" ...............Gå upp !!!"
" Va..? ? "
" Jamen du har ju jobbet!! "
tystnad.
" Jennie, klockan är halv sju...."
"hum".
Sambo somnar om. Så där vaknar jag jämt. Snabbt, ryckigt, panikartat.
Min vana trogen - susar jag upp såklart. I köket möts jag av bruna små pigga ögon från hundkorgen. Nåja, pigga och pigga. Ögonen må vara öppna men hunden för övrigt rör sig i slowmotion. Till slut masar han sig upp och kommer fram och hälsar. Lille Hjalmar, en sån god liten hund han är. God men morgontrött.
Efter lite klappar vänder han sig långsamt tillbaka mot korgen och dråsar ihop i sin vanliga hög. Ingen morgonpromenad här inte. Faktum är att Hjalmar aldrig sedan han var valp, varit sugen på tidiga promenader.
De gånger jag ändå släpat ut honom på en sådan, har han mest stått stilla och stirrat på mig med frågan i den trötta blicken:
"Varför?"
"Varför är vi ute klockan åtta på morgonen, det är okristligt och jag kommer att kontakta hris ** om detta inte upphör..."
Det brukar sluta med att Hjalmar drar mot dörren, och att jag tröttnar och går efter.
Så. Vi har en morgontrött hund. Och jag har en morgontrött sambo. Min sambo är den mest morgontrötta jag känner. Söt men morgontrött. Han är så morgontrött att man får mer utav att diskutera med hans frisyr än med honom när han är nyvaken. Han behöver minst 30 minuter på sig att vakna till. Minst. Under den tiden, så brukar jag diskutera värdsliga ting med hans frisyr över en kaffe (som för övrigt behöver filas till med hundtrimmern).
Nu sitter jag med mitt kära kaffe och om fem timmar sitter jag hos frisören med mitt eget barr. Av ska det och ljust ska det bli. Har inte satt foten inne hos en frisör på över ett år nu. Håret är viltvuxet och ostylat. Färgerna går i orange, ljust, gult. Det är ett riktigt trollhår skulle jag vilja säga. Charmigt men inte så fagert.
Så frisör. Förmodligen går jag därifrån inte alls som jag tänkt mig. Kanske kommer jag hem rödhårig. Eller svart, må gudarna förbjuda det.
Sist jag färgade svart såg jag ut som en emo-unge. En sån som bara funderar på vad allt tjänar till. Likblek, deprimerad, oerhört fult.
Nej, aldrig svart.
För övrigt är det skönt just nu. Tack kära Cajsa för att du ställer upp och har hand om Hjalmar över Gotlandsveckan. Du är guld värd.
(** hris : Hundens Rätt I Samhället)
