men va fan


fick ett samtal från en kompis. tydligen har ett inlägg upprört en person som läst det.

För det första vill jag påpeka att min blogg inte varit till för att någon ska känna igen sig, ta åt sig eller må dåligt över den.
Jag har varken angett stad eller namn förutom de närmaste i min krets i den här bloggen.
För det andra skriver jag bloggen som en dagbok. Dvs, jag utrycker glädje, ilska, irritation och allt annat man nu nu genomgår på daglig basis. Det är min sanning jag skriver, som jag upplever den, som jag tolkar den. Inte nödvändigtvis din eller någons annan sanning, bara hur jag upplever saker och ting.

Om du läser detta nu, så vill jag säga följande.

Jag har aldrig haft svårt för dig, däremot har jag fått känslan av det motsatta. Vilket har fått mig undrande. Jag har känt att du inte gillar mig, och det är också ganska knasigt i min värld, då vi faktiskt inte har något otalt alls med varandra. Jag tycker det är skumt att veta om det bara. Allra helst sedan jag och du inte ens känner varandra.
Jag har ett barn som pratar ofta om dig, om ER i mycket goda ordalag och det känns inte så kul alltid att veta om vad du tycker om mig, när hon är där och hälsar på. Jag alltså, hennes mamma.
Jag skriver veta, men det gör jag ju inte självklart. Vad L har sagt är enbart att du har svårt för mig, och att det härleder till din kille och nån gammal tonårsfling han hade på mig. Jag har undrat såklart, frågat henne. Jag tror inte ens hon vet exakt, bara att hon ihop med mig spånat fram ett tänkbart scenario.
Jag är inte guds bästa barn, kanske har det blivit så att vi stört oss på varandra bägge två på något sätt. Du för din anledning, och jag har så småningom funnit mina.

Jag har tagit bort det inlägget, det var skrivet som jag kände det men det var inte skrivet för dig eller för någon som känner dig. Jag vet inte vem som läser min blogg som kan härleda detta till just dig, men det måste ha varit ett detektivarbete som heter duga iaf.
Mitt inlägg var ganska drygt och småkul i mina ögon, dock ej i dina (vilket jag förstår) och det var lite värre skäll än det var bitande, men det var heller aldrig menat för dina ögon..jag namngav ingen, jag skrev ur hjärtat, jag skrev för att just då hade jag fått indikationer på att det faktiskt var så som jag skrev. Skyll inte detta på L, hon har enbart sagt det jag skrivit här ovan. Inte heller har jag fått en uppfattning om att hon skulle snacka skit om dig, för det gör hon inte. Jag skulle tycka att det var obehagligt att en kompis snackar så om en annan, vilket i så fall skulle innebära att hon gör det om mig med. Jag litar på L och det tycker jag du med borde göra. Trots att hon känner oss båda. Vi som inte går ihop. Här kommer en spekulation, men kan du med handen på hjärtat säga att du inte sagt liknande saker om mig än om sånt jag skrev, fast du kanske pratat med folk irl? Människor funkar så, vi pratar om varandra, om folk som nuddar varandras liv fast ändå inte och det låter många ggr värre än vad det är.

Alla är snackisar och ingen är bättre än någon annan på det, och jag tycker härmed att vi låter det vara vid det. Det var mer jag som var naiv och trodde att min blogg var hemlig, att den var till för några få människor utanför stans gränser men nu ser jag att så var inte fallet. Kan inte radera bort alla inlägg om folk och fä, om saker jag tycker och tänker men det där inlägget tar jag bort. Jag ångrar det, nu när jag fick se att det påverkade en kompis verklighet, det var verkligen inte meningen.

Ledsen om jag fått dig att tvivla på L dock, det är hon inte värd.