvärr.

Jag vet varför jag blir apatisk också. Dels har jag inget att göra på dagarna, min mattekurs känns katastrofalt motsatsen till framgångsrik och varje tendens till matteplugg min hjärna gör, kväver jag effektivt med hjälp av telefonsamtal till nån, akuthopp in i wow, eller en tripp in på toaletten där jag sedan väntar ut det onda.. tills det lagt sig. Jag gör absolut INGENTING förutom att vankar Hjalmar i parken, spelar datorspel och kliar mig på magen. Arbetslösheten kräver sitt pris, och slappheten ligger fanimej som en tung dimma över hela lägenheten.
Jag har sökt till fk nu igen. För vår ekonomi och harmoni i denna kattbitna kropp så hoppas jag att jag får till en intervju om inte annat.

Till helgen far vi till Skåne. Det ska bli skönt med lite omväxling faktiskt.
Nu ska jag tvinga mig själv till att lägga mig bakom Emils varma ryggtavla och stirra i taket ett par timmar.
I själva verket är jag mer sugen på att sätta på lite kaffe.

Godnatt.

De har blivit vänner.

Och lite mer därtill. Jag tror att Hjalmar själv tror att han är en katt. Eller så tror Ozzy att han är en hund. Skit samma - de älskar varandra.

Tillskott i familjen!

Nu har han kommit, min kära storebror har blivit pappa åt en pojke till! Bara söner i den familjen, och den här gången var det en koloss på 4800 gram.... stackars Lotta säger jag, jag får ont mellan benen bara av att tänka på eländet. Ja jag får ont mellan benen bara av att tänka på MIN förlossning, trots att jag fick kejsarsnitt så känns det. Där.
Alltså... kolla huvudet på nyfödda...det är ju inte storlek tampong direkt.

När folk får bebisar åker jag tillbaka i tidsmaskinen. Kommer ihåg känslan och den känslan gör att tårar börjar samla sig i ögonvrån. Inte bara känslan av smärta, den rena och helvetetiska smärta som går hand i hand med själva begreppet barnafödande, utan också känslan av den fullkomliga och helt galna lyckan man känner när man ser sin bebis för allra första gången. Den är euforisk och jag tror (trots att jag långt ifrån testat alla droger i världen) att det inte finns en enda drog som slår den känslan. Magnifikt. Inte alls konstigt att folk väljer att föda fler barn efter sitt första, trots all smärta är det soooo worth it. Jag vill ha mer barn. Inte just nu, men om nåt år eller två. Gärna utan smärta också om man kan få det?


Stort grattis till pojken, Lotta & Johan! Vi kommer på lördag och hälsar på, vi ska ju ändå till förbannade IKEA för att byta ännu mer luckor så denna gången får vi förena nytta med nöje :)

Köp

Välkomna i natten gott folk!

Jag ska strax gå och lägga mig men vill tipsa om en skiva först : Den första jag KÖPT (ja, jag har betalat för skivan i en affär) på flera herrans år och det tycker jag ni också ska göra. Spår nr 4 är galet bra, jag lyssnar om och om och om och om ........ igen. (Jag gör så jämt, sönderspelar allt och sen kräks jag på skiten men men.)

Hon heter Amy McDonald och har gjort en mycket bra skiva. Smakprov nedan.

Vi har fått fram sofforna ur allt bråte! Nu sitter vi och tittar på Den Nakna Pistolen och äter pepparchips så käkarna glöder. Fläkten är ÄNTLIGEN uppe och Emil har ont i hela kroppen. Kärlkramp säger jag. Arbetsskada säger han.

Ha en trevlig lördagkväll alla nerds :)

Sur!!!

Varning för två skitföretag.


Det ena är Com Hem, det andra är Tele 2.

Bägge dessa lider av den ökända "usel-kundtjänstsjukan". Com Hem toppar antal insjuknade i den, eftersom man lugnt får vänta mellan 40-79 minuter på att ens komma fram till inkompetent callcenter tjej som rabblar listan...toppad med "stäng av modem och ring upp igen om det fortfarande inte funkar"..........

Tele 2 däremot, de nöjer sig med att signa avtal med folk de inte ens har pratat med. Emil fick ett mobilabbonemang av dem, det var hemskt snällt av dem. Jag med, trots att jag uppmärksammade problemet och ringde och avböjde snällt. En månad senare dog min telefon, och jag fick veta av snäll tant på Tele 2 att det tar ett par dagar att "byta över" till deras abbonemang. Vilket j-a abbonemang? Hon informerade mig också om att ägaren till numret kunde kontakta de istället för mig. Det var nämligen Emil som "ägde" mitt nummer, hejsan hoppsan. Vilket skämt.

Suck. Nu sitter jag i telefonkö med Com Hem. Vi betalar för 24 mb, vi får 0,66 mb. Jag är nu på plats 46, alltså förväntad kötid 46 minuter. Tänka sig. De beräknar en ynka minut per kund. Säger kanske allt. Hur i hela friden tänker företag som Com Hem? De erbjuder en tjänst - i priset ska support ingå men supporten finns ju inte? De har ju inte ens tillräckligt med folk. Det är som att jag skulle öppna en restaurang för 500 gäster, men tillhandahålla 10 servitörer.

Medan jag sitter här och lyssnar på en automatiskt röst som envetet rabblar upp smarta lösningar som att dra ur en kabel alt. den gamla klassikern starta om modemet, så borras det från rummet brevid. Emil sliter med en IKEA-byrå.
Vi lever i ett fucking kaos just nu, en halvrenoverad lägenhet med två katter, en hund och en dotter som allra helst flyr till farmor nu för tiden. Lådor överallt, sladdar, verktyg och plastsäckar så långt ögat kan nå. Vi bor i vardagsrummet, i vår säng. Jag känner mig mest irriterad över ALLT just nu och tidigare idag fick jag ett 80 kg:s paket klämt över stortån så jag är allvarligt skadad till råga på allt.

Nu är jag på plats 35 och jag slår snart sönder telefonen om inte automatkärringen slutar tjata om hur bra det är att starta om modemet.

Intervju med mig själv!

Stulen från en viss Clara. Jag har ont i huvudet och svettas som en gris. Jag MÅSTE ha en paus annars kollapsar jag. Så jag smörjer mitt ego och frågar ut mig själv (jag vet inte vad jag ska blogga om annars, mitt liv består just nu av stress och renovering och svordomar).

1) Vad åt du till frukost?
En näve Vickingchips, en nektarin, en banan och kaffe.

2)Lägg ut den senaste bilden du tagit på dig själv.

Jag och Emil tvingades iväg till IKEA i 30 graders värme.

3) Vem fick du ditt senaste sms ifrån?
Från Emil. Han gillade att vi får bär-hjälp i morgon till flytten.

4) Vilken färg har din dator? Alltså skalet...
Svart.

5) När var du arg senast?
I går på IKEA. IKEA har en märklig förmåga att ta fram det sämsta i mig.

6) Ditt bästa minne från skoltiden?
Pass på den.

7) Ditt sämsta minne från skoltiden?
Inkompetenta lärare.

8) Yoga eller löpning?
Inget av dem - jag sportar i fantasin endast.

9) Spaghetti Bolognese eller Oxfilé Provencale?
Köttet.

10) Vilka tidningar läser du regelbundet?
Skvallertidningar i duschen.

11) Favoritkaraktär i deckare?
Den sympatiska mördaren.

12) Teveprogram du aldrig missar?
Jag missar allt nu för tiden, men jag gillar ju min flintis Dr.Phil.

13) Vem är du avundsjuk på?
På de som inte flyttar.

14) Din bästa revansch?
Att Per Johansson har bytt efternamn. Jag tror att han försöker fly från sig själv.

15) Din bästa chef ever respektive din sämsta?
Min bästa chef var Thomas på MR. Sämsta utan tvekan - min senaste. Att ljuga för mig innebär ett fett minus i protokollet.

16) Mat som du aldrig någonsin kommer att äta? Orsak?
Ärtsoppa. Ser ut som spya.

17) Offentlig person som du skulle vilja ta dig ett snack med?
Madonna och Bushen.

18) Kaffe eller te?
Kaffe!!!!

19) Skostorlek?
36-37

20) Hur ofta är du på IKEA?
Suck. För jävla ofta den sista månaden. Pengarna ryker illa kvickt, och alla val man måste göra där får mig att odla en allergi mot allt som är billigt. Maten där är en höjdare dock!

21) Om du hade fem miljoner över - vad skulle du köpa? Och du var tvungen att köpa något annars skulle de försvinna...
Jag skulle köpa kläder, resor och en häst till dottern. Och en fet husbil.

Ja. Frågestunden är över. Suck. Tillbaka till skitlägenheten! I morgon flyttar vi in. Vi har en trea men vi har två rum halvklara (dvs. golv och väggar finns). Resten är kaos. Där ska vi bo, med två katter och en hund. Jag spyr.

Mamma Mia!

Idag tog vi en paus och gick på bio.


Jag har en mening för er : GÅ OCH SE!

(en till här : Ett lyckopiller som heter duga, och Meryl Streep är klockren som vanligt. Vilken QVINNA!)

Emil

Jag saknar min Emil :(. Han försvinner tidigt tidigt varje morgon och kommer hem sent på kvällen. Dråsar i säng och är hur trött som helst. Själv går jag omkring här hemma och packar och rensar grejer.
Springer till lägenheten lite då och då och målar det jag kan, men mest känns jag i vägen tycker jag.

När den här renoveringsperioden är över så ska jag ta den där karln och åka bort. Och tillbringa dagar och nätter i en säng :)

Jag är så glad att jag hittat honom - han är allt jag vill ha och mer därtill. Ibland slås jag bara av hur bra vi passar ihop, hur lugn och tillfreds jag är med att ha honom vid min sida, och hur halvt mitt liv skulle kännas utan honom. Visst kan vi bli irriterade på varandra då och då, men vi bråkar sällan om större saker. Större och större förresten, det händer knappt. Vi har inte så mkt att bråka om egentligen :).
Han kan störa sig på mitt "jobbiga jag", den där som dyker upp när jag är på rethumör och aldrig slutar jobba mig. När jag töntar mig med frågor som jag sluddrar fram, så att han måste fråga 10 ggr vad fan det är jag säger egentligen. Och jag låtsas vidare om som att jag verkligen uttalar allt korrekt, och inte förstår att han inte HÖR.

Eller mitt tjat-jag... den som dyker upp när han inte gör det han borde. Som tex diska efter sig, eller plocka upp strumporna från sovrumsgolvet.

Jag har väl egentligen mest en grej som stör mig järnet. Emil kan omöjligt stressa. Aldrig, det händer inte!
Oavsett hur bråttom han har, så går allt i slowmotion. Han MÅSTE duscha i minst 20 minuter, även om han är försenad till jobbet haha. Han bara MÅSTE borsta tänderna i 2 minuter, för det har han läst att man ska. Och detta ska man alltså göra även om tåget går om 5 minuter. Och han måste ta på sig jackan innanför dörren, att kränga på sig den i trappuppgången finns inte. Den ska på ordentligt, och det ska kikas i hallspegeln innan så den sitter bra hihi.

Men jag älskar honom hur slowmotion han än må vara .... ni vet så där så det pirrar till i magen - bergodalbanastyle.

Mitt lilla gift.

Ah no: fortsätta packa. Sen ska jag gå med fika till karlarna, det kan de behöva :)

han förstår kanske inte riktig än hur
illa du gjort honom.

en tutte på Hemköp

Förstöraren och lillmatte

Nu är jag tillbaka igen. Har släpat chilochockladglass genom halva stan. Kommer hem och ser att Hjalmar tuggat sönder mitt diadem.
Har haft en pinsam stund idag. Ska berätta för er.

Mitt linne. Det gick sönder idag, precis lagom till att jag skulle betala i kassan på Hemköp.
Där man står sådär i allas blickfång som ni vet, folk i kö vet ju inte vart de ska lägga blicken så man ställer sig ju oftast och glor på den stackare som står och betalar. Så där stod alltså jag. I mina halvblank-vit färgade ben, gråa kjol och svart NYTT linne.
Jag märkte det inte ens förrän kassörskan tittade lite menande ner. Men jorå, se de jävla Gina Tricot axelbanden hade gått av (!) och där stod jag med ena bröstet bart.
Jag försökte krafsa i golvet med foten för att få golvhelvetet att öppna sig och ge mig en fristad men det vägrade ge vika. Kände blickar som brände från den lååååånga kön bakom mig. Naturligtvis stod jag i profil med det bara bröstet väl synligt för kön. Självklart.
Så vad skulle man göra? Jag sa käckt "ojsansa" och vek upp skitlinnet så gott det gick, bad om ett gem från kassörskan som log med blossande kinder, och fäste skitlinnet på min axelrem till väskan. Sen betalade jag kassörskan med högburet huvud och rak rygg (ej för rak ifall skitlinnet skulle få för sig att falla ner igen), kastade ner mina varor i påsen och gick sammanbiten ut från Hemköp.

Nu är jag hemma igen och skitlinnet ligger i papperskorgen.

Kaffe för att lugna nerver. Ajö.

gaaaaaaah

Vaknade med kryptiskt meddelande i mobilen från Mats. Nu gjorde han mig nervös. Är 1 månads terapi åt helvete undrar jag. Jag skickar :

"Fattar inte?"

Får inget svar. Jag får vänta in honom lugnt nu, men jag känner att en hund är begraven och det är inte Hjalmar eftersom han nyss kissade på Emils jeans som låg slängda på golvet.

Jag måste ränna ut på stan nu - känns lite scary. Mitt hår är scary också och halva min kropp täcks av halvblank lackfärg - vit. Skiter i det. Jag renoverar! Då får man se ut som fan.
Jag ska jaga kopieringsapparat-ställe, ta ut pengar (såklart har jag sjabblat bort VISA-kortet för åttonde gången) på banken, och få iväg mina papper till facket. Jag ska också köpa mig en stor fet glass innan jag promenerar bort till lägenheten för ännu en omgång färg. Finns inte mycket som slår renovering i 30 graders värme. Speciellt härligt är det när man når peak - dvs när rummet börjar snurra, armarna fladdrar okontrollerat och man börjar sluddra sexigt (oftast om vatten och kalla rum). Då är det party. High life!
Jag är ingen målare av naturen, så därför målar jag som jag vill och jag måste säga att jag gör ett bra jobb.
"Slarvigt & snabbt ska det gå!" påpekar Emil.
Ja du, det är antingen det eller så kan du måla själv serru :)

Martina går med stor mage fortfarande, 5 dagar över tiden. Lotta gör detsamma borta i Göteborg. Tvi vale för att gå höggravid i den här värmen! Tom katterna har svettfläckar under armarna i väder som detta !

Nu måste jag banka vatten i huvudet och dra på mig en kjol utan färg.
Bäste Herr Mats, nu är du så god och kontaktar mig ögonaböj!

Svettiga hälsningar från Lesch

Tillägnad de personer som bråkar med mina vänner just nu : Mats & Millan - den här är för er!

Hjalmar

Ja så heter han. Jag tycker inte att det är speciellt fint (namnet) men han ser ut som en, och därför får han fortsätta heta så.
Han ser ut som...tja... lättast är att säga: Ta en bit fettvadd, montera 4 ben och en 1/4 hjärna så har ni honom.
Han är underbart söt, skitjobbig och vi älskar honom, jag lovar - det går inte att låta bli!
Katterna har tagit emot Hjalmar med öppna tassar, vilket känns så otroligt skönt. Det var vad vi var mest nervösa över innan.

Storleksskillnad.

Idag är det iaf lördag morgon och jag började dagen iklädd gårdagens smink, ärtiga förortstajts och ett svart linne klockan 08.00 med Hjalmar ute på gräsmattan och kommenderade "kissa". Hundrackarn sket i vilket, utan kissade på hallgolvet när vi kom in i stället.

Emil ska få sovmorgon idag, då han var "duktig" och var uppe länge i går, själv somnade jag som ett nymatat barn i sängen runt tio-snåret. Läsa böcker sätter fart på sömntutan kan jag lova.
Vädret är strålande regn, och tanten under mig lyssnar på radio så det står härliga till. Fick jag en önskan innan jag flyttar härifrån så är det att tantens radio går sönder, och att det inte finns nån radio överhuvudtaget att köpa.
"Nej tyvärr tant-förstöra-helgmorgnar-för-hederligt-folk, alla radios är slutsålda. Finns ingen i Sverige att köpa, närmast inköpställe är Bongtepag-marknaden i Thailand. Sicken osis!"

Idag är det renovering på schemat. Jag har ångest för detta. Vi har inte gjort ett skit, eller jo, vi har handlat renoveringsgrejer. Men jag är INTE det händigaste besticket i lådan, och Emil....tja. Han säger att han kan, att han har en brutal talang som inte fått "blomma"ut än. Men då får den banne mig blomma fort, för om 3 veckor ska vi flytta in. Och notera gott folk : INGET är gjort. Vi har INTE målat, tapetserat, lagt in golv, eller sett tillstymmelsen av ett kök heller för den delen.
Men men, kan den där Adhd-killen i USA fixa hus på 2 dagar (han och typ tiotusen andra) så kan väl vi fixa till vår sketna trea så det går att bo där.

Hoppas jag?

Nu ska jag slänga tomater som står i en korg på bordet. Vissa har frukt, jag kör tomater. De har ruttnat.

Trevlig helg alla!

Helgbestyr

Vi for på lördagen mot Uddevalla.

Här bor Hjalmar.

På bilden är han helt färdig efter att ha rejsat runt oss ihop med sina syskon. Rätt kul djur faktiskt, de rusar på som de har eld i bak till att på en nanosekund rasa ihop och vila. Abrupt. Skadat.




Sedan siktade vi mot Göteborg och gasade upp lådan på motorvägen. Vi skulle ta Liseberg i vårt grepp och det gjorde vi ska jag säga . Emil och Leah provade Slänggungorna. Jag tog kort.

Ingen av de syns på bilden, men de åker där uppe nånstans.

Dagen efter var vi på IKEA. Vi skulle handla kök. Det tog oss 7 timmar och jag klämde mitt finger i lådan Lidingö. Har tyvärr inte nån bild på mitt finger, inte heller på lådan Lidingö.
Vi hann med ett stopp hos Johan & Lotta innan hemfärd där det bjöds frikostigt på kaffe och kanelgifflar. Mumma!

Joel. Han hade smutsig tröja på sig och tjatade om glass. Han säger inte så mycket annat faktiskt. När jag sov över hos de sist, var det jag och Joel som vaknade först. "Glass" var det första han sa. "Nej" var det första jag sa. Sen sa jag mycket annat under den timmen som frukosten varade. Men det gjorde inte Joel. Han svarade "glass" på varenda fråga, nej förresten... Han svarade tom "glass" utan att ha fått frågan.

Vart tog sommaren vägen undrar jag? Här regnar det. Nu: Dusch och sen städ! Adios!

trista måndagen

Lånar friskt från maza, men jag har också jävligt tråkigt. Så i väntan på att facket ska ringa upp, intervjuvar jag mig själv.

Har du någonsin konfirmerat dig: Nä, jag började (för att lura till mig presenter) men det var så urbans tråkigt minns jag, att jag helt sonika struntade dyka upp. Fick inga presenter heller.

Sagt till din mamma att du hatar henne: Ja. I tonårens vilda år.

Bett till Gud: Ja det har hänt. Extremt sällan och kanske inte direkt till en gud, men väl "pratat" och bett min pappa om hjälp.

Lurat någon på pengar: Nä.

Stulit från ett barn: Nä. (el jo, lite smågodis när Leah inte ser).

Slagit en vän: Ja, jag hamnade i vilt slagsmål med min bästis när vi var 16 år och dyngraka. Vi slutade faktiskt umgås efter det.

Tyckt att du själv varit jobbig: Haha. Svar Ja.

Vaknat i en främmande lägenhet bredvid en främmande person:
Ja. Efter festers vilda rus har man ibland tittat upp från ett främmande golv, fullt av främmande människor. Skulle förmodligen inte hända nuförtiden när man blivit gammal och klok (och rätt anti råfylla).

Ljugit om din nationalitet: Nej.

Önskat att du vore någon annan än den du är: Ja, många gånger när jag var yngre.

Nypt en tjej i baken på krogen: Ja visst, kompisar har allt fått sina tjyvnyp.

Fått höra att du liknar en kändis: Ja, när jag var yngre var en kille helt inne på att jag var lik Marilyn Monroe (var ljus och lockig), även hört Meg Ryan, Uma Thurman, Mena Suvari
och även Drew Barrymoore vid vissa väl valda tillfällen (i fyllans dimma). Jag tror och tycker dock inte att jag är speciellt lik nån av dem, möjligen Mena Suvari på vissa kort.

Fått höra att du liknar nån ful: Haha ja, men jag minns inte vem det var.

Städat och tyckt att det var kul: Ja, jag tycker städning är kul varje gång, eftersom jag städar bara när jag har lust till det.

Ätit en ostbåge och tänkt att de luktar fotsvett: Icke. Ostbågar är gudagott.

Förolämpat någon så grovt att de börjat gråta: Ja.

Blivit beskylld för att ljuga när du sagt sanningen: Ja då. Jag blir vansinnig.

Tyckt att det är charmigt när någon luktat svett: Nej, svett är inte en lukt som är "charmig".

Blivit så äcklad av en annan person att du kräkts: Yes, faktiskt.

Rakat av allt håret på huvudet: Nej inte rakat, men klippt mig sviiinkort.

Rakat bort ögonbrynen: Ja av misstag en gång i 20 års åldern. Slant med rakhyveln (skulle trimma uppenbarligen). Såg ut som en liten förvånad tant i några månader efter.

Vilken svordom använder du mest? Fan.

Vilken var den senaste filmen du såg? nya Indiana Jonesfilmen.

Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa? En häst till dottern, ett körkort till mig och en frisyr på sambon.

När var senast någon stötte på dig? I går.

Har du någonsin deltagit i en demonstration? Ja.

Vilken är din favoritåkattraktion på ett nöjesfält? Bergochdalbanor

Tror du folk pratar bakom ryggen om dig? Hell yeh. Och det får de gärna göra, bara de inte glömmer mig !

Vilken film kan du alla replikerna till? Muriels Bröllop kan jag de flesta till.

Har du gråtit offentligt? Jadå, jag kan gråta lite här och var. Sedan att jag inte gråter speciellt ofta är en annan sak.

Har du någonsin dejtat någon av annan etnisk bakgrund? Ja.

Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner? Ärlighet & humor.

Har du någonsin blivit attraherad av någon oattraktiv? Ja.

Vilken är din mammas hemstad? Romanevi

Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera? 5 timmar iaf. Sover inte speciellt mycket, men skulle behöva sova mer.

Är du petig när det kommer till stavning och grammatik? Ja, trots att man själv inte alltid stavar felfritt :)

Tycker du om att krama folk? Nej inte generellt.

Om någon som du inte var intresserad av att dejta bjöd dig på en dejt hur skulle du reagera? Avböja artigt.

Vilka böcker, om några, har fått dig att gråta? Minns inte. Gråter mer till filmer eller om nåt man läser om i tidningar - speciellt om djur eller barn far illa.


(Jippi nu ringde facket och vi är på g !!! ) :)

Idag ..............................

har vi fått lägenheten! Nycklar i hand och med måttstock i näven for vi dit. Ååh, den känns så bra...det kliar i fingrarna att få börja, men fråga igen om ett par veckor hur kul vi tycker att det är så lär ni få ett annat svar.....nåja, med gott mod mätte vi kök, sen for vi ner på stan för att titta på festival. Vi såg stora stjärnor som Anders nåt som var med i Fame Factory (om nån minns det), Sibel och en hel rad med oerhört trista och tråkiga artister.

Så här såg det ut. Spektaklet.




..Leah såg bäst.

Vi for vidare och handlade toastgrejs och grillade revbenspjäll till mig, och just nu sitter Emil och trixar med IKEA`s ritprogram för köket... han suger på en öl och lägger pannan i djupa veck. Själv dricker jag kaffe och ja, se där : där kom min lilla glada patient ut på MSN :). Hej Mats!

Leah ligger i sin säng och läser nya Starlet-nåt för hutlösa 40 spänn. Vilka priser det är numera på tidningar? Jag var upprörd tills jag kom på att ett kaffepaket kostar typ 30. Och det finns mer saker som i sig är rätt onödiga som kostar ännu mer. Medelåldern har gjort sig påmind, så upprörd man blir över priser i dagens samhälle blev man då inte förr.

I morgon blir det IKEA. Vi ska handla kök och har inte den blekaste om vad vi vill ha för kök. Jag tror det blir en lång dag.
På Söndag ska vi åka och hälsa på vår Milton/Hjalmar/Nånting, den sjukt sötaste valpen i Svea Rike.
Kräm o kram.

Bilder och teraput

Jaha, inte har jag bloggat nåt vidare mkt det sista. Jag har ägnat tid åt min hobby ist, och det är ju tur att man har en karl som älskar en, eftersom de svarta ringarna runt ögonen inte direkt förhöjer raggfaktorn om man säger så .... :/. Nätterna har ägnats åt pep-talk deluxe. Ja så är det när man leker terapeut.

Istället för att skriva mer (ärligt talat är skrivfingrarna utslitna) så kommer bilder på min vecka.

I går på morgonen fick jag för mig att jag skulle modeblogga och slå ut Blondinbella. Men insåg att Gkåskläder inte har något marknadsvärde. Men håll till godo! (tror allt gick på 70 spänn ihop). Succè.

Sen kom Cissi förbi. Hon var sugen på kaffe och langade fram stora bullpåsen.

Hon hade med sig Evelina. Hon & Leah youtubade sig igenom fikat.








Vi gick på restaurang och Leah åt vuxentallrik med grillspett. Mycket gott!











Avslutade dagen med att kleta på läppglans hemma och ta en egobild på mig själv. Ifortsättningen kommer en bild i månaden på frillan + läppglans. Min frisyr är fortfarande ett helvete. Nu är det pottklippt Prins Valiant som gäller.

Bloggerstrul!


Har inte kunnat skriva på en massa timmar och nån uppdatering på ridhelgen blev det ju inte som sagt. Idag är det midsommar så nu har man inte tid att skriva nåt långt iaf, vi ska till affären och handla mat, hämta Leah hos sin pappa och sen vidare ut på landet och fira denna afton med Cissi, Petrus & barnen (plus en styck häst till Leahs förtjusning). Grillat, Texas Holdem och karaoke står på schemat. Jag lär dråsa i säng innan 24.00 känns det som... vi kom inte i sängs förrän fyra i morse :/. Nu, in i duschen och sen är ut i bushen!

Glad midsommar alla, hoppas ni får en fin lång natt i skitvädret!

Bebis parkerat sig framför midsommarpåsar....

Ja så att.....


I morgon ska jag lägga upp bilder från vår ridtur. Ridturer ska det heta, för det ska gudarna veta att ben & rumpa säger sitt fortfarande.
Godnatt!

Tystlåten?




Jag gjorde ett personlighetstest. Resultatet blev följande.

Din personlighetstyp:

Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Extremt lojala. Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter. Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.

Kärriärer som skulle kunna passa dig:

Skribenter, artister, personalvetare, socialarbetare, svensklärare, bildlärare, förskole- och dagispersonal, präster, psykologer, forskare, fritidspolitiker, redaktörer, SYO-konsulenter, journalister, religionslärare.

Just den första oroade mig lite. Tystlåtna? Vad det för att jag svarade att jag föredrar att umgås med folk jag känner, framför folk jag känner ytligt?
Annars stämde det rätt bra får jag säga.

Gör det själv på http://se.41q.com/

ja se

nu sitter jag här iaf när jag skulle varit på torget för exakt 15 min sen.


hej .

test såklart

FÖR HELVETE


SKitblogg . Varför ändrar den storlek på allt hela j-a tiden???

Nu kan jag inte sätta in fler kort heller. Va härligt.

Just nu har jag så här kort hår. Den här längden skyr jag. Vad göra?

Så

Nu drar vi. Ut över vidderna med sammanbitna miner. Det spöregnade i går och åskade så jag hoppas att den här dagen bjuder på sol. (just nu skiner den för fullt :)

Leah är redan startklar, hon står i ridbyxorna och hytter med näven åt Emil som ligger kvar i sängen och gäspar. Jag flänger runt och packar handdukar, skriver inköpslista och funderar på om jag skulle ragga ett par engångsridbrallor på ÖB, då mina jeans sitter som korvskinn för tillfället (rida i kjol funkar?)

Tillåt mig att presentera :

Hej jag har inget namn än men mig lär ni se mer av.

Vi får hem honom i början av juli :). Sen blir det rapporteringar från valpkurs och från insidan av kattnästet, där det redan smids lömska planer.
Nu får jag släpa upp min man, som jag hör börjar snarka igen. Här ska ridas.

Så nu vad det gjort. Gud så glada, unga och fulla de var allihop. Smärtsamt att se.

Nu regnar det. Känns jättehärligt och jag hoppas såklart på spöregn även till helgen.

STÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖN.



Nu ska jag titta på min skalliga favorit. TV4Plus. Tjoj!

å lite bilder

Min brorson i toffa jackan :)

Martina i studentväntan. (ja hon är gravid)

Fina Leah i solen

High Chaparall killen Emil. (bildens färger blev superknas)

Jag vet. Det är ett halvt kort taget nerifrån med munnen på snörp.

Student

Idag tar Sofia & Ellika studenten, hipp hipp hurra för dem! Klockan 17.00 tar vi emot dessa två damer med blommor och kort (om vi får plats haha) . Martina har haffat blommor åt oss på torget och vi 30 - something minns med nostalgi denna dag. Vi ska krama om dem och önska de ett gott liv och härliga romanser i ungdomlig lycka. Vi ska vinka ajö till de när de travar iväg mot nya tider.
Sen ska vi sätta oss ner försiktigt så lederna inte tar stryk och prata pension över en kopp kaffe. Jag och Martina. Födda på 1970-talet. Herregud.

Måste sätta fart in i duschen nu. Ajöken!

på tur

Jo jag måste ju skriva och berätta vad vi ska göra i helgen! Jag har ordnat detta åt oss alla, och jag förväntar mig stor glädje och tacksamhet när helgen är över.
På lördag åker hela packet i väg och rider såna här :




Fatta vad ballt! Jag, Emil, Leah, min lillebror och hans flickvän, mamsen & styvpadre. Hela högen ska upp på dessa ryggar, svinga våra pickadoller och piskor i skyn och raskt galoppera in i de svenska skogarna under ystra rop och muntra skratt.
Vi ska övernatta i små stugor och grilla vårt kött över öppna eldar. När dagen åter gryr är det 7 bistra målmedvetna ryttare som åter gränslar våra riddjur för att ännu en gång äga marken under oss. Jag menar, förstår ni kraften?

Nåja. Vi ska rida på tur. Och vad det innebär får väl bilderna jag kommer att knäppa tala om efteråt. Leah är den som kan rida av oss. Själv red jag när jag var yngre (mindre år på nacken) men efter en olycka steg jag artigt av och tackade för mig. Resten av gänget har sett hästar på film och på bilder. Mamma har åkt häst ett par gånger. Thats it. Emil tror att man behöver sporrar och cowboyboots, han inbillar sig att han ska till High Chaparall. Leah är såklart hästdopad och kan inte längta mer än hon gör redan till dagen D.

Min styvfar ser nog hästar mer som mat som inte blivit tillagat och som nåt man kan sitta på tills dess. Och vi andra, tja vi ska försöka njuta av att göra något ihop hela familjen (minus några då).. känner jag min familj rätt så kommer inte den här helgen att gå under tystnadens och def inte under logikens tecken.
Mamma frågade nervöst om hon behövde "greja" med hästarna innan själva ridningen.
Greja innebär väl i hennes del att röra vid dem, och jag lugnade henne med att ja, det måste hon. Hon var modig min mams iaf i telefon, för hon svalde lite och sa "jaja, det går nog bra de". De sista dagarna har hon blivit modigare dock, idag sa hon att hon köpt "jympabrallor" för ändamålet.
Suck.

Nu ska denna Sitting bulle gå och lägga sig, för jag ser snart i kors. Huset sover, och arbetslös (onyttig) som jag är just nu har jag inget bättre för mig om morgnarna än att sova ut. Så det är precis vad jag ska göra i morgon!

bilderna är så sjukt läckra.

förresten...

Har jag sagt att vi fick lägenheten? Den 27 juni får vi nycklarna, då blir det renovera av :) !

Helgpyssel

Jag har fyllt år och vi har firat mig. Vi tog en tripp till Göteborg och till bror och Lottas nya hus i Lindome, vääääldigt fint var det :). Jag kände mig hemma från första stund och ville själv bo där. Skärgårdskänsla med väggar i grå och beige-skalor överallt. Rymligt och ljust, fina trägolv. Vill ha!
Nåja. Inbjudna för kvällen var vi, Christian & Lena och Jan & Angelica. Plus Johan, Lotta, Joel, jag och Emil då. Vi skålade för nationaldagen och för stora mig. Det enda jag hatar med att fylla år är att öppna paketen. Det skulle jag helst vilja göra inne på toan.
Alla står med glasen fyllda och glor under tystnad, iakttar ens minsta min när man får av omslagspappret.
Jag fick TADA-AH: Drakes Fortune - das äventyrspel. Plus handukar, BodyShop flaska (har ännu inte kollat vad det var riktigt), en feeeet väska proppad med smink, cykelpengar (min har blivit snodd så tack för det) och blommor. Plus min symaskin, icke att förglömma.
Sedan grillade vi massor av kött och åt ute i trädgården. Joel har börjat med nåt ond-smurf-skratt, han skrattar då maniskt och det låter som något litet och mycket evilt i en skräckfilm faktiskt.
Stensomnade i Emils knä den kvällen med spänd mage och solbrända axlar.

Dagen därpå for vi och panikhandlade badkläder på stan och stack sedan och hoppade i plurret. HETT! Det var så varmt att sjön kokade. Emil klagade som vanligt på att det är kallt, det var väldigt ynkligt och jag bad honom sluta. Det var INTE kallt det minsta, enbart otroligt skönt :).
Hemfärd efter lite thaimat, sen spelade vi Drake till halv tre i natt. Kul, men svårt.

Idag har vi hämtat ut Emils nya dator, varit på stranden (jag har hört "det är kallt" idag igen) och jag har köpt en bok som jag sträckläste på stranden:

Mycket bra bok, första av fem om de mongoliska furstarna Djingis & Kublai khan. Läs!

Sommar !

Äntligen. Sommar.


2 timmars fika med Lollo.
Strandhäng (jag somnar på ett badlakan på stranden), en Nötkrokant och en cola senare så är det dags för familjekväll på Lees skola.
Och som hon dansade, hon och några tjejer till i klassen körde Agnes-låtar och steppade loss. Stolt satt jag rödsvedd om axlarna och klappade händerna. Min lilla gumsa, hon är bäst damnit! Dansar som en hel karl och har utstrålning som heter duga ! NÄ, det säger jag inte för att hon är min dotter haha.
En liten kille i klassen hade "gåt-fråge-stund". Särskrivet. Han frågade alla föräldrar om svaret, valfri fick lov att räcka upp handen. Dock var det mest de andra ungarna i klassen som ville svara.

Självklart skulle den första vuxen att delta i leken vara jag. På frågan/gåtan om hur en sköldpadda kan komma upp i 120 km/h, räckte så då jag upp handen och svarade :
"Han åker bil".
Svaret var inte det rätta tydligen. Jag minns fan inte vad svaret var, men jag tyckte mig i alla fall se Leah himla med ögonen och mima ordet "pinsam" till sin bästis.

Jag är pinsam för det mesta just nu. Jag var riktigt pinsam tidigare i dag med, när jag och JR körde hem från stranden och jag satt med fötterna uppe på instrumentbrädan och med nedvevade fönster gungade och sjöng med så ultrapatetiskt till Soft Cells "Tainted Love" från nånstans 1980-talet.
Av de vi körde förbi så var det kanske max 2 som minns den tror jag. För resten av folket var vi komna från stenåldern. Japp, vi är gamla nu.
Fuck it! Länge leve medelåldern.
I morgon fyller jag 33. Det är helt sjukt så fort tiden går. .
(sa Jennie och slog sig på di gamla knäna)

Nu ska vi se på film, det blev HÖR & HÄPNA : Grottbjörnens Folk. 1,5 timmes stön, växtplockning och småbrutala samlag med andra ord.

Ps. Jag har fortfarande inte hittat sladdusling. Men det kommer, det kommer.

obs

jag vill poängtera att kuddarna är maffiga, välsydda och väldigt snygga.

Duka 0

Jennie 1

Jorå, jag har allt sytt.

Jag har sytt 2 st kuddar.
En misslyckad flärp på ett linne som jag fick sprätta bort.
Frågade Emil om jag fick lov att prova på att sätta "kil" på hans jeans, men han tackade nej till det.

I morgon ska jag gå och köpa tyg, tygklister och spetsband för kuddarna. Kuddarna blev riktigt bra. Jag gick lös på två gamla kuddar och snodde innanmätet (vaddet), och nu ska det limmas på spetsband runt om. Kuddarna är till dottern och jag ville så sjukt mycket ta en bild på dem för att visa här, men jag orkade inte gå ända ut i hallen efter kameran.
(helt seriöst så har jag förlagt sladden mellan kamera och dator så jag kan inte ladda in bilder just nu).
MEN håll ut, jag vet att ni sitter som på nålar: Bild kommer. Jag ska hitta den där sladden i morgon.

Nu ligger Emil nedbäddad och läser Grottbjörnens Folk, hähäh jag lurade på honom tantsnusket (men den är ju sjukt bra, eller hur?) och han har fastnat galant.
Snabb dusch, sen ska jag våldta karln.

Gonatt!

Jo . som ni ser har jag lyckats ypperligt med att få in inte en, inte två utan tre st olika textsnitt i texten nedanför som jag nu inte vet hur man får bort. Det vill inte fungera, de här knapparna jag trycker på.
Läsbart ändå eh?

Fika på stan i ....

En tripp på arbetsförmedlingen, tripp på stan. Jag & Martina fastnade på ett cafè i nästan tre timmar, solen sken och kaffet gick åt.
Det var trevligt, men annorlunda. I vanliga fall jobbar vi ju en dag som denna. Nåja, inhandlade också TYG och TRÅD.

Jag fick en symaskin av älsklingen i går :)!!
En tidig födelsedagspresent, han tänkte att jag skulle ha nåt att pyssla med under tiden jag går hemma och skräpar, oh what a man! Så nu är det dags att lära sig sy.Jag ska, jag vill och jag kan.
Självklart ser jag mig själv i självsydda kreationer som Sex and the City-bejbsen skulle dö för, men realistiskt sett känns det mer troligt med kuddar på stuvbitar och olikfärgade kilar i Emils jeans. Blir ju lätt manisk när jag får för mig något på gott och ont, så det kan finnas skäl för oro från hans sida.

Här är den!

Nu ska jag banne mig sätta i gång och röja här hemma, för gudars vad stökigt det är. Sen är det sytajm. Jag ska fota min första kreation så får ni se.

.....

Puh, vilken helg. Vi har flängt som nissar både lördagen och söndagen.
Lördag : Invigning på golfklubben. Jag slog golfbollar och drack ett plastglas med cider. Golf är inte så lätt som det ser ut, till slut satte vi oss i bilen till förmån för stranden.
Leah fick hålla sig uppe på stranden, hon har fått en djup och enveten hosta och gick således runt i sanden med en olycksalig min och krasslade. Farfar kom cyklande så nåt utbyte tror jag ändå att hon fick av utflytkten.

Söndag: Picknick i det gröna (minst sagt, vi trampade kohagar i en kvart), i Skövde med Emils familj. Det bjöds på pastasallad med pesto och öl. Festis til Leah. Jättetrevligt, men när jag nöp bort min första fästing från handen fick det vara nog med naturfolket.
En sväng till Biltema resulterade i en ny cykel till lilldamen.

Sen vidare mot Forsvik, där min lilla pappa ligger begravd. Vi hade så fint väder och i det vackra solljuset var begravningplatsen om möjligt ännu vackrare än jag minns den. Jag känner mig alltid så fridfull och trygg när jag går in på den, och upp mot pappas sten. Bakom den breder ängarna ut sig och hela området är så lugnt, så tyst ....med bara fågelkvitter som hörs genom de susande björkarna i skogen som tornar upp sig runt om. Det är en fin plats, mitt ute på landet och med en gammal vacker röd träkyrka som tronar i mitten.

Där har jag varit sedan jag var 5 år, och för mig är det väldigt speciellt att åka dit. Hela resan, turen igenom samhället och parkeringen utanför. Upp längst grusgångarna som låter under skorna, och sen fram till den lilla stenmuren och säga hej. Fixa med blommor, prata en stund. Vila in ögonblicket under tystnad. Ja jag njuter verkligen av att ha det stället att kunna åka till. Där är det enda stället jag kopplar så hårt till min pappa, inte bara genom en kyrkogård eller en sten, utan genom hela samhället där. Det är så mycket honom över allt, och gamla minnen poppar upp som svampar när man är där. Minnen man inte trodde att man har nästan, hur mycket minns en 5-åring? Men även om de inte är detaljerade på samma sätt som klara minnen för mig är idag, så är det en känsla mer. Kanske är de präglade av vad jag fått berättat för mig om honom, kanske inte. Jag vet inte, och bryr mig inte så mycket om det heller. När jag är där är jag hans dotter och jag känner mig alltid stolt över att vara det. Jag var hans lilla sparv.



Han var en härlig människa (som alla som dör är tydligen....) men jag VET att han var verkligen det. Jag vet det av vad folk berättat om honom, och jag kan känna det inne i mig. Han var tydligen så oerhört levnadsglad, positiv i sinnet under hela sitt alldeles för korta liv och enligt vad alla berättat: helt galen på ett underbart fritt sätt, tydligen sån där man vill vara i sinnet, men aldrig riktigt vågar.. hämningslöst omfångade han livet och han tjatade alltid på alla andra att ta tillvara på allt, leva för dagen fullt ut.
Han var dessutom en sanslös snygging, och den kvällen han fick ögonen på min mamma så var det kört för hennes del. Han lyckades locka med henne ut till vildmarken och där fick de sina bästa år tillsammans, min storbror och jag kom i tät följd. Lyckan log och livet lekte.
Så kom den där jävla sjukdomen och förstörde.
Jag tänker på min mamma, hur jävla pissigt det måste ha känts att se sin största kärlek i livet förtvina, försvinna framför ögonen på henne, utan att hon kunde göra ett dugg. Jag har fått läsa hennes dagbok från den tiden, en 24-årig ung kvinna, mamma till två små barn, en person jag inte kände då som skriver förtvivlan på tårindränkta pappersidor. Jag har läst alla de där skrynkliga sidorna, och det skriker kärlek, förtvivlan och det skriker varför varför varför.

När han dog föll hela det här lilla samhället i nån gemensam mental dvala under en lång tid. Han hann göra avtryck under sin tid på jorden och jag är ett utav dem.
29 år är ingen ålder att dö. Det hade varit otroligt roligt att fått lära känna honom ordentligt hur som helst.


Det är i alla fall väldigt fint att åka dit, och det är alltid med sån värme i hjärtat jag vinkar adjö till honom, sista knycket med huvudet för att titta på hans sten när man vandrar utåt igen, och den är så fin med nya blommor...ja , det gör gott för själen.
Jag saknar dig lilla pappa.








. Idag är jag arbetslös. Jippi vad det känns SURT.

:)

Nu är jag tillbaka igen, jag har varit en slö jävel de sista veckorna :)

Det har hänt ganska mycket. Strul på jobbet som fortfarande inte är löst tex. Jag har lite ont i magen av det så fort jag tänker på det, men men....ingen idè att gråta över spilld mjölk förrän man ser fläcken, right?
Vi är fortfarande ute och jagar lya. Har insett dock att med de här jävla överpriserna som råder i den här stan, så är chansen för att oss att hitta det vi vill ha till rätt pris...minst sagt slimma. Så vi har bytt strategi. Vi har det sista istället sprungit på visningar på lägenheter MED balkong. Då får vi iaf det, plus att vi kommer ner ordentligt i hyra, och plus att med lite tur går skiten med vinst när vi säljer så småningom, vem vet?

Så. Nu budar vi på en stor trea i stället, med den fetaste balkong jag nånsin sett. Inglasade dessutom, vilket är toppen för katterna. Äntligen har vi marginaler, både till att bjuda och att renovera upp den.
Vi får hålla våra små tummar nu.

Jag saknar Lee som en dåre här. Vaknade av att jag hörde hennes röst, men se det gjorde jag inte. Vaknade av att jag drömde att jag hörde hennes röst. Surnade till av att det inte var på riktigt, såpass att jag inte kunde somna om utan fick vackert trava upp, trots att jag hade tänkt sova minst till elva iaf idag.

Vackert väder idag, ska dra upp min älskling snart och åka ut och lägga oss på en filt och hångla. Japp, det tror jag blir dagens rätt.

Njut av solen alla!

R.I.P Engla

Nu har de hittat kroppen efter Engla. Jag känner mig helt bestörd, som jag alltid känner mig när man får läsa om sånt här skit. Bestörd och arg.
En i familjen har bott där han kommer i från, vet vem han är. Det gör det ännu vidrigare. Ett en hemstad ska bli för alltid ihågkommet för en sån här sjuk människa och hans gärningar.

Vill inte ens snudda vid tanken hur det måste kännas idag för Englas mamma. Så grymt, så fruktansvärt hon måste må.

Ta hand om alla som vi älskar, dunka in det i huvudet innan man vaknar upp en dag och inser att det är för sent att säga "Jag älskar dig".

.....

PARTY!

zzzzzz vad gör man uppe nu?

Så var vi i väg och kollade på huset. Smockat med folk såklart. Men det var bra, huset. Med lite färg och nya tapeter så kan vi säkert trivas där. Sabla människor att komma då, och så gick de omkring sådär igen och pratade högt om vad de skulle ha för möbler hit och dit... urk.

Området är kanske inte drömläget numero uno, men man kan inte vara för kräsen i dessa dagar. Dessutom är det billigt. Vi är ändå hemma så mycket, så då känns det som att själva hemmet är viktigare än läget.

Jag är just nu skittrött och förstår egentligen inte själv varför jag sitter här och gaggar. Vi har kollat på Dum & Dummare..kan ni fatta, Emil hade inte sett den. En film som typ alla har sett, men nej då inte han inte. Skönt att skratta av sig ibland, den filmen är kul fortfarande. Den & Kingpin.
Oj, jag hörde en fågel nyss genom mitt öppna fönster, den kvittrade lite på känn... på natten, alltså börjar fåglar kvittra på natten...det är klar sommarvarning! Nu vill jag ha huset, sommar, och en mumsig man som står i trädgården och sår luktärtor. Och en glad L som får åka på ridläger med pappsen och H, och en glad L som får åka med oss på nåt (vad vete 17, vi har inte kommit så långt i planeringen än). Men nåt blir det. Får se vad damen vill hitta på :)

Nu ska jag sova, i morgon är det jag som blir väckt av en tandläkarfixad Lollo i ottan.

Och till Matilda: jag håller tummarna för dig i morgon :)

en sjuklings dag

Här sitter jag i mörkret och glor. Det är inget vidare att gå sjukskriven har jag kommit på. Alla de andra sover, jag och min chipspåse gör vårt bästa för att liva upp tillvaron.
Magen mår bättre, den är nu vackert gulfärgad men har slutat värka. Nu ömmar den, och det är jag nöjd (are) med.

Jaha...låt tänka. Min dag, vad har jag nu gjort för spännande? Nåt sånt här..och håll i er nu, för det går undan i svängarna när man är hemma på dagarna.

08.00
Jr ringer på mobilen och väcker mig ur min vinterdvala, han säger nåt i luren som jag inte kan uppfatta. Antar att det är nåt i stil med "vad gör du". Lägger på & somnar om.

09.30
Vaknar till av att telefonen ringer ännu en gång, denna gången är det hemtelefonen. Påpassligt har Emil lagt den på golvet brevid sängen, varpå det tar mig 2 minuter extra att få tag på den. Det är denne själv i telefon som ringer för att väcka mig (som jag bett om) samt undrar hur jag mår. Alltid fint att vara påtänkt, dock är jag inte världens talföraste människa om morgnarna, så jag avslutar det relativt fort.

09.50
Gör kaffe samtidigt som jag ringer sjukan. Dags att prata med kirurgen. Han ska återkomma.

10.05
Storebror ringer, vi pratar skit i en nästan en timme. Under tiden dricker jag vatten.

10.45-15.00
Häng med nu. Sitter vid datorn och surfar/spelar Betapet/har tråkigt. Nerdragen rullgardin. Kaffe. Toapauser, men de får ni betänka tiden på själva.

15.00-15.30
Stapplar runt och försöker städa lite. Kniper med tårna och plockar på så vis upp saker från golvet. Får nästan en ångestattack av allt katthår som hopar sig på golvet. Kan inte dammsuga. Löser attacken genom att gå tillbaka till datorn och sätta i gång wow.

15.30-16.30
Spelar wow. Fortsätter spela druid lvl 9 som jag startade dagen innan i ren tristess. Känns småtråkigt, jag dör 2 ggr på raken av 2 st lvl 7 spindlar, och tycker druider suger. Lvlar till 10 och blir björn. Plötsligt blir det kul igen.

16.30
Lillebror kommer hem från sjukhuset, dock ej som patient utan som läkare. Vi pratar strunt, jag springer hela vägen från Darnassus till Stormwind under tiden. Millan ringer och bokar fikatid.

17.00
Kirurg ringer och vi har ett fint samtal, han och jag. Lillebror & jag diskuterar familj. Vi är både inne i wow samtidigt men oj så bra det går.

18.03
Emil kommer hem. Han gör omedelbart kaffe och påpekar att han är lite sugen på wow. Vi stänger av wow.

18.15
Millan kommer och kräver sin del av kaffet. Vi värmer upp mammas korvsoppa.

18. 45
Jr kommer in i arbetarkostym. Jag skickar ut männen till Guitar Hero och återgår till maten och prat. Det låter från vardagsrummet.

19.30
Flykt.
Jag & Millan åker hem till henne för att se på Jeanne D`arc. Bra film för er som missat den. Vi äter godis och dricker cola. Pernilla dyker in och lånar datorn en stund före jobbet. Såret stramar. Millans soffa obekväm.

23.00
Hemma igen. Emil och bror trötta, broder kryper till kojs. Jag saknar min L en smula och kikar på hennes veckoschema.

23.20
Läser tidningar på nätet. Trycker på alla länkar jag ser. Dricker kaffe. Emil ligger i soffan och tittar på tv.

00.20
Emil ska sussa. Han går och sover utan att pussa mig :(. Han är förkyld.

01.40 Här sitter jag. Inte trött. Jag kanske skulle göra mig lite kaffe ? :)

Har jag en idol så är hon denna. Herregud så bra hon är.

Jag har ljugit för snälla sköterskor

Nå.

var inte exakt vad som skulle skrivas, råkade trycka på enterknappen och vips: jag hade gjort mig ett inlägg.


Jag är tillbaka från sjukhuset. För de som inte visste, så skulle jag in och operera lilla magen. Ta det där "lilla" med en nypa salt.
Just nu är jag svullen som en katt vi har här hemma. Jag har lite ont.
Men inte så ont som jag hade kvällen jag kom hem ..(i onsdags). Jag skrek inte för det gjorde för ont i magen av att skrika. Jag gnydde inte heller. Jag såg helt enkelt ut som The Ring-offren och höll mig i kuddar, Emilben och allt jag kom åt mig varje gång jag råkade andas ut lite konstigt eller när jag kände att det var dags att röra pyttelite pytteliteeee på tårna. Gick faan inte att skrika, för då blev det genast värre.

Fi fan säger jag. Ensam i soffan klockan 24 på natten, jag och mina tabletter. När klockan var 2 stirrade jag fortfarande upp i taket och funderade på om det skulle vara enklare att vanka omkring som en plågad pensionär tills dagen såg sitt första ljus, eller om jag helt enkelt skulle bli den första människan i världshistorien som bröt ryggen av att bara ligga ner. Alltså...när man inte har ont i nån mage och magmuskler så tänker man inte riktigt på hur otroligt ofta vi faktiskt använder magen. Till allt. Prata, gå, vissla, sitta, ligga. You name it. Att bli uppskuren och sydd på tvären gör sitt för motoriken.

Jag valde iaf att försöka kravla mig in i sovrummet istället, kändes för ensamt och för jävla ont därute i vardagsrummet helt allena. En kvart senare möttes jag av ett mörkt rum och små snarkningar.
Jag la mig ner. Tror jag skrek innuti en kvart till eller så innan jag sammanbitet försökte vagga mig själv till sömns. Jag vet inte hur länge jag sov, för klockan 08 00 vaknade jag åter. En L och en E på väg till skolan. Jorå, det hörde jag allt.
Min rygg var inte längre en rygg. Inte min mage heller. För i en säng som är mjuk som en god damned hängmatta så fungerar magen ÄNNU mer som stöd. Och mina stackars magmuskler som var skurna i hade väl kämpat tappert. Ytterligare en 20 minuter senare stod jag på de små darriga benen, trosor, socka (1 st), White Stripes t-shirt, hår from hell, blek..you name it.
En resa på 5 minuter och 10 meter senare ......köket.
Tabletter! Yum yum. Innan jag tog den där sista blanka oranga superstarka som sköterskan "varnat" mig för, var jag tvungen att ringa ett hypokondrisamtal till kirurgimottagningen för att försäkra mig om att jag inte skulle få andningssvårigheter om jag tog den.
Hon förstod inte varför jag skulle få det nu, speciellt inte efter cocktailen av tabletter jag blev matad med, på själva operationsdagen.
- Jaja, jag skulle bara kolla! Sen åkte den ner. Ljuvligt.

Så har iaf mina 2 dagar skridit fram sen Operation Day. Hur den var? Jobbig. Jag var inte en gnutta nervös förrän jag låg på en brits i öppen vit skjorta, vita strumpor och band runt armen och narkosläkaren kom och skulle säga "hej".
Han skulle inte alls säga hej. Han skulle se vad jag skulle sövas med! Det räckte för mig att inse det ....för att det skulle börja snurra rejält. Å jesus vad jag ville hem då.
-Vi får nog ta lite lugnande tror jag sa narkosen och inom ett par minuter fick jag redigt med knark! Riktigt bra var det, men jag fick såklart fråga tanten som kom med det, om hon kunde garantera att jag inte skulle dö av dem.
Det kunde hon inte sa hon, men att jag skulle ta de ändå.

Uppenbarligen lät det vettigt så jag svepte allihop. Blåa, vita, gröna. Sen vet jag inte så mycket mer. Jo lite. Jag vet att jag blev ritad på magen, stucken i armen, körd i hiss (jag KAN inte åka hiss, jag har fobi, det försökte jag förklara för dem som körde mig, det minns jag men vi åkte hiss ändå), sen överförd på nån annan bår (den var väldigtliten, och det vet jag att påpekade för dem också) och stucken igen och sen sövd. Skönt för dem. Det sista jag minns är att det luktade sött, och att nån sa att "tänk på nåt fint, för att det är det du kommer drömma om när du sover. "
Vet att jag ansträngde mig för att komma på nåt bra att tänka på, jag försökte tänka på Leah men sen glömde jag nog bort att tänka alls.

Vaknade- Stenfull
Berättade lögner för en sköterska som satt på en stol och vakade ute i rummet. Jag vet att jag ljög, men nånstans i mig lät det så bra att jag fortsatte. Jag pratade om att jag minsann praktiserat på sjukhuset och att det var så fint och bra och att alla var så trevliga. Det har jag aldrig gjort, men jag var så upprymd över att leva tror jag att jag ville ge de en solskenshistoria. Sen bad jag om kaffe. Jag fick en smörgås och en youghurt istället.
Jag bad om kaffe igen. Det gav ingen effekt, jag fick förklarat för mig att jag behövde vakna till lite först på egen hand.
Jag läste Se & Hör och försökte anstränga mig för att förstå vad jag läste.
Ringde i klockan.
- Kan man få lite kaffe tro?
- Jag ska se vad jag kan göra
Sen kom det faktiskt kaffe :). Jag drack 3 koppar på raken, gudagott ! Den sista koppen hämtade jag själv för den fick jag tydligen inte. Says WHO :P. Kan tillägga att jag inte hade ett skit ont, och att jag tyckte det var en bit kaka hela upplevelsen. I efterhand ser jag mer att det nog var lite jobbigt ändå.

Aja. Det var det. Kvällen from hell vet ni. Nu är det bättre. Jag kan gå lite mer nu. Ont gör det fortfarande, men inte på långa vägar som innan.
Vill ni ha tips och råd för hur man lättast förbereder sig för operation, så kan ni fråga mig. Jag vet det mesta nu.

urk