Jag har en låt på hjärnan och har haft det efter natten i natt.
Tack Emil för de glada nattaktiviteterna, det har varit underbart actually :). Min förkylning till trots så känns kroppen ändå rätt harmonisk och väldigt nöjd just nu.
1 vecka to go nu. Och inte en pinal har blivit packad. Idag ska jag baske mig sätta igång, jag måååste. Jag får ångest varje gång jag tänker på det, så lika bra att leva i förnekelse och istället lägga energin på att verkligen få nåt gjort här hemma.
Mitt hår är fortfarande väldigt mörkt efter min våghalsiga färgning så idag är det jag som beställer tid hos frissan för slingor. Jag kan fortfarande inte vänja mig vid att vara så här mörk, det är okej men inte mer. Fortfarande hajar jag till när jag ser mig i spegeln faktiskt, jag måste få lite ljushet. Speciellt viktigt är det att inte stå goth på lördag, när jag ska stå i kyrkan framför en massa folk.
Oh shit, dop-present måste jag också handla! Jag har helt glömt. Bajs! Vad köper man? En silversked? Som att han inte lär få tusen skedar, det lär ju vara det nr one dop-present all times. Hm. Får klura på nåt som, när jag ändå går och får mitt första gudbarn så behöver jag lägga lite tankeverksamhet på detta. .
Annars är det ungefär som vanligt. Det går lite upp och ner mellan mig och Emil, vilket är tråkigt. Jag vill verkligen att det SKA funka mellan oss, och jag kan inget annat än hålla tummar och tår för att han är den jag en gång trodde han var. Sakerna som hänt har gjort att jag minst sagt ställt mig tvivlande till oss, och att det fortfarande dyker upp saker är inte direkt nåt plus. Men, jag har tradat nog om just det här problemet i den här bloggen, så jag pallar inte skriva mer om det. Jag önskar och hoppas bara att det sinar av och sinar ut.
Jag vill bara vara lycklig, glad och harmonisk (så som jag är född tänkte jag skriva men det stämmer ju inte ett skit, eftersom jag skrek som en gris i flera timmar efter ankomsten tydligen).
Hjälp mig göra oss hela igen för jag älskar dig verkligen, Emil.
