Tänker ni också på hur han skulle se ut med lite ögonplastikfixande? Jag är faktiskt inte en människa som inte tillåter andra att se slitna, fula eller trötta ut - jag tillåter mig själv till det varje dag och belive me : Jag är jävligt sliten för det mesta. Men dock. Det är nåt i Lars ögonpåsar som ger mig såååååna myror i fingrarna och de i sin tur, vill hoppa ner och in i en grön liten läkarplasthandske och karva lite. Helt ärligt. Jag vill. Jag tänker på det varje jävla gång jag ser karln. Jag vill inte vara sån. Men nu är jag det. Fixa det, du har pengar. Annars gillar jag dig. Du verkar vara en snäll man med en underlig röst.
Over unt out.

Fisk gick för långt.

Följande har hänt. Ett gäng fiskare blev anfallna och nära på dödade av en helt galen fisk. När jag hör kapten Jason berätta om dramat så reser sig mina nackhår. I nacken. PÅ.
Jason och hans kamrater var fasligt nära dödens käftar. Jag skulle nästan kunna gå så långt nu att jag vill uppmana ALLA att börja äta fisk och kanske tom börja protestera mot fiskgängets beteende - så här får det inte gå till!

Kaptenen på Mother Lode, Jason Hallmark, krokade makohajen i gälarna med en huggkrok för att ”säkra” den:

– Och då blev fisken helt galen, säger Paul Sims, som var ombord på Mother Lode till Northwest Florida Daily News.

Vilken lättirriterad fisk. Märkligt beteende det där, att go heeeelt wacko för en huggkrok i köttet, jag menar hallå - face the music och anamma ditt öde. Go with the flow menar jag, ja det är vad jag menar. Överreaktion nån, hellooo? duuh.... Hade jag varit den galna fisken så hade jag börjat spinna av välbehag förmodligen.

Inte alla som blir uppdragen på en båt som heter Mother Lode.

Sur.

Yes ! Jag har fått ett jobb!

Start : Måndag (i morgon) kl 12.00
Återkommer med detaljer.

I dag tänker jag på dig. Idag är en sån där dag, där huvudet egentligen behöver få ur sig ord på ett papper, ändå sitter jag här framför en skärm och skriver att jag saknar dig. Bara så. Jag har egentligen inget att säga mer än att jag saknar dig, alltid.

I går natt satt jag uppe. Jag gick inte och la mig alls alltså.
Idag är jag på väg mot samma håll. Klockan är snart fem på morgonen och jag är helt klarvaken. Inte alls som när jag gick på penicillin (jag har inte berättat men jag blev faktiskt ruskigt kattbiten i benet för ca 3 veckor sen), med medicin i kroppen kunde jag knappt hålla uppe ögonlocken, utan masade ner mig i sängen om kvällarna och STENSLOCKNADE runt halv-elva tiden. Ni vet huvud på kudden - blunda - väck.
Inte nu minsann. Jag känner inte ens en annalkande trötthet.
Det är faktiskt jävligt märkligt.

Jag tittar ut över vårt vardagsrum och ser en tv, en stege, ett par flyttlådor och ungefär tusen sladdar. Vid mina ben på golvet ligger Hjalmar och sover, brevid sig har han tofflan han fick av Millan idag. Den är lite lätt söndertuggad nu.
Jag spränger snart lägenheten i bitar. Den blir ALDRIG klar och jag vet varför tyvärr.

Jag vet varför jag blir apatisk också. Dels har jag inget att göra på dagarna, min mattekurs känns katastrofalt motsatsen till framgångsrik och varje tendens till matteplugg min hjärna gör, kväver jag effektivt med hjälp av telefonsamtal till nån, akuthopp in i wow, eller en tripp in på toaletten där jag sedan väntar ut det onda.. tills det lagt sig. Jag gör absolut INGENTING förutom att vankar Hjalmar i parken, spelar datorspel och kliar mig på magen. Arbetslösheten kräver sitt pris, och slappheten ligger fanimej som en tung dimma över hela lägenheten.
Jag har sökt till fk nu igen. För vår ekonomi och harmoni i denna kattbitna kropp så hoppas jag att jag får till en intervju om inte annat.

Till helgen far vi till Skåne. Det ska bli skönt med lite omväxling faktiskt.
Nu ska jag tvinga mig själv till att lägga mig bakom Emils varma ryggtavla och stirra i taket ett par timmar.
I själva verket är jag mer sugen på att sätta på lite kaffe.

Godnatt.

De har blivit vänner.

Och lite mer därtill. Jag tror att Hjalmar själv tror att han är en katt. Eller så tror Ozzy att han är en hund. Skit samma - de älskar varandra.

Tillskott i familjen!

Nu har han kommit, min kära storebror har blivit pappa åt en pojke till! Bara söner i den familjen, och den här gången var det en koloss på 4800 gram.... stackars Lotta säger jag, jag får ont mellan benen bara av att tänka på eländet. Ja jag får ont mellan benen bara av att tänka på MIN förlossning, trots att jag fick kejsarsnitt så känns det. Där.
Alltså... kolla huvudet på nyfödda...det är ju inte storlek tampong direkt.

När folk får bebisar åker jag tillbaka i tidsmaskinen. Kommer ihåg känslan och den känslan gör att tårar börjar samla sig i ögonvrån. Inte bara känslan av smärta, den rena och helvetetiska smärta som går hand i hand med själva begreppet barnafödande, utan också känslan av den fullkomliga och helt galna lyckan man känner när man ser sin bebis för allra första gången. Den är euforisk och jag tror (trots att jag långt ifrån testat alla droger i världen) att det inte finns en enda drog som slår den känslan. Magnifikt. Inte alls konstigt att folk väljer att föda fler barn efter sitt första, trots all smärta är det soooo worth it. Jag vill ha mer barn. Inte just nu, men om nåt år eller två. Gärna utan smärta också om man kan få det?


Stort grattis till pojken, Lotta & Johan! Vi kommer på lördag och hälsar på, vi ska ju ändå till förbannade IKEA för att byta ännu mer luckor så denna gången får vi förena nytta med nöje :)

Köp

Välkomna i natten gott folk!

Jag ska strax gå och lägga mig men vill tipsa om en skiva först : Den första jag KÖPT (ja, jag har betalat för skivan i en affär) på flera herrans år och det tycker jag ni också ska göra. Spår nr 4 är galet bra, jag lyssnar om och om och om och om ........ igen. (Jag gör så jämt, sönderspelar allt och sen kräks jag på skiten men men.)

Hon heter Amy McDonald och har gjort en mycket bra skiva. Smakprov nedan.

Vi har fått fram sofforna ur allt bråte! Nu sitter vi och tittar på Den Nakna Pistolen och äter pepparchips så käkarna glöder. Fläkten är ÄNTLIGEN uppe och Emil har ont i hela kroppen. Kärlkramp säger jag. Arbetsskada säger han.

Ha en trevlig lördagkväll alla nerds :)

Sur!!!

Varning för två skitföretag.


Det ena är Com Hem, det andra är Tele 2.

Bägge dessa lider av den ökända "usel-kundtjänstsjukan". Com Hem toppar antal insjuknade i den, eftersom man lugnt får vänta mellan 40-79 minuter på att ens komma fram till inkompetent callcenter tjej som rabblar listan...toppad med "stäng av modem och ring upp igen om det fortfarande inte funkar"..........

Tele 2 däremot, de nöjer sig med att signa avtal med folk de inte ens har pratat med. Emil fick ett mobilabbonemang av dem, det var hemskt snällt av dem. Jag med, trots att jag uppmärksammade problemet och ringde och avböjde snällt. En månad senare dog min telefon, och jag fick veta av snäll tant på Tele 2 att det tar ett par dagar att "byta över" till deras abbonemang. Vilket j-a abbonemang? Hon informerade mig också om att ägaren till numret kunde kontakta de istället för mig. Det var nämligen Emil som "ägde" mitt nummer, hejsan hoppsan. Vilket skämt.

Suck. Nu sitter jag i telefonkö med Com Hem. Vi betalar för 24 mb, vi får 0,66 mb. Jag är nu på plats 46, alltså förväntad kötid 46 minuter. Tänka sig. De beräknar en ynka minut per kund. Säger kanske allt. Hur i hela friden tänker företag som Com Hem? De erbjuder en tjänst - i priset ska support ingå men supporten finns ju inte? De har ju inte ens tillräckligt med folk. Det är som att jag skulle öppna en restaurang för 500 gäster, men tillhandahålla 10 servitörer.

Medan jag sitter här och lyssnar på en automatiskt röst som envetet rabblar upp smarta lösningar som att dra ur en kabel alt. den gamla klassikern starta om modemet, så borras det från rummet brevid. Emil sliter med en IKEA-byrå.
Vi lever i ett fucking kaos just nu, en halvrenoverad lägenhet med två katter, en hund och en dotter som allra helst flyr till farmor nu för tiden. Lådor överallt, sladdar, verktyg och plastsäckar så långt ögat kan nå. Vi bor i vardagsrummet, i vår säng. Jag känner mig mest irriterad över ALLT just nu och tidigare idag fick jag ett 80 kg:s paket klämt över stortån så jag är allvarligt skadad till råga på allt.

Nu är jag på plats 35 och jag slår snart sönder telefonen om inte automatkärringen slutar tjata om hur bra det är att starta om modemet.

Intervju med mig själv!

Stulen från en viss Clara. Jag har ont i huvudet och svettas som en gris. Jag MÅSTE ha en paus annars kollapsar jag. Så jag smörjer mitt ego och frågar ut mig själv (jag vet inte vad jag ska blogga om annars, mitt liv består just nu av stress och renovering och svordomar).

1) Vad åt du till frukost?
En näve Vickingchips, en nektarin, en banan och kaffe.

2)Lägg ut den senaste bilden du tagit på dig själv.

Jag och Emil tvingades iväg till IKEA i 30 graders värme.

3) Vem fick du ditt senaste sms ifrån?
Från Emil. Han gillade att vi får bär-hjälp i morgon till flytten.

4) Vilken färg har din dator? Alltså skalet...
Svart.

5) När var du arg senast?
I går på IKEA. IKEA har en märklig förmåga att ta fram det sämsta i mig.

6) Ditt bästa minne från skoltiden?
Pass på den.

7) Ditt sämsta minne från skoltiden?
Inkompetenta lärare.

8) Yoga eller löpning?
Inget av dem - jag sportar i fantasin endast.

9) Spaghetti Bolognese eller Oxfilé Provencale?
Köttet.

10) Vilka tidningar läser du regelbundet?
Skvallertidningar i duschen.

11) Favoritkaraktär i deckare?
Den sympatiska mördaren.

12) Teveprogram du aldrig missar?
Jag missar allt nu för tiden, men jag gillar ju min flintis Dr.Phil.

13) Vem är du avundsjuk på?
På de som inte flyttar.

14) Din bästa revansch?
Att Per Johansson har bytt efternamn. Jag tror att han försöker fly från sig själv.

15) Din bästa chef ever respektive din sämsta?
Min bästa chef var Thomas på MR. Sämsta utan tvekan - min senaste. Att ljuga för mig innebär ett fett minus i protokollet.

16) Mat som du aldrig någonsin kommer att äta? Orsak?
Ärtsoppa. Ser ut som spya.

17) Offentlig person som du skulle vilja ta dig ett snack med?
Madonna och Bushen.

18) Kaffe eller te?
Kaffe!!!!

19) Skostorlek?
36-37

20) Hur ofta är du på IKEA?
Suck. För jävla ofta den sista månaden. Pengarna ryker illa kvickt, och alla val man måste göra där får mig att odla en allergi mot allt som är billigt. Maten där är en höjdare dock!

21) Om du hade fem miljoner över - vad skulle du köpa? Och du var tvungen att köpa något annars skulle de försvinna...
Jag skulle köpa kläder, resor och en häst till dottern. Och en fet husbil.

Ja. Frågestunden är över. Suck. Tillbaka till skitlägenheten! I morgon flyttar vi in. Vi har en trea men vi har två rum halvklara (dvs. golv och väggar finns). Resten är kaos. Där ska vi bo, med två katter och en hund. Jag spyr.

Mamma Mia!

Idag tog vi en paus och gick på bio.


Jag har en mening för er : GÅ OCH SE!

(en till här : Ett lyckopiller som heter duga, och Meryl Streep är klockren som vanligt. Vilken QVINNA!)

Emil

Jag saknar min Emil :(. Han försvinner tidigt tidigt varje morgon och kommer hem sent på kvällen. Dråsar i säng och är hur trött som helst. Själv går jag omkring här hemma och packar och rensar grejer.
Springer till lägenheten lite då och då och målar det jag kan, men mest känns jag i vägen tycker jag.

När den här renoveringsperioden är över så ska jag ta den där karln och åka bort. Och tillbringa dagar och nätter i en säng :)

Jag är så glad att jag hittat honom - han är allt jag vill ha och mer därtill. Ibland slås jag bara av hur bra vi passar ihop, hur lugn och tillfreds jag är med att ha honom vid min sida, och hur halvt mitt liv skulle kännas utan honom. Visst kan vi bli irriterade på varandra då och då, men vi bråkar sällan om större saker. Större och större förresten, det händer knappt. Vi har inte så mkt att bråka om egentligen :).
Han kan störa sig på mitt "jobbiga jag", den där som dyker upp när jag är på rethumör och aldrig slutar jobba mig. När jag töntar mig med frågor som jag sluddrar fram, så att han måste fråga 10 ggr vad fan det är jag säger egentligen. Och jag låtsas vidare om som att jag verkligen uttalar allt korrekt, och inte förstår att han inte HÖR.

Eller mitt tjat-jag... den som dyker upp när han inte gör det han borde. Som tex diska efter sig, eller plocka upp strumporna från sovrumsgolvet.

Jag har väl egentligen mest en grej som stör mig järnet. Emil kan omöjligt stressa. Aldrig, det händer inte!
Oavsett hur bråttom han har, så går allt i slowmotion. Han MÅSTE duscha i minst 20 minuter, även om han är försenad till jobbet haha. Han bara MÅSTE borsta tänderna i 2 minuter, för det har han läst att man ska. Och detta ska man alltså göra även om tåget går om 5 minuter. Och han måste ta på sig jackan innanför dörren, att kränga på sig den i trappuppgången finns inte. Den ska på ordentligt, och det ska kikas i hallspegeln innan så den sitter bra hihi.

Men jag älskar honom hur slowmotion han än må vara .... ni vet så där så det pirrar till i magen - bergodalbanastyle.

Mitt lilla gift.

Ah no: fortsätta packa. Sen ska jag gå med fika till karlarna, det kan de behöva :)

han förstår kanske inte riktig än hur
illa du gjort honom.

en tutte på Hemköp

Förstöraren och lillmatte

Nu är jag tillbaka igen. Har släpat chilochockladglass genom halva stan. Kommer hem och ser att Hjalmar tuggat sönder mitt diadem.
Har haft en pinsam stund idag. Ska berätta för er.

Mitt linne. Det gick sönder idag, precis lagom till att jag skulle betala i kassan på Hemköp.
Där man står sådär i allas blickfång som ni vet, folk i kö vet ju inte vart de ska lägga blicken så man ställer sig ju oftast och glor på den stackare som står och betalar. Så där stod alltså jag. I mina halvblank-vit färgade ben, gråa kjol och svart NYTT linne.
Jag märkte det inte ens förrän kassörskan tittade lite menande ner. Men jorå, se de jävla Gina Tricot axelbanden hade gått av (!) och där stod jag med ena bröstet bart.
Jag försökte krafsa i golvet med foten för att få golvhelvetet att öppna sig och ge mig en fristad men det vägrade ge vika. Kände blickar som brände från den lååååånga kön bakom mig. Naturligtvis stod jag i profil med det bara bröstet väl synligt för kön. Självklart.
Så vad skulle man göra? Jag sa käckt "ojsansa" och vek upp skitlinnet så gott det gick, bad om ett gem från kassörskan som log med blossande kinder, och fäste skitlinnet på min axelrem till väskan. Sen betalade jag kassörskan med högburet huvud och rak rygg (ej för rak ifall skitlinnet skulle få för sig att falla ner igen), kastade ner mina varor i påsen och gick sammanbiten ut från Hemköp.

Nu är jag hemma igen och skitlinnet ligger i papperskorgen.

Kaffe för att lugna nerver. Ajö.

gaaaaaaah

Vaknade med kryptiskt meddelande i mobilen från Mats. Nu gjorde han mig nervös. Är 1 månads terapi åt helvete undrar jag. Jag skickar :

"Fattar inte?"

Får inget svar. Jag får vänta in honom lugnt nu, men jag känner att en hund är begraven och det är inte Hjalmar eftersom han nyss kissade på Emils jeans som låg slängda på golvet.

Jag måste ränna ut på stan nu - känns lite scary. Mitt hår är scary också och halva min kropp täcks av halvblank lackfärg - vit. Skiter i det. Jag renoverar! Då får man se ut som fan.
Jag ska jaga kopieringsapparat-ställe, ta ut pengar (såklart har jag sjabblat bort VISA-kortet för åttonde gången) på banken, och få iväg mina papper till facket. Jag ska också köpa mig en stor fet glass innan jag promenerar bort till lägenheten för ännu en omgång färg. Finns inte mycket som slår renovering i 30 graders värme. Speciellt härligt är det när man når peak - dvs när rummet börjar snurra, armarna fladdrar okontrollerat och man börjar sluddra sexigt (oftast om vatten och kalla rum). Då är det party. High life!
Jag är ingen målare av naturen, så därför målar jag som jag vill och jag måste säga att jag gör ett bra jobb.
"Slarvigt & snabbt ska det gå!" påpekar Emil.
Ja du, det är antingen det eller så kan du måla själv serru :)

Martina går med stor mage fortfarande, 5 dagar över tiden. Lotta gör detsamma borta i Göteborg. Tvi vale för att gå höggravid i den här värmen! Tom katterna har svettfläckar under armarna i väder som detta !

Nu måste jag banka vatten i huvudet och dra på mig en kjol utan färg.
Bäste Herr Mats, nu är du så god och kontaktar mig ögonaböj!

Svettiga hälsningar från Lesch

Tillägnad de personer som bråkar med mina vänner just nu : Mats & Millan - den här är för er!

Hjalmar

Ja så heter han. Jag tycker inte att det är speciellt fint (namnet) men han ser ut som en, och därför får han fortsätta heta så.
Han ser ut som...tja... lättast är att säga: Ta en bit fettvadd, montera 4 ben och en 1/4 hjärna så har ni honom.
Han är underbart söt, skitjobbig och vi älskar honom, jag lovar - det går inte att låta bli!
Katterna har tagit emot Hjalmar med öppna tassar, vilket känns så otroligt skönt. Det var vad vi var mest nervösa över innan.

Storleksskillnad.

Idag är det iaf lördag morgon och jag började dagen iklädd gårdagens smink, ärtiga förortstajts och ett svart linne klockan 08.00 med Hjalmar ute på gräsmattan och kommenderade "kissa". Hundrackarn sket i vilket, utan kissade på hallgolvet när vi kom in i stället.

Emil ska få sovmorgon idag, då han var "duktig" och var uppe länge i går, själv somnade jag som ett nymatat barn i sängen runt tio-snåret. Läsa böcker sätter fart på sömntutan kan jag lova.
Vädret är strålande regn, och tanten under mig lyssnar på radio så det står härliga till. Fick jag en önskan innan jag flyttar härifrån så är det att tantens radio går sönder, och att det inte finns nån radio överhuvudtaget att köpa.
"Nej tyvärr tant-förstöra-helgmorgnar-för-hederligt-folk, alla radios är slutsålda. Finns ingen i Sverige att köpa, närmast inköpställe är Bongtepag-marknaden i Thailand. Sicken osis!"

Idag är det renovering på schemat. Jag har ångest för detta. Vi har inte gjort ett skit, eller jo, vi har handlat renoveringsgrejer. Men jag är INTE det händigaste besticket i lådan, och Emil....tja. Han säger att han kan, att han har en brutal talang som inte fått "blomma"ut än. Men då får den banne mig blomma fort, för om 3 veckor ska vi flytta in. Och notera gott folk : INGET är gjort. Vi har INTE målat, tapetserat, lagt in golv, eller sett tillstymmelsen av ett kök heller för den delen.
Men men, kan den där Adhd-killen i USA fixa hus på 2 dagar (han och typ tiotusen andra) så kan väl vi fixa till vår sketna trea så det går att bo där.

Hoppas jag?

Nu ska jag slänga tomater som står i en korg på bordet. Vissa har frukt, jag kör tomater. De har ruttnat.

Trevlig helg alla!

Helgbestyr

Vi for på lördagen mot Uddevalla.

Här bor Hjalmar.

På bilden är han helt färdig efter att ha rejsat runt oss ihop med sina syskon. Rätt kul djur faktiskt, de rusar på som de har eld i bak till att på en nanosekund rasa ihop och vila. Abrupt. Skadat.




Sedan siktade vi mot Göteborg och gasade upp lådan på motorvägen. Vi skulle ta Liseberg i vårt grepp och det gjorde vi ska jag säga . Emil och Leah provade Slänggungorna. Jag tog kort.

Ingen av de syns på bilden, men de åker där uppe nånstans.

Dagen efter var vi på IKEA. Vi skulle handla kök. Det tog oss 7 timmar och jag klämde mitt finger i lådan Lidingö. Har tyvärr inte nån bild på mitt finger, inte heller på lådan Lidingö.
Vi hann med ett stopp hos Johan & Lotta innan hemfärd där det bjöds frikostigt på kaffe och kanelgifflar. Mumma!

Joel. Han hade smutsig tröja på sig och tjatade om glass. Han säger inte så mycket annat faktiskt. När jag sov över hos de sist, var det jag och Joel som vaknade först. "Glass" var det första han sa. "Nej" var det första jag sa. Sen sa jag mycket annat under den timmen som frukosten varade. Men det gjorde inte Joel. Han svarade "glass" på varenda fråga, nej förresten... Han svarade tom "glass" utan att ha fått frågan.

Vart tog sommaren vägen undrar jag? Här regnar det. Nu: Dusch och sen städ! Adios!