Jag bestämde mig för att ta bort kommentarsfälten, ett beslut jag länge och väl gått och grubblat på. Mången gånger har jag legat vaken om nätterna den sista månaden och funderat, ältat över och vänt mig i rena plågor : Ja tamejtusan har jag VÅNDATS över detta beslut.
Anledningen är att ni som läser, aldrig skriver ett skit tillbaka vilket gör det hela tämligen meningslöst. Ok, några få av er orkar plita ner nåt litet uppmuntrande "fint", signatur Maza är den som skrivit längst och mest innehållsrikt och henne känner jag inte ens. Hon ska ha ett stort tack för sin insats iaf :). Nåja, tillbaka till er svikare.
Dessutom struntar ni i att ringa mig nu för tiden, ni ser uppenbarligen att jag lever eftersom jag skriver. DOMMA är vad ni är, och må ni evigt äta pepparkakor för det.
Njä, riktigt så illa är det inte. Emil sitter och jobbar och jag har svettigt tråkigt, det är nog mer anledningen till att jag ens skriver just nu. Och eftersom ni är så få som ens klickat i kommentarsfälten, så är ni förmodligen helt ovetandes om att denna funkton finns, så varför skulle jag vilja upplysa er om det nu? Egentligen? Men jag har nu gjort det, och jag har nu officiellt antagit en härligt sund svensk offermentalitet. Tack för att ni bryr er.
Tack också till mamma för att du iaf tagit dig online och surfar runt på nätet, det är stort för en som en gång trodde MSN var en demenssjukdom.
Jag KRÄKS på bakning, har jag sagt det förrut? Jag kräks iaf på det. Ordet bak är svart. Och ännu mer på att jag jämt ska vara en så juste arbetskamrat och föreslå självmant att jag visst komma en timme tidigare till jobbet för att hjälpa till. "Säkert?"
"Jajajmen, inga problem!"
Ka-BOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOM.
Jag är en idiot.
Godnatt, nu ska jag sova mina lyxiga 6 timmar. Och jag är inte alls så vred som det kan tyckas av inlägget, för snart är det jul.
