Förstöraren och lillmatte
Nu är jag tillbaka igen. Har släpat chilochockladglass genom halva stan. Kommer hem och ser att Hjalmar tuggat sönder mitt diadem.
Har haft en pinsam stund idag. Ska berätta för er.
Mitt linne. Det gick sönder idag, precis lagom till att jag skulle betala i kassan på Hemköp.
Där man står sådär i allas blickfång som ni vet, folk i kö vet ju inte vart de ska lägga blicken så man ställer sig ju oftast och glor på den stackare som står och betalar. Så där stod alltså jag. I mina halvblank-vit färgade ben, gråa kjol och svart NYTT linne.
Jag märkte det inte ens förrän kassörskan tittade lite menande ner. Men jorå, se de jävla Gina Tricot axelbanden hade gått av (!) och där stod jag med ena bröstet bart.
Jag försökte krafsa i golvet med foten för att få golvhelvetet att öppna sig och ge mig en fristad men det vägrade ge vika. Kände blickar som brände från den lååååånga kön bakom mig. Naturligtvis stod jag i profil med det bara bröstet väl synligt för kön. Självklart.
Så vad skulle man göra? Jag sa käckt "ojsansa" och vek upp skitlinnet så gott det gick, bad om ett gem från kassörskan som log med blossande kinder, och fäste skitlinnet på min axelrem till väskan. Sen betalade jag kassörskan med högburet huvud och rak rygg (ej för rak ifall skitlinnet skulle få för sig att falla ner igen), kastade ner mina varor i påsen och gick sammanbiten ut från Hemköp.
Nu är jag hemma igen och skitlinnet ligger i papperskorgen.
Kaffe för att lugna nerver. Ajö.
Har haft en pinsam stund idag. Ska berätta för er.
Mitt linne. Det gick sönder idag, precis lagom till att jag skulle betala i kassan på Hemköp.
Där man står sådär i allas blickfång som ni vet, folk i kö vet ju inte vart de ska lägga blicken så man ställer sig ju oftast och glor på den stackare som står och betalar. Så där stod alltså jag. I mina halvblank-vit färgade ben, gråa kjol och svart NYTT linne.
Jag märkte det inte ens förrän kassörskan tittade lite menande ner. Men jorå, se de jävla Gina Tricot axelbanden hade gått av (!) och där stod jag med ena bröstet bart.
Jag försökte krafsa i golvet med foten för att få golvhelvetet att öppna sig och ge mig en fristad men det vägrade ge vika. Kände blickar som brände från den lååååånga kön bakom mig. Naturligtvis stod jag i profil med det bara bröstet väl synligt för kön. Självklart.
Så vad skulle man göra? Jag sa käckt "ojsansa" och vek upp skitlinnet så gott det gick, bad om ett gem från kassörskan som log med blossande kinder, och fäste skitlinnet på min axelrem till väskan. Sen betalade jag kassörskan med högburet huvud och rak rygg (ej för rak ifall skitlinnet skulle få för sig att falla ner igen), kastade ner mina varor i påsen och gick sammanbiten ut från Hemköp.
Nu är jag hemma igen och skitlinnet ligger i papperskorgen.
Kaffe för att lugna nerver. Ajö.
