tisdag 22 september 2009

Svartsjuka är ingen höjdare.....

En diskussion tog vid om detta ämne. Vi pratade och vi fann en text som vi både tyckte stämde.


"För att stilla osäkerheten försöker svartsjuka personer att skapa kontroll.
Strävan efter att skapa kontroll kan gå överstyr och personerna gör saker som de sedan ångrar och skäms för, som t.ex. att läsa partnerns mail eller söka igenom hans/hennes personliga saker. Svartsjuka upplevs som ett svart hål som personen försöker fylla genom att stoppa in en massa saker men hålet går inte att fylla igen. Information som den svartsjuke får fram genom sitt snokande lugnar endast för stunden.


Denna sjukliga form av svartsjuka upplevs ofta som störande och problematisk för förhållandet av båda parterna. Svartsjukan tar över helt och blir det centrala i relationen. Kontrollbehovet blir så stort att det inskränker på den andre partnerns integritet. Han/hon känner ofta att friheten minskar successivt till att slutligen försvinna helt, vilket gör att förhållandet sakta men säkert kvävs.

För att utlösa dessa svartsjukeattacker krävs ingen specifik anledning. För en utomstående verkar det som att de är tagna ur luften. Det kan räcka med att en person pratar med en annan för att det ska väcka svartsjuka. Den svartsjuke individen börjar då att bygga upp egna vanföreställningar i huvudet, tex. om hur partnern kommer att lämna den svartsjuke för den andra personen.

Personer som lider av svartsjuka berättar om en rad fysiska förnimmelser som uppkommer i samband med en svartsjukeattack. De berättar om fjärilar i magen, att hjärtat slår snabbare, att kroppen blir stel, att man tappar talförmågan och att man börja svettas. I mångt och mycket liknar det symptomen som uppkommer vid en ångestattack."






Vad är svartsjuka? Jag vidhåller att det är en irrationell känsla, och jag skall förklara varför. Många gånger säger man att svartsjuka bara är ett sätt att visa att man bryr sig om den andre osv., inte sällan med förbehållet att det ju trots allt finns “överdriven” svartsjuka.

Jag menar att all svartsjuka är överdriven sådan. Om du inte litar på din partner är du inte mogen för romantisk kärlek: om din partner inte kan lita på dig är inte denne mogen för det: om någon av er faktiskt är otrogen mot den andre innebär även det egentligen omognad.
Själva ordet “omognad” är kanske malplacerat många gånger; det verkar faktiskt vara ganska få människor som alls blir redo för romantisk kärlek med allt vad det innebär.

Svartsjuka är en produkt av mognadsmässigt tillkortakommande
!

Om du inte kan lita på din partner – varför umgås med den personen för?
Antingen har du introspektiva problem att ta hand om innan du är redo för romantisk kärlek, eller också är din partner helt otillförlitlig.
I det första fallet bör man arbeta med sig själv tills man klarar av en relation, och i det andra bör man göra slut och finna en mer värdig partner.

Om din partner är otrogen – har du inte rätt att vara svartsjuk då? Nej, det har du inte.
Du har rätt att vara arg och sårad, men inte svartsjuk. Varför skulle du vara det?
Din partner visade sig uppenbarligen ha svårt att visa dig respekt, och då kan man antingen tala igenom saken, reda ut den och börja om – eller göra slut (beroende på vilken lösning som verkar vara den rätta). I alla händelser finns inga skäl till svartsjuka, denna känsla som säger en att någon kränkt ens äganderätt till ens partner.

En sådan har man naturligtvis inte, och mången sorg härrör ur det..... att man tror sig kunna äga sin pojk- eller flickvän. Vem vill bli ägd? Inte jag, jag nöjer mig med att vara älskad.