Detta är rätt märkligt. Jag slog upp tidningen i morse och ser att min tjej hamnat precis bredvid... Hanna. Hanna som i alla år hamnar precis sida vid sida av Leahs foto i tidningen här i stan. Det är märkvärdigt - det är det. Varje eviga år klipper jag ut Leahs och Hannas foto ur tidningen, de ler där sida vid sida och följs åt. Det är rätt häftigt.
Hannas mamma Gunilla och jag låg nämligen på BB ihop. Hon födde Hanna en dag innan Leah behagade sig ut, den lilla krångelmajan. Jag låg med mitt stora sår på magen och kikade från sängen på Gunilla som vankade av och an med sin lilla i den där glasvagnen, vi jämförde våra upplevelser (oh och nähä??? åh fy faaaan!!) och jämrade oss ihop över våra diverse blessyrer vi fått under detta stora (kolla mitt feta sår, ser du???)
Vi var ganska saliga ihop åt våra små underverk, milt sagt.
Vi gick dessutom tillsammans på föräldrakurs under tiden de här små liven låg i magarna. Ingen av oss kände till varandra innan, men som en slump hamnade vi i samma grupp, vi hamnade på BB ihop och åren som följde efteråt, gick vi på varandras barnkalas och firade de små ihop.
Med tiden gled vi isär och idag har vi ingen kontakt längre tyvärr.
Men jag är ganska säker på att Gunilla sitter därute på sin ö där de bor och skrattar hon med åt att våra barn år efter år följs åt tack vare vår lilla tidning här i stan. Där sitter de, leendes och så härliga inför framtiden.
Grattis på er gullungar.
