http://youtube.com/watch?v=CDvLJC0vnss
En favorit på morgonen, så grym låt! (men videon är inte någon höjdare så droppa bild och ta in musiken :)
Nu är det kaffebrygg på g!
söndag 25 november 2007
bowling och surt ex
Idag har vi haft bowlingpartaj för Leah och hennes klasskompisar. Det var skrikigt, men de hade nog rätt så kul, barnen. De bowlade och åt hamburgare ihop, allt under en massa stoj.
Jag, Emil, Leahs farmor och farfar plus hennes pappa med nytt bihang i form av tjej.
Jag har svårt för mitt ex.. såpass att jag blir helt nollställd när han är med och därför försöker jag undvika honom så mycket som går. Han ger mig Da Creeps.. Svårt att förstå att vi en gång varit ett par, det är märkligt hur man växer i från vissa människor, och han har jag def. vuxit i från. Vi känns som främlingar så det finns inte. Men hey, vi har ett barn i hop och det är ju bara att bita ihop och inse att vi måste ha en kontakt, för hennes skull. För min del skulle jag inte sörja om han skaffade ett hus i Lappland iofs.
Som tur är gick vi tidigare, och nu är vi hemma igen och snart är det jag som får pizza på min tallrik, tjohooo!
I morgon får jag min lilla baby hem iaf, och på ondag är dagen då hon fyller år på RIKTIGT, och då ska vi gå och bowla själva :). Sen bli det nog Dirty Dancing film på kvällen, vi tycker det är dags att inviga henne.
Ha en trevlig söndag alla goda.
Jag, Emil, Leahs farmor och farfar plus hennes pappa med nytt bihang i form av tjej.
Jag har svårt för mitt ex.. såpass att jag blir helt nollställd när han är med och därför försöker jag undvika honom så mycket som går. Han ger mig Da Creeps.. Svårt att förstå att vi en gång varit ett par, det är märkligt hur man växer i från vissa människor, och han har jag def. vuxit i från. Vi känns som främlingar så det finns inte. Men hey, vi har ett barn i hop och det är ju bara att bita ihop och inse att vi måste ha en kontakt, för hennes skull. För min del skulle jag inte sörja om han skaffade ett hus i Lappland iofs.
Som tur är gick vi tidigare, och nu är vi hemma igen och snart är det jag som får pizza på min tallrik, tjohooo!
I morgon får jag min lilla baby hem iaf, och på ondag är dagen då hon fyller år på RIKTIGT, och då ska vi gå och bowla själva :). Sen bli det nog Dirty Dancing film på kvällen, vi tycker det är dags att inviga henne.
Ha en trevlig söndag alla goda.
lördag 24 november 2007
torsdag 22 november 2007
Hell på jobbet
Nu har jag inte skrivit på ett tag eftersom helvetet brakat löst, på jobbet framförallt. Vi har så sjukt mycket att göra inför jul att jag går på ständig hjärtklappning och stressen sitter i tinningarna fram till efter midnatt ungefär.... :(
Våra härliga chefer har beordrat in oss på söndagar december månad ut, så det ska ju bli en höjdare. Jag håller tummarna för att det kommer ett brev från sjukan med tid för operation under december, så jag slipper skiten.
Idag tex har ingen av oss hunnit äta lunch. Fika. Toaletten är inte att prata om, på vårt jobb håller vi oss med stomipåsar, eller borde iaf.
Jag har bakat så håret fladdrade, och det är väl typ det tristaste jag vet. Men det ingår i jobbet....men INTE ATT BAKA 10 jäkla kakor stora som världdelar på 2 h.
Vi fick varor i dag med, och som vanligt var det fel på det mesta. Servera rockar ! Jag avskyr Servera.
Emil har också börjat jobba nu, och han har fått nyttja det skaraborgska transportnätet en hel del hehe. Det är min glädje i min jobbiga vardag just nu, att jag får nanna kvar nån timma efter att han gått upp :). Varje dag har han däckat i soffan i fosterställning och jag, som varit helt uppe i varv efter jobbet har storstädat lägenheten och fixat broccoli & mozzarellapajer, tvättat tvätt och jobbat mig rejält....rensat sminkväskor och sorterat kökshandukar. Onödigt shit men jag bara måste när jag är stressad. Jag mår lite illa samtidigt när jag håller på så där, när man kommer in i det mooodet.... jag blir nästan manisk och ju mer saker jag ser som behöver göras, desto mer njuter jag av att göra det :(. Njuter som i älskar och hatar samtidigt. Efteråt är jag som en urvriden trasa, och sitter och stirrar tomt i soffan medan Dr. Phil (mitt favoritprogram) pratar visdomsord på TV:n. Ungefär då kommer Emil i gång och försöker hålla någon sorts konversation med mig, men det ger ofta inte så mycket, så efter 3 dagar nu har han tystnat av mer och mer hihi.
Nu vet ni iaf varför jag knappt är på msn :). Och skulle jag vara det, bli inte förvånade om det enda ni får tillbaka är "ööööhhh..". Offline.
Julen är i antågande med och den gör mig också stressad. Undrar varför, eftersom jag inte gör något till julen. Ok, julskinka vill jag ha hemma i kylskåpet, även om vi aldrig firar julen här...men julpynta och julhandla och sånt går mig helt förbi. Julklapparna köper jag på julafton och julpynta är inte min stil alls. Jag skyr röda tomtar som pesten och får allergiska besvär av julsånger, plus att denna jul är Leah hos Martin och därför känns julen väldigt oväsentlig. Jag funderar om jag ska försöka lura med mig älsklingen på ett litet äventyr istället, i nån säng långt borta, där vi kan ligga och titta på billiga porrfilmer och dricka gin och tonic hela kvällen, varvat med lite kortspel och god mat.
Hum... får fnula på den idèn, när jag såg den på pränt verkar den ännu mer lockande än innan :)
Våra härliga chefer har beordrat in oss på söndagar december månad ut, så det ska ju bli en höjdare. Jag håller tummarna för att det kommer ett brev från sjukan med tid för operation under december, så jag slipper skiten.
Idag tex har ingen av oss hunnit äta lunch. Fika. Toaletten är inte att prata om, på vårt jobb håller vi oss med stomipåsar, eller borde iaf.
Jag har bakat så håret fladdrade, och det är väl typ det tristaste jag vet. Men det ingår i jobbet....men INTE ATT BAKA 10 jäkla kakor stora som världdelar på 2 h.
Vi fick varor i dag med, och som vanligt var det fel på det mesta. Servera rockar ! Jag avskyr Servera.
Emil har också börjat jobba nu, och han har fått nyttja det skaraborgska transportnätet en hel del hehe. Det är min glädje i min jobbiga vardag just nu, att jag får nanna kvar nån timma efter att han gått upp :). Varje dag har han däckat i soffan i fosterställning och jag, som varit helt uppe i varv efter jobbet har storstädat lägenheten och fixat broccoli & mozzarellapajer, tvättat tvätt och jobbat mig rejält....rensat sminkväskor och sorterat kökshandukar. Onödigt shit men jag bara måste när jag är stressad. Jag mår lite illa samtidigt när jag håller på så där, när man kommer in i det mooodet.... jag blir nästan manisk och ju mer saker jag ser som behöver göras, desto mer njuter jag av att göra det :(. Njuter som i älskar och hatar samtidigt. Efteråt är jag som en urvriden trasa, och sitter och stirrar tomt i soffan medan Dr. Phil (mitt favoritprogram) pratar visdomsord på TV:n. Ungefär då kommer Emil i gång och försöker hålla någon sorts konversation med mig, men det ger ofta inte så mycket, så efter 3 dagar nu har han tystnat av mer och mer hihi.
Nu vet ni iaf varför jag knappt är på msn :). Och skulle jag vara det, bli inte förvånade om det enda ni får tillbaka är "ööööhhh..". Offline.
Julen är i antågande med och den gör mig också stressad. Undrar varför, eftersom jag inte gör något till julen. Ok, julskinka vill jag ha hemma i kylskåpet, även om vi aldrig firar julen här...men julpynta och julhandla och sånt går mig helt förbi. Julklapparna köper jag på julafton och julpynta är inte min stil alls. Jag skyr röda tomtar som pesten och får allergiska besvär av julsånger, plus att denna jul är Leah hos Martin och därför känns julen väldigt oväsentlig. Jag funderar om jag ska försöka lura med mig älsklingen på ett litet äventyr istället, i nån säng långt borta, där vi kan ligga och titta på billiga porrfilmer och dricka gin och tonic hela kvällen, varvat med lite kortspel och god mat.
Hum... får fnula på den idèn, när jag såg den på pränt verkar den ännu mer lockande än innan :)
lördag 10 november 2007
natti
nu ska vi sova, jag och skåningen.. Han har loooovat mig att vi ska gå på secondhand-marknad i morgon tjoho! Ska bara se till att få upp kraken vid nio i morgon bitti...lättare sagt än gjort. Emil må vara en glad och god-boll, men segare matierial får man leta efter om morgnarna. Håret är en historia i sig. Jag ska posta en bild när jag kommer tillbaka från gbg så får ni själva se. Det är häpnandsväckande, ja jag skulle närmast kalla det Vansinnigt.
Det här satans tangentbordet alltså....IGEN skrev jag och IGEN kom jag åt nån knapp som gjorde att allt försvann. Pappskalle, ja.
Orkar inte skriva om det, det var till Lollo i Thailand i af, hör av dig när du kommer hem!
Nu: Sova medan vintern landar säkert i Lidköping!
Det här satans tangentbordet alltså....IGEN skrev jag och IGEN kom jag åt nån knapp som gjorde att allt försvann. Pappskalle, ja.
Orkar inte skriva om det, det var till Lollo i Thailand i af, hör av dig när du kommer hem!
Nu: Sova medan vintern landar säkert i Lidköping!
fredag 9 november 2007
Fredagkväll
Fredagkväll och näsdukarna ligger framme för lilla näsan.
Emil sitter och spelar sitt kära wow. Och här sitter jag, ensam i soffan och tittar på Idol. Nu är det Daniel No Mouth som ska sjunga en discodänga. Jag säger ju det, jag och Emil skulle göra det bättre! Faktum är att jag fått ett löfte från honom. Han ska gå på Idol - audition nästa år :) Och jag ska allt heja på den stackars karln. Hihi. Ska spela in det såklart, sen åker det ut på bloggen! Varje gång jag påminner honom om det börjar han flacka med blicken, men tamejtusan om jag inte hör honom öva på sin låt lite här och där i lägenheten. Det låter inte bra, men det är med kärlek :)
Mjaaa. . . vilket go denna fredagkväll minsann...kuddar, tända ljus, kaffe i koppen, varma kattkroppar i soffan (håret), och ute är det kallt och grått. Har spenderat halva dagen i sängen..... ätit kycklingmackor med fetaost och soltorkade tomater med julmust till. Satt som ett smäck i buken.Färgade ögonbrynen och glömde tiden. Har väldigt markerade bryn nu.
I morgon är det Gbg, och på söndag ska vi få rå om godingen Joel i flera timmar :) Vi ska kika på bil i morgon med, Emil tycker vi ska ha fyr-dörrars hehe. Jag tycker vi ska ha en jeep.
Nu är det Picassotösen som ska waila sönder Chaka nåt.
See ya.
Emil sitter och spelar sitt kära wow. Och här sitter jag, ensam i soffan och tittar på Idol. Nu är det Daniel No Mouth som ska sjunga en discodänga. Jag säger ju det, jag och Emil skulle göra det bättre! Faktum är att jag fått ett löfte från honom. Han ska gå på Idol - audition nästa år :) Och jag ska allt heja på den stackars karln. Hihi. Ska spela in det såklart, sen åker det ut på bloggen! Varje gång jag påminner honom om det börjar han flacka med blicken, men tamejtusan om jag inte hör honom öva på sin låt lite här och där i lägenheten. Det låter inte bra, men det är med kärlek :)
Mjaaa. . . vilket go denna fredagkväll minsann...kuddar, tända ljus, kaffe i koppen, varma kattkroppar i soffan (håret), och ute är det kallt och grått. Har spenderat halva dagen i sängen..... ätit kycklingmackor med fetaost och soltorkade tomater med julmust till. Satt som ett smäck i buken.Färgade ögonbrynen och glömde tiden. Har väldigt markerade bryn nu.
I morgon är det Gbg, och på söndag ska vi få rå om godingen Joel i flera timmar :) Vi ska kika på bil i morgon med, Emil tycker vi ska ha fyr-dörrars hehe. Jag tycker vi ska ha en jeep.
Min bror och brorson Joel, goaste ungen!
Nu är det Picassotösen som ska waila sönder Chaka nåt.
See ya.
måndag 5 november 2007
tjohooo
Echinagard. Röd näsa.
Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag är ledig i morgon. Jäkla skit-årstid, jag hatar de här förkylningarna som kommer som ett brev på posten, så fort det blir lite ruggigt och mörkt. Har ni märkt vad mörkt det blir fort? Hel-deppigt. Tur att man kan ligga inne och mysa med sin skapligt bättre hälft så här års.
..
söndag 4 november 2007
Hemma hos mormor och läkarbesök
Idag har vi spenderat en hel dag hos mormor i Skövde. Vi åkte dit med vegetarisk lasagne, julmust och två stora lampor vi fyndade på vägen dit. Mormor blev ur-glad för lamporna och åt med god aptit. "goood" sa hon och lät kinderna göra jobbet.
Leah hade min kusin Evelina 7 år i släptåg och medan de underhöll oss med dans och sångnummer, så färgade jag håret blont på mormor....rackarns vad tjusig hon blev!
Emil märktes inte så mycket, jag såg honom vid matbordet, sen såg jag ett par smala ben sticka ut vid fotändan på soffan.En skön söndag, och det känns bra att träffa mormor. Man ska ta hand om de gamla.
Jo, måste berätta....mycket spännande... hehe...
Jag var hos läkaren i fredags. Visade upp min mage och kirurgen petade, tryckte lite och sa att "den opererar vi". Med tanke på vad min lillebror har berättat om kirurger (han pluggar själv till läkare, och enligt honom så är kirurger skickliga hantverkare men med en oerhörd vilja till att skära, sniva och snitta). Han har berättat att kirurger har en enda idè om hur de ska behandla någon, och det är med operation. Han har berättat om ögon stora som tefat, om kirurger som kör high five när de fått JA på operation haha. Ja. de älskar tydligen sitt jobb mer än någon annan. Sällan man får ett nej på frågan "bör jag opereras?"...och jag fick det inte heller. När jag tänker på det nu, så tamejtusan om han inte såg lite glad ut, doktorn.....
Operation är det som gäller, med mig med alltså. Mitt bråck har blivit större och större med tiden, och nu står det ut som en liten glad Alien på magen. Inte vackert någonstans och ont gör den med, då och då iaf. Så inom kort är det jag som ligger på operationsbordet. Känns faktiskt lite spännande på nåt sjukt sätt, jag är lätt hypokondrisk och fömodas således ha järn-ångest inför detta, men jag ser lite fram emot det, i hemlighet. Inför Emil och de andra är jag fortfarande ynklig och lär inte kunna bära påsar på fleeeeeeeeera månader efter :)
Jag skulle kunna skriva en miljon tecken till om mitt navelbråck, men nu ska jag dricka en kopp kaffe, pussa på Emil, klappa två katter, ta ett kik på Leah som ligger i sängen och sover (förhoppningsvis), och slå mig ner framför TV:n och kolla Alien 4. Ripley är stencool, se den!
Godnatt alla!
Leah hade min kusin Evelina 7 år i släptåg och medan de underhöll oss med dans och sångnummer, så färgade jag håret blont på mormor....rackarns vad tjusig hon blev!
Emil märktes inte så mycket, jag såg honom vid matbordet, sen såg jag ett par smala ben sticka ut vid fotändan på soffan.En skön söndag, och det känns bra att träffa mormor. Man ska ta hand om de gamla.
Jo, måste berätta....mycket spännande... hehe...
Jag var hos läkaren i fredags. Visade upp min mage och kirurgen petade, tryckte lite och sa att "den opererar vi". Med tanke på vad min lillebror har berättat om kirurger (han pluggar själv till läkare, och enligt honom så är kirurger skickliga hantverkare men med en oerhörd vilja till att skära, sniva och snitta). Han har berättat att kirurger har en enda idè om hur de ska behandla någon, och det är med operation. Han har berättat om ögon stora som tefat, om kirurger som kör high five när de fått JA på operation haha. Ja. de älskar tydligen sitt jobb mer än någon annan. Sällan man får ett nej på frågan "bör jag opereras?"...och jag fick det inte heller. När jag tänker på det nu, så tamejtusan om han inte såg lite glad ut, doktorn.....
Operation är det som gäller, med mig med alltså. Mitt bråck har blivit större och större med tiden, och nu står det ut som en liten glad Alien på magen. Inte vackert någonstans och ont gör den med, då och då iaf. Så inom kort är det jag som ligger på operationsbordet. Känns faktiskt lite spännande på nåt sjukt sätt, jag är lätt hypokondrisk och fömodas således ha järn-ångest inför detta, men jag ser lite fram emot det, i hemlighet. Inför Emil och de andra är jag fortfarande ynklig och lär inte kunna bära påsar på fleeeeeeeeera månader efter :)
Jag skulle kunna skriva en miljon tecken till om mitt navelbråck, men nu ska jag dricka en kopp kaffe, pussa på Emil, klappa två katter, ta ett kik på Leah som ligger i sängen och sover (förhoppningsvis), och slå mig ner framför TV:n och kolla Alien 4. Ripley är stencool, se den!
Godnatt alla!
lördag 3 november 2007
morgon
Jag spelar Poker. Emil sussar sött och Leah är på Halloweenparty. Hon lurade på Emil att köpa en svart häxklänning och en fågelbo att ha på huvudet. Peruken (fågelboet) lekte katterna med i natt, så när hon skulle åka såg det mer fågelbo än nånsin på skallen. Väldigt 70-tal.
Jag påpekade att vi kunde lägga in ett par ägg i barret, så utstyrseln blev mer "levande". Leah tyckte jag var riktigt löjlig, sa hon. Sen drog hon.
Nu är det jag och min kaffekopp och mitt pokerbord :). Jag tror jag äger i poker, men sanningen är att jag är för impulsiv! Jag blir VANSINNIG och att bli VANSINNIG under spel är inte en bra egenskap. Jag hatar såååå att förlora. Under TP fuskar jag (om och när jag kan). I Wow slår jag näven i bordet och trampar hårt ner i mattan om jag åker på däng i en duell, är det 2 mot 2 däremot så instruerar jag stackarn (Emil) och sen får han en smula skäll när han panikar och trycker på /dance istället för frostshock. Sliter mitt hår, suckar jättehögt, svär & gormar för mig själv. Säger att jag minsann ska deleta gubben, att spelet suger och att det rent allmänt är ett jävla skitspel. För det är det ju i bland. Går till köket med barska steg och sen surar jag i exakt 15 minuer. Jag är hemsk att spela både mot och ihop med.
Fet film :) <<<<<<<<<<<<<<<<<<<
Därför har jag dragit ner på mitt spelande rent allmänt. Jag ska def. inte spela i team. Och helst ska mina motståndare vara på avstånd och helt anonyma haha.
Igår tex tittade vi på Idol och höll handen. Inget spelande.....jag fick middag av min man dessutom! Han gör det ofta, mer än jag gör tror jag..... kockar på bra i köket, kommer med kaffe och frågar om jag vill ha nåt mer :). Prinsessa på ärten i skitiga jeans med världens bästa pojkvän. Thats me!
Jag påpekade att vi kunde lägga in ett par ägg i barret, så utstyrseln blev mer "levande". Leah tyckte jag var riktigt löjlig, sa hon. Sen drog hon.
Nu är det jag och min kaffekopp och mitt pokerbord :). Jag tror jag äger i poker, men sanningen är att jag är för impulsiv! Jag blir VANSINNIG och att bli VANSINNIG under spel är inte en bra egenskap. Jag hatar såååå att förlora. Under TP fuskar jag (om och när jag kan). I Wow slår jag näven i bordet och trampar hårt ner i mattan om jag åker på däng i en duell, är det 2 mot 2 däremot så instruerar jag stackarn (Emil) och sen får han en smula skäll när han panikar och trycker på /dance istället för frostshock. Sliter mitt hår, suckar jättehögt, svär & gormar för mig själv. Säger att jag minsann ska deleta gubben, att spelet suger och att det rent allmänt är ett jävla skitspel. För det är det ju i bland. Går till köket med barska steg och sen surar jag i exakt 15 minuer. Jag är hemsk att spela både mot och ihop med.
Fet film :) <<<<<<<<<<<<<<<<<<<Därför har jag dragit ner på mitt spelande rent allmänt. Jag ska def. inte spela i team. Och helst ska mina motståndare vara på avstånd och helt anonyma haha.
Igår tex tittade vi på Idol och höll handen. Inget spelande.....jag fick middag av min man dessutom! Han gör det ofta, mer än jag gör tror jag..... kockar på bra i köket, kommer med kaffe och frågar om jag vill ha nåt mer :). Prinsessa på ärten i skitiga jeans med världens bästa pojkvän. Thats me!
tisdag 16 oktober 2007
20.40
Ett kik igenom dörröppningen med kameran i högsta hugg för att ta en mysig godnatt-bild på de sussande små liven...ger mig insikten att barn (framförallt mitt) är små manipulativa lögnare.
"March ner i sängen."Mitt leende stelnar. Jag tar ett kort iaf, Leahs min är uppenbar .."eh, kom du där...det var inte riktigt tanken..."...Isabelles uppsyn säger 100 % skyldig.
Nu kom Emil, barn ska sova Nuuuuuu :)
fd. 25/32
Nu har jag huvudvärk och är tillbaka i min soffa. Leah + kompis spelar Tjejsnack och skriker ut sina svar med enorm frenesi. Jag dånar :(.
Hamburgare hade jag lovat i ett svagt ögonblick i går, och idag plockade jag ut veggoburgare ur frysen. Leah grimaserade och puffade Izabelle på armen för att få henne att grimasera lika illa, sedan sa de unisont "blä". Suck.
Som tur är har jag en snäll kompis som kommer med RIKTIGA KÖTT-burgare, som tack för det får även han äta.
Jag känner mig fet. Funderar på att strunta i de där hamburgarna, för min del då. Sedan vi flyttade i hop har vi ätit på minst sagt dumma tider. ... jag som aldrig åt på kvällar alls förr, min kost bestod då av kaffe och vatten typ. Nu frossas det i pizza och pastasåser, ibland klockan elva på kvällen..i bland klockan ett ....*ånger*.
Såg att jeansen satt lite väl korvigt i morse. Faktum är att jag har ett helt litet gäng av jeans som gärna får ligga kvar på hyllan eftersom de sitter lite väl tajt runt magen :/.
Blir alla feta när de flyttar i hop? Blir man fulare automatiskt när man blir med kille? Är det därför folk till slut strävar efter singelskapet, även om de har det hur bra som helst i hop med sin käraste?
Jag ska nog ta och göra några situps ikväll. Senare :).
10.10
Glatt och härligt.
Jag är hemma igen. Klockan är 10.00. Kom till jobbet i morse och kände mig så dukig för att jag var där en kvart innan ord.arbetstid. Vem ser jag om inte Cissi i full karriär inne i köket.......satan i gatan.
Jag skulle börja tolv tydligen, inte nio.
Suck. Rafsade åt mig tvätten iaf och traskade hem igen. Fick sms av goding, han sitter på ett tåg ner till Malmö för att hämta mc, åka sån i fem timmar lär ju kännas. Tycker inte ett skit om att han ska åka maskin så långt. Så jag har gett order om att han ska ringa mig varje kvart under dagen. :)
Nu har vi kommit i ordning här i alla fall. Inga kartonger i sikte. En mening jag minns :
"Jag har rensat o slängt så du inte kan tro". "Rensat & slängt".
Ett hån. Ett hån säger jag! Rensat betyder väl rensat? Kanske har de i Malmö en annan betydelse av orden, i alla fall känns det som att jag och Emil tolkar orden väldigt olika :).
Men seriöst, jag kan leva i kartonger ett bra tag men till slut, när inget hittas, när man snubblar över kartong med mjukisdjur från 1982 för femtielfte gången..då kommer stressen. Stressen som gör mig till en ond, känslokall varelse, en som inte svarar på tilltal längre. Då får jag rycket.
Det måste bara väck. När man har så mkt grejer omkring sig så kan det kännas riktigt oöverkomligt, man vet knappt vart man ska börja...puh. Nu är det iaf mer likt ett hem än det har varit på länge och det känns så himla bra!
1 sak som händer snart :
Ikväll ska vi äta tacos. Tacos är yum-yum.
1 sak som hände i går:
Jag klippte mig kort. Skitsnyggt, men förmodligen ändrar jag mig om några dagar och får ångest som vanligt.
Puss!
Jag är hemma igen. Klockan är 10.00. Kom till jobbet i morse och kände mig så dukig för att jag var där en kvart innan ord.arbetstid. Vem ser jag om inte Cissi i full karriär inne i köket.......satan i gatan.
Jag skulle börja tolv tydligen, inte nio.
Suck. Rafsade åt mig tvätten iaf och traskade hem igen. Fick sms av goding, han sitter på ett tåg ner till Malmö för att hämta mc, åka sån i fem timmar lär ju kännas. Tycker inte ett skit om att han ska åka maskin så långt. Så jag har gett order om att han ska ringa mig varje kvart under dagen. :)
Nu har vi kommit i ordning här i alla fall. Inga kartonger i sikte. En mening jag minns :
"Jag har rensat o slängt så du inte kan tro". "Rensat & slängt".
Ett hån. Ett hån säger jag! Rensat betyder väl rensat? Kanske har de i Malmö en annan betydelse av orden, i alla fall känns det som att jag och Emil tolkar orden väldigt olika :).
Men seriöst, jag kan leva i kartonger ett bra tag men till slut, när inget hittas, när man snubblar över kartong med mjukisdjur från 1982 för femtielfte gången..då kommer stressen. Stressen som gör mig till en ond, känslokall varelse, en som inte svarar på tilltal längre. Då får jag rycket.
Det måste bara väck. När man har så mkt grejer omkring sig så kan det kännas riktigt oöverkomligt, man vet knappt vart man ska börja...puh. Nu är det iaf mer likt ett hem än det har varit på länge och det känns så himla bra!
1 sak som händer snart :
Ikväll ska vi äta tacos. Tacos är yum-yum.
1 sak som hände i går:
Jag klippte mig kort. Skitsnyggt, men förmodligen ändrar jag mig om några dagar och får ångest som vanligt.
Puss!
måndag 15 oktober 2007
censur
Kära vänner !
Jag har nyss raderat bort ca tio tusen ord och tusen till här på bloggen av misstag. Jag skyller på Emils tangentbord. Nej jag skyller det hela på Emil. Jag har slagit näven i mitt bord av luft nu och det är inget mer med det. Men jag tappade sugen på att skriva nu, det är ett som är säkert. ALLT försvann, puts väck. Fan.
När jag för en gångs skull skulle uppdatera riktigt ordentligt om vad som hänt den sista tiden, så ser jag det flimra framför ögonen och vips, så ser jag inloggningsidan till bloggen. VAAAAD hände???
:(.
Deppig nu. Måste spela betapet för att komma över detta. Ses i morgon, detta var för tungt att ta en måndagkväll.
Godnatt!
Jag har nyss raderat bort ca tio tusen ord och tusen till här på bloggen av misstag. Jag skyller på Emils tangentbord. Nej jag skyller det hela på Emil. Jag har slagit näven i mitt bord av luft nu och det är inget mer med det. Men jag tappade sugen på att skriva nu, det är ett som är säkert. ALLT försvann, puts väck. Fan.
När jag för en gångs skull skulle uppdatera riktigt ordentligt om vad som hänt den sista tiden, så ser jag det flimra framför ögonen och vips, så ser jag inloggningsidan till bloggen. VAAAAD hände???
:(.
Deppig nu. Måste spela betapet för att komma över detta. Ses i morgon, detta var för tungt att ta en måndagkväll.
Godnatt!
torsdag 27 september 2007
mummmmma
Jag är så riktigt jävla kass på att uppdatera den här dagboken :). Men jag älskar min goding, och idag kommer han hit och slipper åka tillbaka mer, idag flyttar vi ihop !
Trött som vanligt är jag, med en mysig känsla i magen .........
Nu. Till jobbet med ett leende!
Trött som vanligt är jag, med en mysig känsla i magen .........
Nu. Till jobbet med ett leende!
fredag 7 september 2007
Fredag, fredag
Jag är helt slut.
Dagen har varit ett virrvarr av sura kunder, läkarbesök och kattunge med diarrè. Just nu har jag även en uppspelt Leah som härmar Madonna framför spegeln, iklädd dramatiskt svart och med ridspö i näven. "Jag har bara Madonna och hästar i huvudet, mamma!", ropar hon med jämna mellanrum mellan kråmen och ser drogad ut. Suck. Ibland är det som att föra ett samtal med en popvideo.
Hon är god.
Läkarbesök: Jag är orolig över Millan. När vi klev innanför dörren, stod hon och flämtade, väste fram andetagen och hela hon dröp av kallsvettighet. Eftersom hon inte kunde prata så bra, så hade hon inte så mycket att invända på att vi skulle till doktorn och det bums. Där satt vi sen, i 2,5 h. Jag med en Aftonbladet i näven och Millan med en inhalator framför munnen. Till slut släppte andnöden och vi kunde traska hemåt. Vad det är som är fel får hon förhoppningsvis veta den 19:e. Astmautredning på g.
Hemma väntade kattungen och en riktig poop-orgie på golvet. Stackars liten. Han fick sig en dos lergegga i munnen och sen ett dopp i handfatet. Full rulle iväg till ridskolan.
"Alla föräldrar kan ju gå upp på läktaren utan Leahs mamma, hon kan leda". Ridfröken hade sagt sitt. Jaha.
Jag ledde detta åbäke vid namn Findus, och försökte låta bli att gå in i väggen. Tröttheten var förlamande, just där.. i det där ridhuset höll jag på att somna gående. Hade de fått trava så hade jag bett de trava över mig. Vid min själ, det var tur att de höll sig till att skritta.
Hur har jag kunnat tycka att slita för hästar varit så kul? Det är ju bara slitigt, jobbigt, smutsigt. Att klappa en häst är som att klappa en hund. Man blir fet om fingrarna, och känner behovet att tvätta sig på en nanosekund.
Men Leah smörjer träns och saderremmar med samma frenesi jag tar mig an en telefonförsäljare. Jodå. Det går fint att städa på ridskolan.
Nu har jag städat upp efter min lilla håriga sjukling (nej E är inte hemma, det är som sagt katten som är sjuk), och äntligen sitter jag ner, med mitt kaffe och med mitt lugn.
Dagens feta låt : Like it or not med Madonna. (nån mer som hör Depeche i den låten?)
Over and out.
Dagen har varit ett virrvarr av sura kunder, läkarbesök och kattunge med diarrè. Just nu har jag även en uppspelt Leah som härmar Madonna framför spegeln, iklädd dramatiskt svart och med ridspö i näven. "Jag har bara Madonna och hästar i huvudet, mamma!", ropar hon med jämna mellanrum mellan kråmen och ser drogad ut. Suck. Ibland är det som att föra ett samtal med en popvideo.
Hon är god.
Läkarbesök: Jag är orolig över Millan. När vi klev innanför dörren, stod hon och flämtade, väste fram andetagen och hela hon dröp av kallsvettighet. Eftersom hon inte kunde prata så bra, så hade hon inte så mycket att invända på att vi skulle till doktorn och det bums. Där satt vi sen, i 2,5 h. Jag med en Aftonbladet i näven och Millan med en inhalator framför munnen. Till slut släppte andnöden och vi kunde traska hemåt. Vad det är som är fel får hon förhoppningsvis veta den 19:e. Astmautredning på g.
Hemma väntade kattungen och en riktig poop-orgie på golvet. Stackars liten. Han fick sig en dos lergegga i munnen och sen ett dopp i handfatet. Full rulle iväg till ridskolan.
"Alla föräldrar kan ju gå upp på läktaren utan Leahs mamma, hon kan leda". Ridfröken hade sagt sitt. Jaha.
Jag ledde detta åbäke vid namn Findus, och försökte låta bli att gå in i väggen. Tröttheten var förlamande, just där.. i det där ridhuset höll jag på att somna gående. Hade de fått trava så hade jag bett de trava över mig. Vid min själ, det var tur att de höll sig till att skritta.
Hur har jag kunnat tycka att slita för hästar varit så kul? Det är ju bara slitigt, jobbigt, smutsigt. Att klappa en häst är som att klappa en hund. Man blir fet om fingrarna, och känner behovet att tvätta sig på en nanosekund.
Men Leah smörjer träns och saderremmar med samma frenesi jag tar mig an en telefonförsäljare. Jodå. Det går fint att städa på ridskolan.
Nu har jag städat upp efter min lilla håriga sjukling (nej E är inte hemma, det är som sagt katten som är sjuk), och äntligen sitter jag ner, med mitt kaffe och med mitt lugn.
Dagens feta låt : Like it or not med Madonna. (nån mer som hör Depeche i den låten?)
Over and out.
fredag 31 augusti 2007
nattångest
shit. jag insåg att jag måste framstå som en rätt så sur och deprimerad människa, med tanke på vad jag väljer att skriva om.
nu blir jag nästan lite deprimerad på riktigt. Vad har hänt? Har jag inget roligt att skriva om? Jag skriver om mig själv mest och inbillar mig att jag rannsakar mig själv. Att jag skriver för att ventilera. Men jag gnäller mest över andra. Över hur jobbigt allt kan vara och hur dåligt jag mår.
Nu ska jag verkligen gömma mig under mitt täcke. Och hoppas på att jag drömmer en porris i natt.
nu blir jag nästan lite deprimerad på riktigt. Vad har hänt? Har jag inget roligt att skriva om? Jag skriver om mig själv mest och inbillar mig att jag rannsakar mig själv. Att jag skriver för att ventilera. Men jag gnäller mest över andra. Över hur jobbigt allt kan vara och hur dåligt jag mår.
Nu ska jag verkligen gömma mig under mitt täcke. Och hoppas på att jag drömmer en porris i natt.
min sura dag
Nu ska jag snart gå och lägga mig. Med min bok som jag redan läst 4 sidor i och fortfarande inte fattar ett skit av. Vad handlar den om ? 4 sidor in i nån ängel på sjunde trappsteget och inget klickar ännu.
Torsdagen har förlöpt dock, klockan är natt och jag är snart tillbaka i sängen.
Idag har jag :
- Sovit riktigt dåligt
- Varit ledig från jobbet!
- Promenerat i kallt väder
- Duchat varmt och läst skvallertidning samtidigt.
- Missat svara i telefon 2 ggr.
- Haft besök av Millan som var entusiastisk inför hennes nya Hermes byrå. Fantastiskt att man kan gå i gång så över en möbel. Allt vi har köpt i vår nya lägenhet bleknade inför detta fantastiska konstverk.
- Haft en mensvärk from hell. Speciellt skönt är det när värken sätter sig i benen, i låren. Det känns som någon har stuckit in extra långa tandpetare i hälarna, som når ända upp till höfterna. På dessa får man stappla runt på. Inte alls skönt, gör att humör och stämning sjunker.
- Sett på Top Model. De är ruskigt smala och röker som borstbindare. Undrar om jag blir extra tjock om jag slutar med cigg helt och hållet?
- Funderat på om jag skulle ta och börja måla om bordet. Detta har jag tom gjort flera gånger under dagens lopp, men har inte hunnit längre än till att tänka det.
- Ätit vegopizza. En mycket god sån ska tilläggas. På vegopizza är Lidl kungar.
- Blivit informerad om att jag minsann inte är oskyldig. Det finns stora skäl till oro för framtiden. Jag darrar och piper i min ensamhet, inser att det är lönlöst...... jag är dömd på förhand, face the music madame! Man är alltid dömd på förhand goa vänner, när du har med en kvinna att göra. Om hon dessutom har en son så är du fucked direkt (jag vet, jag har en mor och två bröder). När jag hör min egen mor resonera om sina pojkar små, så blir jag bara ännu tröttare. Det är märkligt hur underbara och felfria söner är i en mors ögon. Säger jag pip om saken så blänger hon surt på mig. Försvarar jag flickvännerna så är jag verligen ute och dansar på minfältet. Jag ska inte lägga mig i. Sönerna är fina pojkar, det är flickvännerna som det är lite mer fel på. De är ok, men är det något min mamma inte förstår, så är det tjejerna. Alltid. Always. Och så jag då, det lilla svarta fåret som alltid har ett pip att säga. Kritiserar jag mina bröders tilltagande så kritiserar jag ju henne. Hon har ju uppfostrat dem! Vart jag kom ifrån, det vet jag inte och jag tror nog min mamma undrar hon också ibland. Känns kalasbonkers iaf som vi säger på min lekskola. Jag lovar härmed dyrt och heligt, att blir jag en sån mamma åt en framtida son, så har vem som helst tillåtelse att låsa in mig på mitt rum.
- Insett att jag har haft en ganska händeleslös dag, för annars hade jag förmodligen inte avslutat den med att skriva det här meninglösa inlägget. (Jag viiiiill inte gå och lägga mig, det är trååååkigt. Men själva sovandet är jäkligt skönt).
torsdag 30 augusti 2007
Jag mår bra?
"Du verkar må bra nu".
Mitt ex och jag satt i telefon och pratade om dotterns vinteroutfit. "Jorå" sa jag.
Saker som har gjort att jag mår bra är:
- Jobbet. Jag fick ett.
- Killen, dvs Emil. Jag blev kär.
- Lägenheten, den är riktigt fin och jag börjar trivas.
Sen har det varit grejer omkring som gjort att jag mått sämre. Vilka saker det har varit vet nog de flesta vid det här laget, så det är inget att lista upp.
Men jag svarade jorå. Han sa att det märktes. Jag frågade tillbaka, hur han själv mådde. Han svarade "Jorå, det får väl gå".
Det får väl gå. Så svarar man om man inte är varken eller. Man köper läget enkelt uttryckt.
Det fick mig att tänka på att precis sådär svarar de flesta. Att det är "ok". Vad är ok...egentligen?
Hur märks det på mig egentligen att jag mår bra? Visst mår jag bra, i jämförelse hur jag mådde förra sommaren tex. Då var jag varken trevlig eller social, det enda gav det andra när jag tänker tillbaka. Men bra som i BRA...det vete fan det.
Jag mår ok. Jag är lycklig vissa stunder. Andra drabbas jag av en sjukt jobbig oro i kroppen, där saker dyker upp i skallen. Jag ÄR en människa som grubblar och jag analyserar ofta och gärna saker som inneburit problem för mig.
Jag har svårt att släppa saker, och jag har svårt att förlåta någon som gjort mig illa. Jag är sällan falsk, istället är jag nog rätt tydlig med vart jag står. Hum.. ibland önskar jag att jag kunde glömma saker, förtränga grejer. Men det retar mig, jag hatar att känna mig låg. När någon gör narr av mig...redan som mini-jennie fick jag extrema utbrott om någon retade mig. Om någon fick mig att känna mig dum. Någon som snodde sig på min bekostnad.
I lågstadiet var en del killar i klassen på mig för att jag var minst. Och det var inte en gång som min mamma fick hämta mig på skolgården efter skolan. Mörbultad och arg som ett litet bi. Min mamma förklarade för mig att min fysik inte lämpade sig direkt för slagsmål med killar, men det struntade jag förmodligen i.
Jag hämnades gruvligt på mina kamrater om de retades med mig, och jag minns fortfarande att jag kunde planera för hämnd på ett minst sagt avancerat sätt för att vara 8 bast. En gång hällde jag lim i Gunillas skor. Hon var stor och klumpig, och hade roat sig med att skicka lappar om mig, hur liten jag var. Hur annorlunda jag var, och vilken svartskalle till pappa jag hade. Jag hade en negerpappa.
Nån vecka efter hällde jag en hel tub med lim i Gunillas nya skor som stod uppställda utanför klassrummet. Tyvärr fastnade inte Gunilla själv i skorna, men skorna blev förstörda för all framtid.
Jag erkände aldrig brottet, men dådet i sig gjorde att jag mådde mycket bättre.
Gunilla - Jennie : 1-1.
Och så har det förblivit.
Jag har svårt att vända ryggen till helt enkelt. Att hämnas kan lika gärna vara att utsätta en person för samma jobbighet som hon eller han gjort mig. Eller så agerar jag exakt likadant. På pricken.
När mitt ex var otrogen, var jag otrogen tillbaka. Fast jag mådde som en skunk dagen efter. Det var det värt, för efter det kunde jag tom skratta med honom igen. Sen, att det gick åt helvete ändå..är en annan visa.
Så vad är slutklämmen av mitt babbel den här gången? Att jag inte håller med ordspråket : "två orätter gör inte en rätt". Det gör det. I mitt huvud gör det det.
Just nu är jag på en lägre nivå.
Där trivs jag inte. Där mår jag inte bra.
Mitt ex och jag satt i telefon och pratade om dotterns vinteroutfit. "Jorå" sa jag.
Saker som har gjort att jag mår bra är:
- Jobbet. Jag fick ett.
- Killen, dvs Emil. Jag blev kär.
- Lägenheten, den är riktigt fin och jag börjar trivas.
Sen har det varit grejer omkring som gjort att jag mått sämre. Vilka saker det har varit vet nog de flesta vid det här laget, så det är inget att lista upp.
Men jag svarade jorå. Han sa att det märktes. Jag frågade tillbaka, hur han själv mådde. Han svarade "Jorå, det får väl gå".
Det får väl gå. Så svarar man om man inte är varken eller. Man köper läget enkelt uttryckt.
Det fick mig att tänka på att precis sådär svarar de flesta. Att det är "ok". Vad är ok...egentligen?
Hur märks det på mig egentligen att jag mår bra? Visst mår jag bra, i jämförelse hur jag mådde förra sommaren tex. Då var jag varken trevlig eller social, det enda gav det andra när jag tänker tillbaka. Men bra som i BRA...det vete fan det.
Jag mår ok. Jag är lycklig vissa stunder. Andra drabbas jag av en sjukt jobbig oro i kroppen, där saker dyker upp i skallen. Jag ÄR en människa som grubblar och jag analyserar ofta och gärna saker som inneburit problem för mig.
Jag har svårt att släppa saker, och jag har svårt att förlåta någon som gjort mig illa. Jag är sällan falsk, istället är jag nog rätt tydlig med vart jag står. Hum.. ibland önskar jag att jag kunde glömma saker, förtränga grejer. Men det retar mig, jag hatar att känna mig låg. När någon gör narr av mig...redan som mini-jennie fick jag extrema utbrott om någon retade mig. Om någon fick mig att känna mig dum. Någon som snodde sig på min bekostnad.
I lågstadiet var en del killar i klassen på mig för att jag var minst. Och det var inte en gång som min mamma fick hämta mig på skolgården efter skolan. Mörbultad och arg som ett litet bi. Min mamma förklarade för mig att min fysik inte lämpade sig direkt för slagsmål med killar, men det struntade jag förmodligen i.
Jag hämnades gruvligt på mina kamrater om de retades med mig, och jag minns fortfarande att jag kunde planera för hämnd på ett minst sagt avancerat sätt för att vara 8 bast. En gång hällde jag lim i Gunillas skor. Hon var stor och klumpig, och hade roat sig med att skicka lappar om mig, hur liten jag var. Hur annorlunda jag var, och vilken svartskalle till pappa jag hade. Jag hade en negerpappa.
Nån vecka efter hällde jag en hel tub med lim i Gunillas nya skor som stod uppställda utanför klassrummet. Tyvärr fastnade inte Gunilla själv i skorna, men skorna blev förstörda för all framtid.
Jag erkände aldrig brottet, men dådet i sig gjorde att jag mådde mycket bättre.
Gunilla - Jennie : 1-1.
Och så har det förblivit.
Jag har svårt att vända ryggen till helt enkelt. Att hämnas kan lika gärna vara att utsätta en person för samma jobbighet som hon eller han gjort mig. Eller så agerar jag exakt likadant. På pricken.
När mitt ex var otrogen, var jag otrogen tillbaka. Fast jag mådde som en skunk dagen efter. Det var det värt, för efter det kunde jag tom skratta med honom igen. Sen, att det gick åt helvete ändå..är en annan visa.
Så vad är slutklämmen av mitt babbel den här gången? Att jag inte håller med ordspråket : "två orätter gör inte en rätt". Det gör det. I mitt huvud gör det det.
Just nu är jag på en lägre nivå.
Där trivs jag inte. Där mår jag inte bra.
torsdag 23 augusti 2007
Min kärlek har öroninflammation
Jag fick en dos av en känsla i går och idag med för den delen.
Och det fick mig att inse hur mycket jag tycker om dig, hur mycket jag älskar dig och hur mycket jag vill ha och behöver dig i mitt liv. Ett par steg bort i den tanken fick mig att våndas :(. Fy.
Jag vet att jag inte litar på dig, det behöver inte någon säga mig. Men jag vet också att jag älskar dig på riktigt. Annars hade jag varken försökt fixa oss, eller känt spyfärdig ångest över att något hemskt hade kunnat drabba dig.
Usch. Jag är så glad iaf att allt var bra. Bortsett från en liten öroninflammation då :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)