Mitt kaffe är kallt och jag har ett ben i jeansen, det andra dinglar under bordet. Jag är slö och är ungefär en trea på en tiogradig skala när vi pratar jobb : = anus.
I kväll ska vi frottera oss med Alfie och jag, jag kommer förmodligen att somna tidigt.

Lägenheten ser ut som skit btw, och den känns mer skit än vad den ser ut. Jag har noll hemmakänsla och jag ids inte göra ett smack. Den blöta tvätten har legat i tvättkorgen sen i onsdags och jag tror nog den får ligga ett par dagar till. Vältra sig i skiten, finns det något bättre?
Mitt kaffeberoende har ökat rejält, i går drack jag minst 10 koppar. Skakade i ren koffeinfrossa när vi gick över torget, omgiven av 50-tals kolosser på hjul, fyrverkerier och rökande svärande ungdomar i keps och läderväst. Detta är småstad by all its nature.

Vi pratade ingenting, ingen av oss sa ett ord. När vi kom fram till min port (som självklart var så jävla fel så det finns inte...man måste gå in från ANDRA PORTEN efter klockan nio (tio?) såklart, så mumlade jag att jag är trött, vi sa hej och sen gick jag runt huset, öppnade porten och runt huset igen för att komma in i trappuppgången.
Vilket idiotiskt system.
Nyckeln passar endast till vissa dörrar. Inte till alla, för hu så hemskt ifall jag skulle kunna ta mig in från andra hållet, jag som bor här. Nej, det går inte serru.
In genom dörren, där satt katten. Med en söndersliten docka vid sina tassar och jamade yrvaket på mig.
Orkar inte klappa. Dunsar ner i soffan och inser att jag missat del 2 av Tsunamin. Fan och helvete.
Gör mer kaffe såklart. Kaffe är bra för kroppen. Ringer mamma. Orkar inte prata med än 5 minuter.
Mitt hem. Ett slagfält, och det är inte ens hemtrevligt.
Det känns som att jag bor på ett hotell, jag känner mig hemlös och rastlös. Det är ingen bra tid just nu.
Nu ska jag jobba.