20.40

Ett kik igenom dörröppningen med kameran i högsta hugg för att ta en mysig godnatt-bild på de sussande små liven...ger mig insikten att barn (framförallt mitt) är små manipulativa lögnare.

"March ner i sängen."Mitt leende stelnar. Jag tar ett kort iaf, Leahs min är uppenbar .."eh, kom du där...det var inte riktigt tanken..."...Isabelles uppsyn säger 100 % skyldig.



Nu kom Emil, barn ska sova Nuuuuuu :)

20.15

Leah och Isabelle borstar gaddarna och förbereds mentalt för sova. De verkar positiva och glada tjejerna, och säger att de har haft den "bästaste dagen på länge".
Man blir glad som sliten mamma att höra sånt. Jag myser.

fd. 25/32

Nu har jag huvudvärk och är tillbaka i min soffa. Leah + kompis spelar Tjejsnack och skriker ut sina svar med enorm frenesi. Jag dånar :(.
Hamburgare hade jag lovat i ett svagt ögonblick i går, och idag plockade jag ut veggoburgare ur frysen. Leah grimaserade och puffade Izabelle på armen för att få henne att grimasera lika illa, sedan sa de unisont "blä". Suck.
Som tur är har jag en snäll kompis som kommer med RIKTIGA KÖTT-burgare, som tack för det får även han äta.

Jag känner mig fet. Funderar på att strunta i de där hamburgarna, för min del då. Sedan vi flyttade i hop har vi ätit på minst sagt dumma tider. ... jag som aldrig åt på kvällar alls förr, min kost bestod då av kaffe och vatten typ. Nu frossas det i pizza och pastasåser, ibland klockan elva på kvällen..i bland klockan ett ....*ånger*.
Såg att jeansen satt lite väl korvigt i morse. Faktum är att jag har ett helt litet gäng av jeans som gärna får ligga kvar på hyllan eftersom de sitter lite väl tajt runt magen :/.





Blir alla feta när de flyttar i hop? Blir man fulare automatiskt när man blir med kille? Är det därför folk till slut strävar efter singelskapet, även om de har det hur bra som helst i hop med sin käraste?

Jag ska nog ta och göra några situps ikväll. Senare :).

10.10

Glatt och härligt.

Jag är hemma igen. Klockan är 10.00. Kom till jobbet i morse och kände mig så dukig för att jag var där en kvart innan ord.arbetstid. Vem ser jag om inte Cissi i full karriär inne i köket.......satan i gatan.
Jag skulle börja tolv tydligen, inte nio.
Suck. Rafsade åt mig tvätten iaf och traskade hem igen. Fick sms av goding, han sitter på ett tåg ner till Malmö för att hämta mc, åka sån i fem timmar lär ju kännas. Tycker inte ett skit om att han ska åka maskin så långt. Så jag har gett order om att han ska ringa mig varje kvart under dagen. :)

Nu har vi kommit i ordning här i alla fall. Inga kartonger i sikte. En mening jag minns :
"Jag har rensat o slängt så du inte kan tro". "Rensat & slängt".
Ett hån. Ett hån säger jag! Rensat betyder väl rensat? Kanske har de i Malmö en annan betydelse av orden, i alla fall känns det som att jag och Emil tolkar orden väldigt olika :).
Men seriöst, jag kan leva i kartonger ett bra tag men till slut, när inget hittas, när man snubblar över kartong med mjukisdjur från 1982 för femtielfte gången..då kommer stressen. Stressen som gör mig till en ond, känslokall varelse, en som inte svarar på tilltal längre. Då får jag rycket.
Det måste bara väck. När man har så mkt grejer omkring sig så kan det kännas riktigt oöverkomligt, man vet knappt vart man ska börja...puh. Nu är det iaf mer likt ett hem än det har varit på länge och det känns så himla bra!

1 sak som händer snart :

Ikväll ska vi äta tacos. Tacos är yum-yum.

1 sak som hände i går:

Jag klippte mig kort. Skitsnyggt, men förmodligen ändrar jag mig om några dagar och får ångest som vanligt.

Puss!

censur

Kära vänner !


Jag har nyss raderat bort ca tio tusen ord och tusen till här på bloggen av misstag. Jag skyller på Emils tangentbord. Nej jag skyller det hela på Emil. Jag har slagit näven i mitt bord av luft nu och det är inget mer med det. Men jag tappade sugen på att skriva nu, det är ett som är säkert. ALLT försvann, puts väck. Fan.
När jag för en gångs skull skulle uppdatera riktigt ordentligt om vad som hänt den sista tiden, så ser jag det flimra framför ögonen och vips, så ser jag inloggningsidan till bloggen. VAAAAD hände???

:(.

Deppig nu. Måste spela betapet för att komma över detta. Ses i morgon, detta var för tungt att ta en måndagkväll.

Godnatt!

mummmmma

Jag är så riktigt jävla kass på att uppdatera den här dagboken :). Men jag älskar min goding, och idag kommer han hit och slipper åka tillbaka mer, idag flyttar vi ihop !
Trött som vanligt är jag, med en mysig känsla i magen .........

Nu. Till jobbet med ett leende!

Fredag, fredag

Jag är helt slut.

Dagen har varit ett virrvarr av sura kunder, läkarbesök och kattunge med diarrè. Just nu har jag även en uppspelt Leah som härmar Madonna framför spegeln, iklädd dramatiskt svart och med ridspö i näven. "Jag har bara Madonna och hästar i huvudet, mamma!", ropar hon med jämna mellanrum mellan kråmen och ser drogad ut. Suck. Ibland är det som att föra ett samtal med en popvideo.
Hon är god.

Läkarbesök: Jag är orolig över Millan. När vi klev innanför dörren, stod hon och flämtade, väste fram andetagen och hela hon dröp av kallsvettighet. Eftersom hon inte kunde prata så bra, så hade hon inte så mycket att invända på att vi skulle till doktorn och det bums. Där satt vi sen, i 2,5 h. Jag med en Aftonbladet i näven och Millan med en inhalator framför munnen. Till slut släppte andnöden och vi kunde traska hemåt. Vad det är som är fel får hon förhoppningsvis veta den 19:e. Astmautredning på g.
Hemma väntade kattungen och en riktig poop-orgie på golvet. Stackars liten. Han fick sig en dos lergegga i munnen och sen ett dopp i handfatet. Full rulle iväg till ridskolan.
"Alla föräldrar kan ju gå upp på läktaren utan Leahs mamma, hon kan leda". Ridfröken hade sagt sitt. Jaha.



Jag ledde detta åbäke vid namn Findus, och försökte låta bli att gå in i väggen. Tröttheten var förlamande, just där.. i det där ridhuset höll jag på att somna gående. Hade de fått trava så hade jag bett de trava över mig. Vid min själ, det var tur att de höll sig till att skritta.
Hur har jag kunnat tycka att slita för hästar varit så kul? Det är ju bara slitigt, jobbigt, smutsigt. Att klappa en häst är som att klappa en hund. Man blir fet om fingrarna, och känner behovet att tvätta sig på en nanosekund.
Men Leah smörjer träns och saderremmar med samma frenesi jag tar mig an en telefonförsäljare. Jodå. Det går fint att städa på ridskolan.

Nu har jag städat upp efter min lilla håriga sjukling (nej E är inte hemma, det är som sagt katten som är sjuk), och äntligen sitter jag ner, med mitt kaffe och med mitt lugn.


Dagens feta låt : Like it or not med Madonna. (nån mer som hör Depeche i den låten?)

Over and out.

nattångest

shit. jag insåg att jag måste framstå som en rätt så sur och deprimerad människa, med tanke på vad jag väljer att skriva om.

nu blir jag nästan lite deprimerad på riktigt. Vad har hänt? Har jag inget roligt att skriva om? Jag skriver om mig själv mest och inbillar mig att jag rannsakar mig själv. Att jag skriver för att ventilera. Men jag gnäller mest över andra. Över hur jobbigt allt kan vara och hur dåligt jag mår.

Nu ska jag verkligen gömma mig under mitt täcke. Och hoppas på att jag drömmer en porris i natt.

min sura dag

Nu ska jag snart gå och lägga mig. Med min bok som jag redan läst 4 sidor i och fortfarande inte fattar ett skit av. Vad handlar den om ? 4 sidor in i nån ängel på sjunde trappsteget och inget klickar ännu.

Torsdagen har förlöpt dock, klockan är natt och jag är snart tillbaka i sängen.
Idag har jag :

• Sovit riktigt dåligt
  
• Varit ledig från jobbet!
  
• Promenerat i kallt väder
• Duchat varmt och läst skvallertidning samtidigt.
  
• Missat svara i telefon 2 ggr.
  
• Haft besök av Millan som var entusiastisk inför hennes nya Hermes byrå. Fantastiskt att man kan gå i gång så över en möbel. Allt vi har köpt i vår nya lägenhet bleknade inför detta fantastiska konstverk.
• Haft en mensvärk from hell. Speciellt skönt är det när värken sätter sig i benen, i låren. Det känns som någon har stuckit in extra långa tandpetare i hälarna, som når ända upp till höfterna. På dessa får man stappla runt på. Inte alls skönt, gör att humör och stämning sjunker.
• Sett på Top Model. De är ruskigt smala och röker som borstbindare. Undrar om jag blir extra tjock om jag slutar med cigg helt och hållet?
  
• Funderat på om jag skulle ta och börja måla om bordet. Detta har jag tom gjort flera gånger under dagens lopp, men har inte hunnit längre än till att tänka det.
  
• Ätit vegopizza. En mycket god sån ska tilläggas. På vegopizza är Lidl kungar.
• Blivit informerad om att jag minsann inte är oskyldig. Det finns stora skäl till oro för framtiden. Jag darrar och piper i min ensamhet, inser att det är lönlöst...... jag är dömd på förhand, face the music madame! Man är alltid dömd på förhand goa vänner, när du har med en kvinna att göra. Om hon dessutom har en son så är du fucked direkt (jag vet, jag har en mor och två bröder). När jag hör min egen mor resonera om sina pojkar små, så blir jag bara ännu tröttare. Det är märkligt hur underbara och felfria söner är i en mors ögon. Säger jag pip om saken så blänger hon surt på mig. Försvarar jag flickvännerna så är jag verligen ute och dansar på minfältet. Jag ska inte lägga mig i. Sönerna är fina pojkar, det är flickvännerna som det är lite mer fel på. De är ok, men är det något min mamma inte förstår, så är det tjejerna. Alltid. Always. Och så jag då, det lilla svarta fåret som alltid har ett pip att säga. Kritiserar jag mina bröders tilltagande så kritiserar jag ju henne. Hon har ju uppfostrat dem! Vart jag kom ifrån, det vet jag inte och jag tror nog min mamma undrar hon också ibland. Känns kalasbonkers iaf som vi säger på min lekskola. Jag lovar härmed dyrt och heligt, att blir jag en sån mamma åt en framtida son, så har vem som helst tillåtelse att låsa in mig på mitt rum.
  
• Insett att jag har haft en ganska händeleslös dag, för annars hade jag förmodligen inte avslutat den med att skriva det här meninglösa inlägget. (Jag viiiiill inte gå och lägga mig, det är trååååkigt. Men själva sovandet är jäkligt skönt).

Alltså gör jag det. Går och lägger mig.

Jag mår bra?

"Du verkar må bra nu".
Mitt ex och jag satt i telefon och pratade om dotterns vinteroutfit. "Jorå" sa jag.

Saker som har gjort att jag mår bra är:

- Jobbet. Jag fick ett.
- Killen, dvs Emil. Jag blev kär.
- Lägenheten, den är riktigt fin och jag börjar trivas.
Sen har det varit grejer omkring som gjort att jag mått sämre. Vilka saker det har varit vet nog de flesta vid det här laget, så det är inget att lista upp.

Men jag svarade jorå. Han sa att det märktes. Jag frågade tillbaka, hur han själv mådde. Han svarade "Jorå, det får väl gå".

Det får väl gå. Så svarar man om man inte är varken eller. Man köper läget enkelt uttryckt.
Det fick mig att tänka på att precis sådär svarar de flesta. Att det är "ok". Vad är ok...egentligen?
Hur märks det på mig egentligen att jag mår bra? Visst mår jag bra, i jämförelse hur jag mådde förra sommaren tex. Då var jag varken trevlig eller social, det enda gav det andra när jag tänker tillbaka. Men bra som i BRA...det vete fan det.
Jag mår ok. Jag är lycklig vissa stunder. Andra drabbas jag av en sjukt jobbig oro i kroppen, där saker dyker upp i skallen. Jag ÄR en människa som grubblar och jag analyserar ofta och gärna saker som inneburit problem för mig.
Jag har svårt att släppa saker, och jag har svårt att förlåta någon som gjort mig illa. Jag är sällan falsk, istället är jag nog rätt tydlig med vart jag står. Hum.. ibland önskar jag att jag kunde glömma saker, förtränga grejer. Men det retar mig, jag hatar att känna mig låg. När någon gör narr av mig...redan som mini-jennie fick jag extrema utbrott om någon retade mig. Om någon fick mig att känna mig dum. Någon som snodde sig på min bekostnad.







I lågstadiet var en del killar i klassen på mig för att jag var minst. Och det var inte en gång som min mamma fick hämta mig på skolgården efter skolan. Mörbultad och arg som ett litet bi. Min mamma förklarade för mig att min fysik inte lämpade sig direkt för slagsmål med killar, men det struntade jag förmodligen i.
Jag hämnades gruvligt på mina kamrater om de retades med mig, och jag minns fortfarande att jag kunde planera för hämnd på ett minst sagt avancerat sätt för att vara 8 bast. En gång hällde jag lim i Gunillas skor. Hon var stor och klumpig, och hade roat sig med att skicka lappar om mig, hur liten jag var. Hur annorlunda jag var, och vilken svartskalle till pappa jag hade. Jag hade en negerpappa.
Nån vecka efter hällde jag en hel tub med lim i Gunillas nya skor som stod uppställda utanför klassrummet. Tyvärr fastnade inte Gunilla själv i skorna, men skorna blev förstörda för all framtid.
Jag erkände aldrig brottet, men dådet i sig gjorde att jag mådde mycket bättre.
Gunilla - Jennie : 1-1.
Och så har det förblivit.

Jag har svårt att vända ryggen till helt enkelt. Att hämnas kan lika gärna vara att utsätta en person för samma jobbighet som hon eller han gjort mig. Eller så agerar jag exakt likadant. På pricken.
När mitt ex var otrogen, var jag otrogen tillbaka. Fast jag mådde som en skunk dagen efter. Det var det värt, för efter det kunde jag tom skratta med honom igen. Sen, att det gick åt helvete ändå..är en annan visa.
Så vad är slutklämmen av mitt babbel den här gången? Att jag inte håller med ordspråket : "två orätter gör inte en rätt". Det gör det. I mitt huvud gör det det.
Just nu är jag på en lägre nivå.
Där trivs jag inte. Där mår jag inte bra.

Min kärlek har öroninflammation

Jag fick en dos av en känsla i går och idag med för den delen.


Och det fick mig att inse hur mycket jag tycker om dig, hur mycket jag älskar dig och hur mycket jag vill ha och behöver dig i mitt liv. Ett par steg bort i den tanken fick mig att våndas :(. Fy.


Jag vet att jag inte litar på dig, det behöver inte någon säga mig. Men jag vet också att jag älskar dig på riktigt. Annars hade jag varken försökt fixa oss, eller känt spyfärdig ångest över att något hemskt hade kunnat drabba dig.

Usch. Jag är så glad iaf att allt var bra. Bortsett från en liten öroninflammation då :)

Jennie, 22 augusti 2007 kl 18.30.

Mitt kaffe är kallt och jag har ett ben i jeansen, det andra dinglar under bordet. Jag är slö och är ungefär en trea på en tiogradig skala när vi pratar jobb : = anus.
I kväll ska vi frottera oss med Alfie och jag, jag kommer förmodligen att somna tidigt.

Lägenheten ser ut som skit btw, och den känns mer skit än vad den ser ut. Jag har noll hemmakänsla och jag ids inte göra ett smack. Den blöta tvätten har legat i tvättkorgen sen i onsdags och jag tror nog den får ligga ett par dagar till. Vältra sig i skiten, finns det något bättre?
Mitt kaffeberoende har ökat rejält, i går drack jag minst 10 koppar. Skakade i ren koffeinfrossa när vi gick över torget, omgiven av 50-tals kolosser på hjul, fyrverkerier och rökande svärande ungdomar i keps och läderväst. Detta är småstad by all its nature.

Vi pratade ingenting, ingen av oss sa ett ord. När vi kom fram till min port (som självklart var så jävla fel så det finns inte...man måste gå in från ANDRA PORTEN efter klockan nio (tio?) såklart, så mumlade jag att jag är trött, vi sa hej och sen gick jag runt huset, öppnade porten och runt huset igen för att komma in i trappuppgången.
Vilket idiotiskt system.
Nyckeln passar endast till vissa dörrar. Inte till alla, för hu så hemskt ifall jag skulle kunna ta mig in från andra hållet, jag som bor här. Nej, det går inte serru.
In genom dörren, där satt katten. Med en söndersliten docka vid sina tassar och jamade yrvaket på mig.
Orkar inte klappa. Dunsar ner i soffan och inser att jag missat del 2 av Tsunamin. Fan och helvete.
Gör mer kaffe såklart. Kaffe är bra för kroppen. Ringer mamma. Orkar inte prata med än 5 minuter.
Mitt hem. Ett slagfält, och det är inte ens hemtrevligt.
Det känns som att jag bor på ett hotell, jag känner mig hemlös och rastlös. Det är ingen bra tid just nu.
Nu ska jag jobba.

Farligt farligt

Silkonets glansdagar



Under min semester var jag på besök i en av Sveriges farligaste städer. Jojo, det stämmer. Enligt deras eget dagsblad kan man läsa om de 11 farligaste platserna i själva Helsingborg. Helsingborg är tydligen en djupt kriminell stad.
Jämför man med Dallas i Usa så hade Helsingborg ca 2000 anmälningar av brott per 100 000 invånare. (Färre dvs eftersom staden inte ens har 100 000 invånare.
Dallas å andra sidan hade 9328 registrerade brott per 100 000 invånare. Förstår vi skillnaden mellan registrerade och anmälda?


Det man inte heller verkar ta hänsyn till i Helsingborg är att de flesta brotten inte är brutala överfall av pensionärer i parken, utan snarare är av typen "Majsan stal pengar från Gåtan som Gåtan skulle ha haft till att finansierat sitt kokain på torsdagskvällen, och då jagade Gåtan ikapp Majsan och slog henne i huvudet med en tom ölburk. Majsan lackade ur och gick till snuten. Båda är kända av polisen sen tidigare."

tittut

Livet på en gren.

Jag & mina skor

Jag älskar skor. Vissa gillar väskor, smycken..jag är skokungen. Fast jag har faktiskt inte alls så mycket skor just nu som jag brukar ha. Jag slängde en säck strax innan jul, och skulle handla såklart under våren. Skruttiga 4 par har det blivit. Tack ekonomi.
Nu har jag jobb igen, åter till skohimlen med andra ord.


Jag hittade en guldgruva som jag inte hade en susning om fanns. Här ska jag shoppa kläder i fortsättningen och framförallt....*jag grät nästan en skvätt när jag såg det* VILKA JÄVLA SKOOOOR!!!










Helt sjukt. Hej då Scorett.

Gillar ni dojor och riktigt justa klänningar, kika in på http://www.asos.com/

mu

Jag har en låt på hjärnan och har haft det efter natten i natt.
Tack Emil för de glada nattaktiviteterna, det har varit underbart actually :). Min förkylning till trots så känns kroppen ändå rätt harmonisk och väldigt nöjd just nu.

1 vecka to go nu. Och inte en pinal har blivit packad. Idag ska jag baske mig sätta igång, jag måååste. Jag får ångest varje gång jag tänker på det, så lika bra att leva i förnekelse och istället lägga energin på att verkligen få nåt gjort här hemma.
Mitt hår är fortfarande väldigt mörkt efter min våghalsiga färgning så idag är det jag som beställer tid hos frissan för slingor. Jag kan fortfarande inte vänja mig vid att vara så här mörk, det är okej men inte mer. Fortfarande hajar jag till när jag ser mig i spegeln faktiskt, jag måste få lite ljushet. Speciellt viktigt är det att inte stå goth på lördag, när jag ska stå i kyrkan framför en massa folk.
Oh shit, dop-present måste jag också handla! Jag har helt glömt. Bajs! Vad köper man? En silversked? Som att han inte lär få tusen skedar, det lär ju vara det nr one dop-present all times. Hm. Får klura på nåt som, när jag ändå går och får mitt första gudbarn så behöver jag lägga lite tankeverksamhet på detta. .

Annars är det ungefär som vanligt. Det går lite upp och ner mellan mig och Emil, vilket är tråkigt. Jag vill verkligen att det SKA funka mellan oss, och jag kan inget annat än hålla tummar och tår för att han är den jag en gång trodde han var. Sakerna som hänt har gjort att jag minst sagt ställt mig tvivlande till oss, och att det fortfarande dyker upp saker är inte direkt nåt plus. Men, jag har tradat nog om just det här problemet i den här bloggen, så jag pallar inte skriva mer om det. Jag önskar och hoppas bara att det sinar av och sinar ut.
Jag vill bara vara lycklig, glad och harmonisk (så som jag är född tänkte jag skriva men det stämmer ju inte ett skit, eftersom jag skrek som en gris i flera timmar efter ankomsten tydligen).

Hjälp mig göra oss hela igen för jag älskar dig verkligen, Emil.

Idag har varit en rätt okej dag, om man bortser från de där jävla turisterna som envisas med att fika. I en strid ström kommer de, som små lämmeltåg med siktet inställt på stället jag jobbar på.
De kommer inte heller i stora grupper, utan förpassar sig till små små grupper, lagom stora för att hålla mig och Jenny i arbete och masar sig tillräckligt mycket för att de ska ta sin bricka & gå vidare i exakt samma ögonblick som nästa grupp fattar tag i handtaget.
Sekunderna efter hör man mummel på tyska och vips så har man en stadig karl vid namn Hans och de flertalet överviktiga barn han och frugan innehar ihop, framför sig. Här ska beställas, och gärna på tyska. Själv pratar jag engelska.
Idag förklarade jag det för en sån här Hans, att jag inte kunde varken tala eller förstå tyska och att vad han sade till mig inte gick fram. Han började viftade med armarna istället för att köra på engelska och på nåt sätt fick han vad han ville ha och verkade rätt nöjd när han gick. Han viftade igen då, och sa samma sak som Heidi Klum gör i det där programmet .

Att jobba på cafè är jävligt kul stundtals, det är så ubersocialt och kreativt på många sätt, speciellt när vi har helt fria händer. Men när man inte får sitta ner mer än 3 minuter på hela dagen (det är den ungefärliga tiden det tar för mig att kissa) så känns det som världens sunkigaste arbete helt ärligt. Man skriker efter en rast. Jenny skriker hon också, men hon gör det tystare. Hon går in i nån sur-mode och svarar inte på tilltal.
Jag behöver ventilera. Och ofta står jag och skriker könsord efter kunderna, kastar pajer i ansiktet på dem, i mitt huvud alltså när jag står och gör dagens tusende cappucino.
"vad skönt det skulle vara att slänga den här koppen på den surfittan som står och glor bistert på mig just nu....som frågat mig två gånger om kaffet verkligen är färskbrygget eftersom hon är uppfostrad till att misstänka allt och alla"
-Ja Gert, fråga alltiiiiiid minst 2 ggr och låt dig inte luras av deras vänliga uppsyn.



I morgon är jag ledig och jag ska tvätta och jag ska städa. Jag ska även få besök av mitt malmö-ägg. Han som jag hatade ett par rader nedanför. Vi har talat och vi har diskuterat. Inte mycket har nått fram till mig, mer än att han ångrar sig och att han lovat att vara straight up hädanefter. Jag älskar honom, och det är mitt skäl för att inte lämna det där sjunkande skeppet, som numera flyter rätt bra.
Jag hoppas vi kan segla på ett bra tag så här, för är det något jag verkligen vill så är det att få vara lycklig med någon som jag själv gör lycklig. Jag hoppas och tror att det är han. Så. Nu är det sagt.
Nu börjar Heidi Klum programmet. Måste se lite. Adios.

Ziz is me. Idag är en bättre dag actually. Ska uppdatera bloggen ikväll. Adios.

Man måste gilla att vara ensam

Man måste gilla sig själv och stå ut med att vara ensam. Det tror jag är grunden för ett lyckligt förhållande.


Jag är hemma idag från jobbet, jag gick hem snarare. Pallar inte med jobb just nu, orkar inte stå och le mot folk när jag egentligen vill slänga nåt i golvet.