Skiter i vilket.

Klockan halv tio stod jag i kappa-mysbrallor som går till knäna - en orange och en grön socka - prickiga ballerinaskor och med pojkvännens mössa nedtryckt över huvudet ute i parken och skakade. Det är ju HELVETE vad kallt det har blivit ?
Hjalmar for som ett vitt torrt skinn över frostgräset och försökte undvika att stå för länge på ett ställe. Själv snorade jag sensuellt för mig själv och tryckte in ena näsborren (den Otäppta) så den Täppta skulle ge med sig.
"Blååååås uuuuuuuuutåt"
!!!!!!!!
Jag stod i mina ballerinapjuck på den frusna marken, som en sorglig uteliggare som ändå ville stoltsera med sina nyhittade färglada strumpor och blev rödare och rödare i fejan för varje minut som gick. Näsan var och är helt täppt. Det kom inte en strimma luft igenom den.
Jag höll på att svimma av mina försök, så den färglade lilla uteliggaren fick sluta med försöket och Hjalmar och matte kunde återvända in till värmen.

Jag visste att det var för tidigt att gå och jobba i går! Det var det jag gjorde nämligen, gick och jobbade. Man är inte så smart alla gånger. Efter en sån influensa och med med feber kvar i kroppen och infektion så går jag och jobbar. Jag får dåligt samvete av att jag är sjuk. Och det är inte speciellt smart att få det, samvete alltså för att man är sjuk.
När jag kom hem i går mådde jag sämre än jag gjort på flera dagar innan så idag är det No No till jobb. Nu tänker jag vara hemma tills jag är HELT frisk och inte en minut innan. Så det så.