i förskott.
Själv är jag väl ingen julpåhejare av rang direkt. Har lite problem med julsånger och den där spontana julkänslan som alla ska gå och bära på. Dessutom lider min plånbok av något, jag tror det kallas tomhet. Den vill inte öppna sig och för varje tjugolapp jag pressar ur den, så åmar den och vänder sig i plågor tills jag stängt den igen. Jag är för fattig för julen.
Det lär bli en och annan julklapp i alla fall, jag har en tendens att ignonera plånbokens protester när det ska handlas, det vet både jag, Emil och Intrum Justitia. Värst är när jag och dotter är ute på tur på stan, vi går knappt in i en affär utan att vandra ut från den med en påse. Efteråt tittar vi på varandra och fnissar "tihi vad kommer Emil säga nuuu", varpå vi tar en fika på ett dyrt cafè för att stilla vår ångest.
"Oj mamma, varför gör vi alltiiiiid så här" - säger Leah med ett flin från öra till öra, glatt mumsande på bakelse med grädde på (37 spänn).
"Ja du, jag vet inte, hi hi hi hi hi !!" - klämmer jag ur mig med nån sort manisk klang i rösten, stirrig blick men observera: i ett oerhört lyckligt tillstånd , och huggar därefter raskt in på min tonfisksallad (65 spänn slätt) + ett glas vatten (där kom samvetet och gjorde en smula av det den är till för).
Vi äter och mumsar i samförstånd över vårt dåd. Vi vet båda att vi betett oss illa men vi kan inte göra något åt det, det ligger i vår natur förklarar vi för varandra och nickar, ler och köper varsin kaka för 20 pix (mjöl, vatten, socker, en nöt i) att smälta maten med.
Sen knallar vi hemåt, tyngda av påsar, ivrigt språkandes om exakt vilka dumheter som ligger i de där påsarna och exakt vad kalaset gick på. Och såklart, hur vi ska gömma vissa saker för Emil + så diskuteras eventuella konsekvenser utav det hela, klämmiga ursäkter, och rena lögner som vi bör dra när han kommer på oss.
Det blir en liten ritual som vi båda värderar högt, jag och dotter.
Tja. Är inte alla kvinnor mer eller mindre lite shoppinggalna undrar jag? Jag anser ju att vi får lov att komma undan med det, just för att vi faktiskt relativit sällan går ut på stan. Vi minimerar riskerna rätt flitigt ändå tycker jag.
Nu måste jag ila, för det är faktiskt julafton snart. Och då måste man handla lite julklappar, inte sant?
Det lär bli en och annan julklapp i alla fall, jag har en tendens att ignonera plånbokens protester när det ska handlas, det vet både jag, Emil och Intrum Justitia. Värst är när jag och dotter är ute på tur på stan, vi går knappt in i en affär utan att vandra ut från den med en påse. Efteråt tittar vi på varandra och fnissar "tihi vad kommer Emil säga nuuu", varpå vi tar en fika på ett dyrt cafè för att stilla vår ångest.
"Oj mamma, varför gör vi alltiiiiid så här" - säger Leah med ett flin från öra till öra, glatt mumsande på bakelse med grädde på (37 spänn).
"Ja du, jag vet inte, hi hi hi hi hi !!" - klämmer jag ur mig med nån sort manisk klang i rösten, stirrig blick men observera: i ett oerhört lyckligt tillstånd , och huggar därefter raskt in på min tonfisksallad (65 spänn slätt) + ett glas vatten (där kom samvetet och gjorde en smula av det den är till för).
Vi äter och mumsar i samförstånd över vårt dåd. Vi vet båda att vi betett oss illa men vi kan inte göra något åt det, det ligger i vår natur förklarar vi för varandra och nickar, ler och köper varsin kaka för 20 pix (mjöl, vatten, socker, en nöt i) att smälta maten med.
Sen knallar vi hemåt, tyngda av påsar, ivrigt språkandes om exakt vilka dumheter som ligger i de där påsarna och exakt vad kalaset gick på. Och såklart, hur vi ska gömma vissa saker för Emil + så diskuteras eventuella konsekvenser utav det hela, klämmiga ursäkter, och rena lögner som vi bör dra när han kommer på oss.
Det blir en liten ritual som vi båda värderar högt, jag och dotter.
Tja. Är inte alla kvinnor mer eller mindre lite shoppinggalna undrar jag? Jag anser ju att vi får lov att komma undan med det, just för att vi faktiskt relativit sällan går ut på stan. Vi minimerar riskerna rätt flitigt ändå tycker jag.
Nu måste jag ila, för det är faktiskt julafton snart. Och då måste man handla lite julklappar, inte sant?
