Idag vaknade jag och knallade in på dotterns rum, satte mig på golvet och begrundade det faktum att här bor en tonåring, soon to be i alla fall. Inte länge sedan var hon en knodd i blöjor som man kånkade runt på.
Time flies. Hon är den bästa dottern man kunnat önska sig och jag är förbannat glad över att hon kom till när hon kom, att hon blivit som hon blivit : smart, kvick, intelligent och har humor som jag vet inte vad - det är som att prata med sig själv ibland och för vissa må det vara en pain in the ass när vi två sätter i gång (läs emil) men vi har så roligt ihop åt våra egna små skämt, så vi står och skrattar så tårarna rinner hehe. Interna skämt är underskattade, Emil suckar bara och försöker dra sig undan när de här skratten tar över lägenheten.
Vi har en del alias, jag och Leah nämligen. Jag har å min sida alltid haft det, jag behöver det, min personlighet behöver ha någon annan att skylla på när jag tänker och pratar dumheter. Leah har apat efter och vi kör för närvarande på dessa:


1. Polisman Bengt. En moralens väktare som pratar med släpig värmländsk dialekt. Han pratar högt om moral, om rätt och fel men innerst inne är han en misslyckad kontorsråtta som jobbar på polishuset i stan vars högsta drömmar cirkulerar kring att sätta dit tonårsligister som snor cyklar. Tämligen ofta misstänker han familjemedlemmarna och vill sätta de flesta i ett fängelse som inte existerar. Detta är förmodligen Emils hatobjekt nr.1 - han klarar inte av dialekten :)

2. Emma. Knasig 6-åring med röst som en av husmössen i Askungen. Emma är bäst på allt och lider av mindervärdskomplex. Hon är Leahs favorit, Emma diskutera ofta ridning och hästar, allt som Leah kan göra - gör Emma bättre.

3. Bebis. Vår katt kan prata han också. Suptut vars främsta intresse är mat och öl från Danmark. Har stora talsvårigheter men det är inget som stoppar honom från att göra covers på de kändaste artisterna. "Bebis tolkar-serien är ett välkänt kapitel i hans karriär, nu senast gav han ut "Bebis goes Graceland" - en minnesutgåva för att fira storheten hos Bebis, ops förlåt - The King menar vi såklart.
Ihop med Millans katt Huggan, planerar de för stora partyn som aldrig blir av. Huggan åker ofta med färja till Danmark med Millans pengar på fickan, men stoppas för jämnan i tullen, så nån öl blir det sällan.
Är oerhört påfrestande för de andra djuren, då Bebis styr stället med järntass.

Jag får poängtera dock, att detta inte är scitzofreni. Det är humor. Stor humor.

Ok. Nu kan männen i vita rockar hämta mig, jag har biktat klart.