Jag fick en dos av en känsla i går och idag med för den delen.
Och det fick mig att inse hur mycket jag tycker om dig, hur mycket jag älskar dig och hur mycket jag vill ha och behöver dig i mitt liv. Ett par steg bort i den tanken fick mig att våndas :(. Fy.
Jag vet att jag inte litar på dig, det behöver inte någon säga mig. Men jag vet också att jag älskar dig på riktigt. Annars hade jag varken försökt fixa oss, eller känt spyfärdig ångest över att något hemskt hade kunnat drabba dig.
Usch. Jag är så glad iaf att allt var bra. Bortsett från en liten öroninflammation då :)
